En smakebit på søndag - 20

Just nu går jag på knäna och det är lite si och så med både läsande och lyssnande. Hur jag ska få till TBR maj vet jag inte riktigt. Men mitt i detta kaos finns det saker som är bra och ger kraft.

Dags för söndagens smakbit som utgår från den norska bloggen Betraktninger.

Just nu läser jag Och fåglarna flög av Yasar Kemal. Turkiska är månadens språk, och alldeles oavsett så vill jag gärna läsa Kemal.

Naturen är en trollpacka som utför alla slags mirakel. Dessa fåglar, stora som en tumme, åtminstone de av dem som klarar sig undan de nät som Floryas barn spänner upp, flyger sedan sin väg, över berg, över stäpp, över öken och hav, var bygger de sina bon och lägger sina ägg? Vi kan bara falla i hänryckning inför naturens trollkraft. Den strör ut de här små mångfärgade fläckarna, som glittrar mot himlen, höjer och sänker sig, hela tiden ändrar färdriktning, lysande, skimrande i en enda virvel, ett virrvarr av tusentals färger... 

Veckans topplista v 19 - Europa

Veckans topplista hos Johanna gäller Europa. Och med ett sådant brett ämne borde det ju vara lätt - men istället blev det svårt. Kanske för att jag kämpat med att få till något slags tema. Skam den som ger sig! Nu har jag valt ut fem små pärlor. Riktigt korta allesammans. Det blev inte så bra spridning över Europa, men men.

Mannen som planterade träd av Jean Giono. Frankrike.

Skugga-Baldur av Sjón. Island

En god Havanna av Susanne Ringell. Finland

Utopia av Wislava Szymborska. Polen

Att älska ett djur hade länge varit min dröm av Barbro Lindgren. Sverige.

Månadens bästa bok - april

Än är jag i allra högsta grad förstagluttare i bokbloggsvärlden. Först nu har jag upptäckt Månadens bästa bok som utgår från Mias bokhörna. Så sent omsider tänker jag haka på.

April månads bästa bok var, ta daaa...

I 1600-talets Japan förbjuds kristendomen och förföljelser tar vid. De kristna tillfångatas, torteras och tvingas att avsvära sig sin tro. Några unga jesuitpräster från Portugal beslutar sig för att på illegal väg ta sig in i Japan, för att hjälpa de förtryckta kristna och ta reda på sanningen bakom de otänkbara ryktena om att den medbroder som varit deras beundrade lärare skulle ha avfallit. Väl där, ställs de inför sitt livs svåraste prövning.

Jag skrev om den här.

Och här kan man hitta fler 'bästa bok' för april.

En smakebit på søndag - 18

Dags för En smakebit på søndag - 18  som utgår från den norska bokbloggen Betraktninger.

Jag stirrade på fufun på emaljfatet som hade hack i de blandgröna kanterna. Jag föreställde mig fufun, som harmattans vindar torkat till skorpor, skrapa mot strupens innerväggar när Papa-Nnukwu svalde. Jaja puffade till mig lätt. Men jag ville inte gå; jag ville stanna så att om Papa-Nnukwu satte fufun i vrångstrupen och inte kunde andas skulle jag springa och hämta vatten till honom. Fast jag visste inte var vattnet fanns någonstans. Jaja puffade till mig igen, men jag klarade fortfarnade inte av att resa mig. Bänken höll mig tillbaka, sög fast mig. Jag såg en grå tupp strutta bort mot helgedomen i ett hörn av gårdsplanen, där Papa-Nnukwus gud fanns, som Papa sa att Jaja och jag aldrig fick gå i närheten av. Helgedomen var ett lågt, öppet lerskjul vars tak och väggar var täckta av torkade palmblad. Den såg ut som krubban bakom St. Agnes, den som var vigd till Vår fru av Lourdes.

Otäck och väldigt bra. Jag har svårt att sluta läsa. Jag som skulle "ut i solen" och göra nytta. En annan dag. Att läsa måste väl ändå vara det viktigaste?

TBR maj

Jag valde tre böcker av Adichie till läsutmaningen 3x3, men förstod inte då att två av dem, Brev till en nybliven förälder och Alla borde vara feminister är väldigt korta saker, alls inga romaner. Eftersom jag i och med detta får en känsla av att ha fuskat, ha ha, så tänkte jag att jag kompletterar med Lila hibiskus. Jo då, jag hade velat läsa den ändå. En halv gul sol var ju helt fantastisk.

Och fåglarna flög av Yasar Kemal är ytterligare en av uppenbarligen rätt många utrangerade biblioteksböcker. Eftersom Månadens språk är turkiska, så passar det fint att ta fram den nu.

Fiskarmännen ingår också i läsutmaningen 3x3 under '3 nigerianer'. (Fast det blir ju fyra nigerianer med Adichie).

När det gäller Låt tistlarna brinna kan man då sannerligen prata om hyllvärmare. Jag tror baske mig att jag hade den redan innan jag flyttade hemifrån, för si sådär 35 år sedan. Andra turken.

Den vita borgen blir tredje turken i Månadens språk. Och så klämmer jag en Nobelpristagare i samma veva.

Och så ljudböckerna...

Underdog håller jag på med nu. Finns på listan över arbetarlitteratur. Dessutom Augustprisvinnare.

1984 blir månadens klassiker i utmaningen 6 klassiker på 6 månader.

Beckomberga. Ode till min familj. Har inte läst Stridsberg alls, så det är ju på tiden. Dessutom Augustprisnominerad.

Rid i natt finns på listan Århundradets mest betydelsefulla böcker. Och visst låter den spännande när jag läser beskrivningen.


Hur det gick med TBR april? Det borde jag kanske tala tyst om, men det gör jag inte. Härmed outar jag mina tillkortakommanden: The Ballad of the Sad Café håller jag fortfarande på med. Det har varit svårt att få till sammanhållen lästid senaste veckan. Alltid knöligare när jag har barnen. Det är lättare att komma åt att lyssna, för det kan jag göra medan jag lagar mat, dukar av, diskar, fixar med tvätt, städar, plockar... Och den rackarns Demenssjukdomar har jag inte ens öppnat. De andra sju fick jag i alla fall till, plus tre oplanerade.

Pickwickklubbens efterlämnade papper

Jodå, nu är det gjort! Dryga 41 timmar ligger ljudboken på. Jag har förmodligen lyssnat nära 50 timmar på den. Dels hann jag över tre timmar när jag började på den i mars, timmar jag gjorde om när jag i april började på nytt. Dels muppar sig min telefon - eller om det nu är Storytel - stup i kvarten och spolar fram eller bak utan att jag gjort något, och då har jag svårt att hitta tillbaka och får  lyssna om en halvtimma här och en kvart där och sannolikt en hel timma stundomvis.

Denna komiska berättelse om ett gäng äldre herrars äventyr på den engelska landsbygden på 1820-talet blev en exempellös framgång när den först utkom i följetongsform åren 1836-37. Boken gjorde Charles Dickens genast ett namn i hela den engelskspråkiga världen. Med den fryntlige herr Pickwick som mittpunkt råkar de ständigt i dråpliga situationer var de än hamnar men räddas gång efter annan av sin betjänt, den påhittiga och kvicktänkta Sam Weller.

Läsaren får bekanta sig med ett oräkneligt antal färgstarka personer tecknade med ohejdbar berättarglädje och livfull satir, inte sällan med aristokratins företrädare i skottgluggen. Här får vi också inblick i de säregna miljöerna kring de slags resehotell som låg längs de engelska landsvägarna.

Pickwickklubben är inte alls lika lättillgänglig som de tre Dickens jag tidigare läst (Oliver Twist, David Copperfield och En julsaga), utan tämligen omständlig. Kanske för att den ursprungligen skrevs som följetong. Men nog är den charmig och tämligen dråplig och Dickens slänger kängor både hit och dit. Sannolikt förmår jag inte uppfatta alla, här, i en helt annan tid och på en helt annan plats. Kraftuttrycken är ljuvliga: Fördöme mina hängslen och polisonger! (Jag borde börja ersätta mina alltför frekventa svordomar med något dylikt). liksom Sam Wellers ständiga liknelser: som X sa när... Den ena varianten mer absurd än den andra.

Mer Dickens ska det bli, det är då ett som är klart.

Och detta var aprilboken i utmaningen 6 klassiker på 6 månader.

Veckans bokmärke - 18

Jag följer Boklystens uppmaning att visa upp vad jag har för bokmärke även denna vecka.

Jag tror minsann att jag köpt även detta på Akademibokhandeln - för övrigt de enda två jag har som är köpta där; eller, ja, förra veckans fågel var ju ett flerpack med två olika motiv, så rent numerärt är det fler.

Det är kul med bokmärken, häng på fler, vettja, och visa upp vad ni har!

Fylla hylla

Emedan mitt liv ter sig ungefär som ovan - utom varannan helg, då det vanligtvis är en aning lugnare - så blir det lite ketchupeffekt över mina inlägg. Den här helgen är en sådan barnlös ketchuphelg när hamstern flugit ur hjulet och inläggen plötsligt duggar tätt.

Min äldste har döpts idag, gudbevars, eftersom han ska konfirmeras om två veckor. Och på väg från kyrkan passade jag på att titta in på en närbelägen loppis. Och det var ju en evig tur, eftersom jag lider en sådan akut brist på olästa böcker här hemma, *host*.

148 riksdaler betalade jag för nedanstående:

Rötter har jag länge tänkt att jag vill läsa om. 

När man skjuter arbetare ingår i listan över arbetarlitteratur och jag har tänkt att det är en av de första jag vill läsa därifrån.  

Anders Sparrmans resa lät spännande. Och även om jag känner mig rätt sur på de kvarvarande i Akademien, så är väl inte Wästberg den jag är mest ilsk på. 

Tom Sawyer köpte jag mest för att jag vill lura den på min äldste. Jag har någon idé - kanske helt galen - om att jag ska göra en lista över lättillgängliga klassiker och ge honom en hundring för var och en han läser.

Moment 22 har jag faktiskt inte läst. Finns på BBC:s boklista.

Hyrkuskens berättelser är en klassiker som brukar finnas med på litteraturlistorna. Liksom den ovanstående en kandidat för framtida Läsutmaning: Förkovran.

Ryssar är såna som gillar björkar har jag varit på väg att plocka på Pocketshop några gånger. Nu fick jag den för en femma.

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter lät spännande och så gillar jag omslaget. Jag tror jag har kikat på den förr.

Det eviga folket är inte rädda lät väldigt intressant.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Jo, *host*, jag har ju någon plan på att börja springa så fort jag lyckas få till det så att jag kommer upp till buan - om inte förr så till semestern. Kanske kan den inspirera?

Herr Isakowitz skatt låter också bra. Jag är säker på att jag läst om den och funderat på den förr.

Vänner och älskare. Jag tycker väldigt mycket om Kallifatides, men den här har jag inte läst. 

Åt Häcklefjäll. "Det bästa som skrivits om Island" sa Rune Palm, min högt älskade lärare på Nordiska språk, som tyvärr inte lever längre. Jag har varit ute efter den länge. Det sitter ett fint Ex Libris i den (heter det ett?). Vad är det för verktyg, vet någon?

Tretton böcker, varav åtta inbundna, för 148 spänn. Det är ju nästan galet. Och då kostade Engström ändå 49:90 (eh... alltså, det finns människor som märker upp loppisprylar med öringar! För övrigt inbillar jag mig att jag inte "går på" det där med 9:90, ens undermedvetet. Jag tycker att de där niorna ger intryck av ett högt pris, snarare än att fyran ger en känsla av något billigare än en femma)

Veckoutmaning: Jag fattar inte grejen

Kulturkollos veckoutmaning - som jag inte kände till, men fann via Mias bokhylla:

Veckans tema heter ”Jag fattar inte grejen” och veckans utmaning handlar självklart precis om det.

Vad eller vem är det du inte fattar? Vem får dig att sitta som ett frågetecken när alla andra hyllar?

Berätta för oss på era bloggar, sociala medier, eller här i kommentarerna, och tagga med #kulturkollo så hittar vi varandras inlägg. Lägg gärna en länk i kommentarerna så att vi och alla andra enkelt kan hitta er.

Ok, här kommer mina:

Bridget Jone's Diary läste jag nästan direkt då den kom ut. Undrar var jag fick fatt på den, det var före internet. Pocketshop antagligen. Den måste ha stått i hyllan och jag ryckte åt mig den. Eller... fanns Pocketshop ens då? Jag torde ha varit 33 år, jag var singel och utan barn och chansen att jag skulle kunna identifiera mig med Bridget borde således vara ganska stor. Men nej, jag kände inte igen mig någon enda stans i ett enda ögonblick. Jag tyckte att den var tråkig och rätt tramsig. Alltså, vad är grejen? Jag fattar verkligen inte. Och nej, jag har definitivt inte sett filmen.

En fisk som heter Wanda. Jag älskar Monty Python - nej, det är inte Monty Python, jag vet - och kan garva läppen av mig åt dem. Men den här... jag fattar inte grejen. Inte en scen, inte ett skämt - finns där några skämt? Tråkig och elak.

50 nyanser... eller som Nanna Johansson skriver, 50 genanser. Nej, jag har inte läst boken, det räcker med utdragen Nanna bjöd på. Genom dem blev jag vaccinerad för all framtid. Först tänkte jag faktiskt att det skulle vara kul att läsa den för att få förfasa mig, men det är inte som med Lyxfällan, att det kan vara skoj att titta bara för att få förfasa sig över hur korkade (eller vad det nu är de är) människor kan vara. Nej, jag inte skulle klara av det. Min inre gudinna dansar salsa. Alltså, jag känner hur jag blir helt röd i ansiktet bara jag skriver det. Skämskudde! Ge mig! Nu! Däremot är det vansinnigt roligt att läsa Bizzybiz blog, 50 Heaves of Puke m fl: I read and review Fifty Shades of Grey so you don't have to. Själva recenserandet börjar i 50 Screams of Hate. När jag läst igenom texten och kom till StereoNinjas kommentar så fick jag ett hysteriskt skrattanfall. Obetalbart!

Ytterligare två böcker som jag inte förstår grejen med är Dumskallarnas sammansvärjning och Liftarens guide till galaxen. Mina ungdomsvänner var helt exalterade över Dumskallarna och Liftaren borde verkligen vara något för mig. Men nej! Jag har börjat läsa på dem åtminstone två gånger vardera, men det bara går inte.

Syskonen Malaquias

Blixten slår ner i familjen Malaquias hus och föräldrarna dör i samma ögonblick. Syskonen Nico, Antonio och Julia skiljs åt. Den nioårige Nico får arbeta på kaffeplantage, Julia och Antonio hamnar på barnhem. Först långt senare återförenas bröderna. Julia bortadopteras och hålls som tjänsteflicka men rymmer. Hennes liv, som godtyckligt och gryt styrs av andra, blir en ständig flykt.

I berättelsen framträder en drömsk verklighet i flera lager. Andreéa del Fuegos knappa och lyriska språk drabbar läsaren med full kraft och dröjer sig kvar långt efter läsningen. Syskonen Malaquias är en färgstark skilkdring av tre gripande livsöden på den brasilianska landsbygden.

Ytterligare en makulerad bok från biblioteket som jag inköpt för det facila priset 5 kronor. Om det inte till och med var gratis. Den är skriven av brasilianskan Andrea del Fuego. Således ursprungligen på portugisiska som ju är (var) månadens språk för april, då jag också läste den.

Jag tyckte verkligen om del Fuegos språk och boken var ljuvlig - ända fram till sista kapitlet. Eh... alltså, vad???

Tre böcker ursprungligen skrivna på portugisiska blev således lästa i april. De andra var: Kreolska riket och Vinden som sprider elden.

Veckans topplista v 18 - Arbetarlitteratur

Veckans topplista hos Johanna gäller denna vecka arbetarlitteratur - förstås, 1:a maj och allt. Jag har redan tidigare konstaterat att jag är dåligt påläst på området och att jag har för avsikt att åtgärda detta. En lista över arbetarlitteratur från Lyrans Noblesser finns i högermarginalen.

För mig känns det orimligt att göra en lista över arbetarlitteratur utan att ha med P A Fogelströms Stad-serie. Kanske borde Barn-serien också vara med, men jag har bara läst de första två, trooor jag. Vävarnas barn är jag säker på. Men det var ju så länge sedan. Jag minns att jag tyckte mycket om den då. Serien finns på min läsa-lista för året.

Lena Anderssons Var det bra så? har jag inte sett medtagen på listor över modern arbetarlitteratur. Är det jag som missat? Vad skulle den annars vara, liksom?

Kristian Lundbergs Yarden, däremot, brukar vara medtagen. Liksom Mig äger ingen av Åsa Linderborg.

Och nummer 5 då? Ska jag ta och klämma till med en klassiker? Men vilken? 

Jo, det får nog bli Nu var det 1914. Jag vill minnas att det var den här upplagan jag läste - båda gångerna. Första gången var i gymnasiet som obligatorisk litteratur. Jag var föga imponerad. Några år senare läste jag den igen och då också Här har du ditt liv. Som vanligt... om jag minns rätt. Då blev jag desto mer förtjust och hade egentligen velat läsa alla böckerna i serien. Vid tillfället bodde jag emellertid i Aten och fick hålla till godo med det som fanns i det lilla biblioteket i sjömanskyrkan i Pireus. Hade det inte varit för det begränsade urvalet där, så hade jag förmodligen inte läst om den överhuvudtaget. 

Som tidigare nämnts finns Raskens, Nässlorna blomma, Godnatt, jord, och Ingenbarnsland med i min egen läsutmaning Förkovran. I bokhyllan på Storytel ligger Huset vid Flon, Underdog och Lars Hård och väntar. Och i min vanliga bokhylla står Moa Martinsons Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. Där står förvisso en hel del annat också, men till att börja med :)