TBR april

 

Nää hörrni! Det verkar som det har gått troll i Hamnet och Kirke. Jag har fortfarande inte läst dem, trots att jag så gärna vill. Järnnätter av Sirpa Kähkönen läste jag i alla fall och helt oplanerat fick jag med mig Yoko Tawadas Sändebudet från biblioteket och den har jag också läst. Likaså oplanerat läste jag även Elsie Johanssons diktsamling Då nu är jag. Så summa summarum blev det i alla fall fyra l ä s t a böcker. Dessutom fjorton barnböcker. 

När det gäller ljudböckerna skötte jag mig i alla fall. Jag lyssnade klart på Renegater och de fyra andra planerade. Därtill hann jag med Snöjungfrun av Leena Lehotolainen för Månadens språk, Johanna Bäckström Lernebys Familjen för Förkovran (Augustprisnominerad) och Magda Szabós Dörren, som jag ville hinna med innan den försvann från Radioföljetongen.

Jag är fullt medveten om att jag tar mig vatten över huvudet med nedanstående böcker, men det här är vad jag kommer att välja från under april - trooor jag.

Böcker

I torsdags såg jag de första tranorna och igår kom bofinkarna hit. Jag ska passa på att äntligen läsa Fåglar om våren, på våren. Jag tror att det är en bok att bläddra i och läsa lite här och där, då och då. För Naturlig läsning.

Madonnan vid Nilen råkade jag få med mig från biblioteket. Ni vet hur det är när böckerna liksom kastar sig över en, klamrar sig fast och piper Ta mig med, ta mig med! Det är ett 14-dagarslån, så den fick jag sätta igång med direkt efter Sändebudet. 

Månadens språk är danska och jag tänkte ta mig i kragen och få läst Jonas Eikas Efter solen, som var inplanerad redan i fjol men inte blev läst. Mitt ex är på danska (de ser likadana ut), så även om den är rätt kort lär det väl ta en stund att komma igenom den. Belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2019 och passar därför i Förkovran.

Rödby - Puttgarden har länge stått i hyllan. Nu ska jag ta tag i den. Helle Helle har belönats med Danska akademiens stora pris och boken passar därför både i Månadens språk och Prisat.

Den här har stått väääldigt länge i hyllan. Jag har läst Riels Arktiska skrönor, som är både charmiga och roliga, men av någon anledning har jag inte tagit mig an Före morgondagen. Nu ska det bli av! Även Jørn Riel har belönats med Danska akademiens stora pris.

Sinan Antoon är från Irak och med The Corpse Washer kan jag pricka av ytterligare ett land i Jorden runt på 100 böcker.

Cold Comfort Farm har jag sett som film för länge sedan. Jag minns den som väldigt charmig. Boken har stått i hyllan ett bra tag men jag har inte kommit mig för, trots att jag varit väldigt sugen. Den är faktiskt med på BBC:s boklista.

Jag har saknat 'Cremuel' sedan jag läste Wolf Hall 😃. Jag hoppas verkligen att jag hinner med denna. Har också belönats med Bookerpriset och passar i Prisat.

Det har blivit dåligt med både Shakespeare och Bibeln, som jag planerade så flitigt för. I stället har det blivit oplanerat mycket dikt. Bruno K Öijers Medan giftet verkar får bli månadens diktsamling. Den är rätt tunn, så kanske väljer jag någon mer. Eller så blir det så att jag helt revolutionärt börjar läsa Shakespeare istället, nu när jag aktivt har planerat in en diktsamling 😉 

Ljudböcker

Shuggie Bain hade jag tänkt lyssna på redan i mars - även om den inte var med i min TBR - men det blev lite annat oplanerat i stället. Nu ska jag ta tag i den. En bok som alla verkar läsa och älska just nu. Belönades med Bookerpriset 2020 och passar därför in i Prisat. 

Den hemliga kvinnan har jag haft sparad på Storytel ända sedan danska var månadens språk senast - det var länge sedan, ja! Jag hann inte lyssna på den då, men tänkte göra det nu. Kan ju passa bra med krim till påsk. Anna Ekberg är det som har skrivit den - det står ju inte ens på omslaget.

Anne på Grönkulla tänker jag läsa för Förkovran, 'Klassiker'. Det är en Saga-produktion och de är ofta erbarmligt dåliga, så vi får väl se om det går att lyssna på den eller om jag får gå över till den engelska i stället.

Godnatt jord har jag länge haft på läslistan, men den är ju så lååång. Jag har som bekant svårt för tjocka böcker. Att lyssna går lättare, så jag är glad över att den nu finns som ljudbok. Passar i Förkovran, 'Svenska klassiker'.

Victoria Benedictssons Pengar är också en Saga-produktion, vilket om inte annat kan ses på det bedrövliga omslaget. Vi får se om det funkar att lyssna på den. I det här fallet finns det ju tyvärr inget engelskt alternativ. Det är så synd att när det nu äntligen börjar komma ut en hel del klassiker som ljudböcker, så är det Saga som ger ut dem. Bedrövliga inläsare som inte alls klarar det ofta något ålderdomliga språket och omslag som kan få en att gråta. Också för Förkovran 'Svenska klassiker'.

För Naturlig läsning tänker jag lyssna på Wilding. Det är trevligt med brittiska naturböcker. Sådana lyssnar jag gärna på. Det är lite knöligt med växt- och djurnamn, i synnerhet fågelnamnen, men jag har börjat lära mig en del. Värsta fina omslaget! 

Månadens språk - sammanfattning mars

 

Igår flängde jag runt hela dagen för att på eftermiddagen landa hos käre barnafadern för att äta påskmiddag med honom, barnen och svägerska med man. Därför är även detta inlägg en smula sent. 

Månadens språk i mars var alltså finska, där det ju fanns betydligt mer att välja mellan än februaris albanska.

Själv fick jag läst fem böcker, jag har dock inte hunnit skriva om alla än. 

Minnet av vatten - Emmi Itäranta

Baby Jane - Sofi Oksanen

Järnnätter - Sirpa Kähkönen

En blå död - Mikko Porvali

Snöjungfrun - Leena Lehtolainen

Av dessa blev jag särskilt förtjust i Minnet av vatten. Den var riktigt bra. Sirpa Kähkönen är jag också förtjust i. Järnnätter är andra delen i hennes Kuopio-serie. Tyvärr är resterande inte översatta ännu, men jag hoppas att de kommer.

Någon annan som läst något finskt?

En blå död

 

Viborg 1920: Det finska inbördeskriget och den ryska revolutionen har nyss satt sin prägel. Staden kryllar av liv - ryska emigranter, kommunister, hemliga kurirer och föräldralösa barn som försörjer sig genom småbrott. Men förbudslagarna lockar framför allt till sig smugglarna.

Spritsmuggling har blivit den viktigaste inkomstkällan längs den Finska vikens stränder och poliskommissarierna Jussi Kähönen och Salomon Eckert tar sig självsvåldigt an utmaningen att, med fara för sina liv, jaga organiserade smugglare.

En blå död är den första delen i trilogin Karelen noir - en livsbejakande skildring av Finland under mellankrigstiden med förbudslagar, spritsmuggling och gränslöst supande. Det är en våldsam och fartfylld skröna i Arto Paasilinnas anda.

En blå död lyssnade jag på i början av mars för Månadens språk. Jag var tvungen att googla på vad noir-genren egentligen innebär. Uppenbarligen används noir av många synonymt med hårdkokt, medan andra bestämt hävdar att det är två helt olika saker. 

One of the best descriptions of noir comes from one of my fellow writers, Jack Bludis. He says that in noir fiction, everyone gets screwed. This distinguishes a tough hardboiled crime novel, where the detective finds a solution, from a crime novel in which everyone loses. (Hämtad här) 

Uppenbarligen finns det en specifik form av skandinavisk/nordisk noir också: Nordic noir, also known as Scandinavian noir, is a genre of crime fiction usually written from a police point of view and set in Scandinavia or Nordic countries. Plain language avoiding metaphor and set in bleak landscapes results in a dark and morally complex mood, depicting a tension between the apparently still and bland social surface and the murder, misogyny, rape, and racism it depicts as lying underneath. (Wiki)

Ja, det stämmer nog rätt bra att kalla den här för 'noir'. Åtminstone går det åt helsike för alla, poliser som tjuvar. Å andra sidan passar det rätt bra med hårdkokt också: The genre's typical protagonist is a detective who battles the violence of organized crime that flourished during Prohibition (1920–1933) and its aftermath, while dealing with a legal system that has become as corrupt as the organized crime itself.[1] Rendered cynical by this cycle of violence, the detectives of hardboiled fiction are often antiheroes.

Här blandas smuggling, korruption, mord och knivskärningar och poliserna är mer eller mindre försupna och gör sig skyldiga till både det ena och det andra. Något hemliv skildras inte alls utan allt kretsar kring arbetet och de problem som hör samman med det. Trots att Porvali refererar mer än skildrar så blir det ett fascinerande besök i Viborg. skriver Bengt Eriksson. Ja, lite så är det allt.

Men hur någon kan kalla det här livsbejakande och en fartfylld skröna i Arto Paasilinnas anda är mig en gåta. Det finns inget livsbejakande i denna bok och det är verkligen, verkligen inte en skröna, i synnerhet inte i Paasilinnas anda.

En ganska trevlig bekantskap faktiskt, och jag gillade miljön, 20-talets Viborg. Finland har verkligen en betydligt tuffare 1900-talshistoria än vi. Det är lätt att glömma.

Renegater

 

Som sagt, jag ligger efter med att lägga in mina lästa böcker här. Renegater lyssnade jag färdigt på i början av mars. 

1980 kunde man överallt, på bussar, tåg och i parker, se en roman med ljusgult omslag dominerat av en stor slips. Gentlemen stod det mitt i det gula. Den hade mötts  av entusiastiska recensioner, och betraktades allmänt som en framgång. Men det var nog inte många som förstod att det här var en roman som skulle bli, och fortfarande är, en generationsmarkör, sällsynt levande för många läsare än i dag. En roman som fick många unga läsare att fascineras av romanens huvudperson Henry Morgan, mannen av värld med sin ärvda jättelägenhet på Hornsgatan i Stockholm, där natten är en ständig möjlighet. En i grunden mörk historia om vapenaffärer, mord och kidnappning, som hyllades för sin smittande berättarglädje.

Ja, och jag var ju typ den enda som inte läste Gentlemen då, på 80-talet, utan först i höstas.

Gentlemen fick en oväntad och bejublad fortsättning med Gangsters 2005, där Henry Morgans märkliga försvinnande i Gentlemen får sin förklaring. Och nu är det dags för final, med Renegater, Klas Östergrens hittills mäktigaste roman, kulmen på en av vår tids verkligt framstående romansviter. Berättaren, känd från de tidigare delarna, spejar ut över åkrarna från sin gård i södra Sverige. Det är våren 2018. En händelserik tid . På mycket långt avstånd ser han en gestalt som verkar på något sätt bekant. Mycket riktigt. Det är Henry Morgan. Han är på pilgrimsvandring genom Europa, från Wien och på väg upp till Lappland för att få träffa sin son. Och hans ankomst får naturligtvis konsekvenser.  

Gangsters lyssnade jag på i slutet av januari och i mars var det alltså dags för sista delen. Och vad kan jag säga som ingen annan redan har sagt? Alltså, jag älskar det här! Och lite spännande var det ju faktiskt med avsnittet om Akademien. Nyfiken i en strut, visst!

Jag måste läsa mer Östergren.

Som Augustprisnominerad passar boken in i Förkovran.

Den hårda vintern

Jag var nästan ikapp med att lägga in lästa böcker här, men nu har jag halkat efter ordentligt igen. Den hårda vintern var mitt val för månadens språk i februari (!) som var albanska. 

Jag har tidigare läst första boken i serien, Krönika i sten, som utspelade sig i en by under slutet av andra världskriget, då det ena efter det andra landet slet i lilla Albanien. Det var en mustig berättelse om människorna i byn och vad de fick utstå. 

Den hårda vintern utspelar sig i början av 60-talet då Albanien kom att fjärma sig från Sovjet och de övriga kommunistiska staterna i Europa. Som de flesta skildringar från kommunisttiden i Europa, så finns där en kyla som ger mig en känsla av tomhet. Alla diktaturer är fasansfulla - även om det som skildras av Albanien i den här boken ännu inte ger någon känsla av diktatur eller dess fasor - men det är något just med kommunistdiktaturerna som är så kallt, ihåligt och så torftigt. 

Det är en väldigt bra bok, men den är inte lika charmig som jag upplevde Krönika i sten. Det är som det där med charm och kommunistdiktatur inte går ihop, medan andra diktaturer, om än fasansfulla, ändå kan rymma en hel del charm nere på folknivå. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det här...

Ismail Kadare belönades med Internationella Bookerpriset 2005 och passar därför även i Prisat.

Jag ska definitivt läsa mer av Kadare, till att börja med tredje delen, Drömmarnas palats, men också Grymma april, som Maria läste och rekommenderade mig.

 

Livet - illustrert

 

Den här boken fick jag nys om via någon av våra norska bloggvänner. Jag minns dock inte om det var Astrid Terese eller om det var Mari. 

Boken består företrädesvis av illustrationer och har bara lite text, och Lisa Aisatos bilder är fantastiska. Man blir glad i hela magen av dem. Boken börjar i barndomen och slutar med ålderdomen - Livet illustrert alltså, från början till slutet. Jag rekommenderar den verkligen.

Det är Lisa Aisato som har illustrerat Snösystern (underbar!), som väl är relativt känd här i Sverige. 

Månadens språk är danska

Här kommer, en smula sent, presentationen av månadens språk för april som är danska. Det var tufft på avdelningen igår; det är alltid mycket att göra inför en helg och jag hade ingen underläkare och kände inte patienterna sedan tidigare, så jag kom sent hem och skulle då föda mina barn och ta hand om alla djuren. Jag orkade liksom inte mer då.

Nedan följer, som vanligt, lite tips på böcker ursprungligen skrivna på danska.