Poirots jul

Att den gamle mannen hade så mycket blod i sig! Den åldrade miljonären Simeon Lee har tre vuxna söner. Alla lika försummade som fyllda av hat mot varandra och sin far. Väl medveten om detta finner Simeon en sadistisk tillfredsställelse i att samla den dysfunktionella familjen för att fira jul tillsammans. Fast i sin rullstol ägnar han högtiden åt att utdela trakasserier och det råder ingen brist på konflikter i familjen. Men när Simeon hittas ihjälslagen går ändå ingenting ihop. Från sitt stilla julfirande kallas Hercule Poirot till familjen Lees gods. Allt efter som han lägger ihop bitarna i mysteriet nystas fler mörka hemligheter upp än vad familjen skulle önska. Poirots jul utkom år 1938 och mottogs med mycket fina recensioner. I Sverige har boken oförtjänt hamnat i skymundan trots att den anses vara en av Agatha Christies främsta romaner.

En av Agatha Christies främsta romaner - nähä tack! Det håller jag verkligen inte med om. Det är nog den mest mediokra jag läst. I den mån jag nu kan påstå att jag minns de ganska många jag läste för 30 år sedan. Enda julkopplingen i boken är att datumen över jul nämns, i övrigt nada. Och vem som var mördaren stod ju klart ganska omgående. Mina förväntningar infriades inte, varken när det gällde julkänsla eller deckeri.