Det var julkvällen, dagen före annandagsjakten. Man måste komma ihåg att detta var i det glada gamla England, i landet Gramarye, där de rosiga baronerna åt med fingrarna, och det serverades påfågel med alla fjädrarna uppspända eller vildsvinshuvuden med betarna instuckna efter tillagningen - där det inte fanns någon arbetslöshet därför att det fanns för få människor för att någon skulle få gå arbetslös - där det genljöd i skogarna av riddare som bankade varann på hjälmarna, och enhörningar stampade med silverhovar under vintermånen och frustade ut blå moln av ädel andedräkt i den frostiga luften. Sådana under var stora och trösterika. Men i det gamla England fanns det något som var ännu underbarare: vädret uppförde sig väl.
Utdraget kommer från T H Whites Svärdet i stenen, som jag varit sugen på att läsa ända sedan jag läste H som i hök för något år sedan. Den har stått i min bokhylla sedan 1986 *host*. Först när jag började läsa insåg jag att mitt ex är en samlingsutgåva, där alla fyra delarna ingår: Svärdet i stenen, Vindens och nattens drottning, Den missanpassade riddaren samt Ljuset i stormen. Jag har ännu bara kommit till första delen, sidan 130 av 650.
Boken är mitt val som månadens klassiker i 6 klassiker på 6 månader - del 3, som utgår från Vargnatts bokhylla.
