Gangsters

 

Jag läste aldrig Gentlemen då, när den kom, något typ alla andra gjorde. När jag väl tog mig i kragen förra året så ångrade jag denna underlåtenhet bittert. Det var ju en fantastisk bok och jag är säker på att mitt unga jag hade blivit övermåttan förtjust. Gangsters är den fristående fortsättningen på Gentlemen och den kom ut - väldigt oväntat vad jag förstår - först 25 år senare. I januari var det dags för mig att lyssna på Gangsters, jag var nämligen riktigt sugen på Renegater, och då måste jag ju klämma denna först.

"För att återkomma till det som inträffade för tjugofem år sedan, när jag satt bakom fördragna gardiner en solig sommardag i en lägenhet på Hornsgatan i Stockholm, på kanten av en säng där en kvinna lagt sig tillrätta på ett sätt som i ett annat sammanhang kunde verka berättigat men som i det här fallet var förhastat. Det skedde i ett sovrum mot gården, med ljusa tapeter, en kakelugn, ett par kopparstick som beskrev scener ur Shakespearepjäser och en säng med hög gavel och knoppar i valnöt. Den kallades av någon anledning för Görings gamla.”

Gangsters tar vid där Gentlemen slutar. Det blir en vindlande och svindlande berättelse om ett självbedrägeri som förenar och skiljer två människor åt, om ett ödesdigert möte i Wien och en plats i radioskugga, långt bortanför 3G-nät och kraftledningar, om illegala vapenaffärer och en ros som heter Fleur du mal och blommar rikligt och sent. En berättelse som tar oss från slutet på 70-talet fram till nuläget, tjugofem år senare, en ny situation där berättaren fått överblick och perspektiv på vad som egentligen har hänt. På så sätt fullbordas två historier om omöjliga människor, omöjlig kärlek och omöjlig sanning.

Ja men, det är ju bara så bra. Jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga. Jag ser fram emot Renegater som jag hoppas hinna med nu i februari - åtminstone början på den. 33 timmar ligger den på, så den kommer att kräva sin tid. Väl värda tid, det är jag övertygad om.