Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.
Visst hade Lärarinnan, Matfarbrorn och Slöjdflickan först varit alldeles otäcka och förskräckliga, men när hon sedan lärt känna dem hade de ju visat sig vara riktigt snälla - även om de luktade illa, tappade sina kroppsdelar och inte kunde sluta gråta och blöda.
Jag försöker läsa ikapp lite Augustnominerade barn- och ungdomsböcker och den här nominerades 2017. Jag tyckte att stilen kändes så bekant, men det tog ett tag innan jag kom på att det är Per Gustavsson som skrivit Prinsess- och Prinsböckerna (väldigt bra). Boken var oväntat otäck och blodig för att vara för barn, tyckte jag nog, men den var riktigt bra. Jag tyckte faktiskt jättemycket om den.
Har inte läst böckerna i den här serien men hört att de ska vara riktigt bra :)
SvaraRaderaJa, jag får nog ta och läsa de andra två(?) också.
RaderaJobbigt när folk i ens omgivning tappar kroppsdelar :)
SvaraRaderaOnekligen! :)
RaderaHuvva! Hoppas inte barnen blir rädda ...
SvaraRaderaDet var inte direkt "skräck"-delen som var så otäckt, utan bakgrundshistorierna med extrem mobbing och ett barn vars föräldrar inte ens märker att det är borta.
RaderaLåter som någon slags zombie-historia, förutom att zombies nog inte gråter eller är direkt snälla förstås...
SvaraRadera