Då nu är jag

 

Det har, som sagt, blivit rätt mycket oplanerad dikt hittills i år och den här har jag ägnat mig åt i mars.

Poesin har varit grundtonen i Elsie Johanssons författarskap ända sedan debuten 1979 med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. Elsie Johansson, som efter realexamen i Uppsala var verksam som postexpeditör men helt okänd i kultursammanhang, trädde oväntat fram som författare vid 48 års ålder och vann snabbt erkännande. Hennes autentiska skildringar i dikt såväl som prosa av det gamla Fattigsverige före andra världskriget gick rakt in i folksjälen och blev hennes signum, även om författarskapet i sin helhet har större bredd än så. Diktvolymen Då nu är jag består av Elsie Johanssons personliga urval ur tidigare samlingar plus ett antal nyskrivna dikter och korta prosastycken. Utgivningen sker i anslutning till författarens 80-årsdag.

Den här diktsamlingen tyckte jag så mycket om. Den har verkligen berört mig. Och breven till Thoreau är helt ljuvliga. Omslaget är enastående vackert, fast det kanske inte riktigt framgår av bilden. Det tog ett tag innan jag insåg att det är Lars Lerin; det borde jag kanske ha förstått.

Tyck synd om alla fula små

stationssamhällen

där aldrig i livet

du kan tänka dig att bo

Förakta inte!

Överallt finns rum

som någon älskar

Runda små dukar

av vit spetsbrodyr

Jag måste ta mig i kragen och läsa Johanssons serie om Nancy. Jag har läst Glasfåglarna förut, men jag har tänkt att jag ska läsa om den och sedan resterande delar någorlunda i ett svep.