Hett i hyllan #39

 

Hett i hyllan utgår från Bokföring enligt Monika; om de där böckerna som har stått en halv evighet i hyllan, men som kanske förtjänar att plockas fram, dammas av och äntligen läsas.

Den här tror jag att jag fått hem via någon bokklubb anno dazumal. Den kom ut 1991, så den har antagligen stått i hyllan sedan dess. Jag fullkomligen avskyr omslaget. Varför man överhuvudtaget ska ha en kvinnorumpa på ett bokomslag förstår jag inte. Det är lite som de där lättklädda kvinnorna i bil- och traktorannonser. Boken ska dessutom utspela sig på 70-talet, och inte fan klädde man sig så där på den tiden. Det där högt skurna kom väl först på 80- eller 90-talet - eller? Hur som helst...

Kocksgatan är en drastisk humorfylld och myllrande berättelse om livet på en avsides Stockholmsgata en varm sommar under 70-talet. Den bjuder på kärleksmöten, svartsjuka, brantbestigningar och störtningar, solbad, kryddade maträtter, himmelska fyllor och djävulska baksmällor. Människorna på Kocksgatan – konstnärer, studenter, hembrännare och butiksinnehavare – dras med i en virvel av händelser, som i rötmånadens tecken kastar dem mellan erotisk hetta och blodiga hämndeakter.

Den låter ju inte så oäven, trots allt. Jag gillar ju det där mustiga, myllrande lite burleska. Och Kocksgatan i sig har jag koll på. I min spröda ungdoms allra tidigaste år i hemtjänst fanns en "lokal" där. De kallades så, "lokal". Om man jobbade helger fick man per telefon en lista på de "pensionärer" - kallades de - som man skulle besöka. En del kunde öppna själva, de som inte kunde det hade sina nycklar placerade i tobaksaffärer, konsumbutiker och lite allt möjligt, och så fick man gå dit och hämta. En "lokal" var ett ställe dit man kunde gå och träffa andra, få lite fika och sitta och äta sin lunch. Där fanns en "värdinna" som höll öppet. Det har hänt en del på de här åren, ha ha.