Veckans kulturfråga utgår från Enligt O.
Hur vill du fortsätta påståendet ”det blir ingen jul utan …”?
Jag får inte riktigt någon julkänsla längre. Det var i faktiskt rätt länge sedan. Lite hör det väl samman med mammaskapet, man är den som ska fixa allt (för att inte förstöra för barnen är jag den som sliter och den som betalar det mesta, utan att klanka på fadern) Men för att i alla fall komma i närheten:
Brunkål: Jag har mina rötter i Skåne och Halland och är van vid att ha brunkål (från mammas sida) och långkål (från pappas) på julbordet. Julmässigt var det brunkålen som "vann". Jag älskar grönkål också, men det kan jag äta året runt, det har inte samma julkoppling för mig.
Julgransdoft: Ja, det är ju lite stökigt med de där barren, men att köpa kungsgran kommer inte på fråga. Jag älskar lukten av julgran. Och så är det viktigt med pumlorna; glas ska det vara. När jag var barn och stod vid granen och tittade in i julgranskulorna så åkte jag raka vägen in i sagan. Den förmågan har jag tyvärr förlorat, men granen, doften och kulorna är fortfarande viktiga.
Ljus: Massor av ljus, överallt, stearinljus i stakar och värmeljus i lyktor.
Musik: Sakralt, carols och gamla folkjulvisor. Och för all del, en del mer modernt och profant också.
tycker om olika kål, äter om jag blir bjuden 🙂 vi har fyra barn, nu är de vuxna, firar jul hos någon av dem, lite knytis, inte längre jular när man är helt slut och somnar… När jag tänker efter så är egen risgrynsgröt med fruktsoppa en stor favorit 🇫🇮 med skinkmacka 🎄
SvaraRaderaGillar verkligen kål i alla former, men brysselkål är nog favoriten just vid jul.
SvaraRaderaJag har insett att för att få lite av barndomens julkänsla hemma behövs det mycket julpynt. Tomtar överallt! Mommo och moffa hade alltid så mycket pynt och det känns så tryggt och ombonat för mig nu.
SvaraRaderabrunkål måste vi ha här. ibland gör jag en rödkålssallad också. vi har också vanlig rödgran. i år är den trekantig för att passa in i rummet. och ljus behövs i mörkret och dimman
SvaraRadera