Veckans kulturfråga - v 38

 

Denna vecka undrar Linda, som förutom svensklärare är lärare i historia (vilket jag missat), om historia i böcker, både skön- och facklitteratur:

Vilka historiska epoker och händelser läser du gärna om?

När det gäller facklitteratur så gäller: ju längre bak i tiden, desto bättre. Fram till medeltiden, ungefär, är det kul. Bortsett från en enda lektion, i 7:an, som handlade om människans tidigaste historia och som var ofantligt spännande, så minns jag bara att det var ett evigt tjatande om industriella revolutionen, första världskriget och andra världskriget. Varenda jävla läsår! Det var så mördande tråkigt att jag hade kunnat dö av leda. Och trots detta tjatande - eller på grund av - så kan jag inte ett smack om dessa eror. Jag har inga minnen av något som helst jag lärt mig om historia i skolan. Det jag kan har jag nog lärt mig genom att läsa själv. Förresten, jag minns en lektion i gymnasiet också, då en vikarie berättade om Marie Antoinette och Axel von Fersen. Han nämndes inte i historie(skol)böckerna på den tiden. Sedan dess har jag varit kär i von Fersen. Jag har förstås läst Herman Lindqvists bok om honom och tittat på hans rustning på Livrustkammaren. 

 

När det gäller skönlitteratur så är det väl lite tvärt om. Det blir mest 18- och 1900-tal, och lite 1700-. Jag har tyckt otroligt mycket om Fogelströms Stad- och Barn-serier, Mobergs Utvandrarserie och mycket annat av 'arbetarförfattarna'. 

 

Jag har också tyckt mycket om Kähkönens Kuopio-serie liksom en hel del annat finskt som utspelar sig under 1900-talet. Pramoedya Ananta Toers Burukvartett som skildrar Indonesien tycker jag också mycket om. 

 

Undantaget är Wolf Hall-serien, engelskt 1500-tal och - när jag tänker efter - Fridegårds Trägudars land, vikingatid. Rid i natt är ju heller inte så dum, 1600-tal. 

 

Och så allt det som var nutid när det skrevs, men för oss är historia. Och och och...

När jag tänker efter så är jag ju föga road av samtidsskildringar, i synnerhet inte svenska - ja det ska vara deckare då - och verkligen inte kärleks-/relationsromaner. Så, antagligen skulle jag kunna gräva fram hur mycket som helst och jag kommer säkert tänka Ja men den ja! när jag läser era inlägg.