Tisdagstrion - Fåglar på omslaget

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord. Veckans tema är: Fåglar på omslaget. Det ska ha varit Mårten gås som igår se. Ja, då må man väl ha med åtminstone en gås då.

Den här tyckte jag mycket om och jag tänkte att jag absolut måste läsa mer av honom. Sen glömde jag - till nu.

En främmande kvinna slår sig ner på en gammal bondgård i de avlägsna delarna av Wales, med en skock vita gäss som enda sällskap. Hon kallar sig Emelie, efter poeten Emily Dickinson som hon håller på att skriva en avhandling om. En dag knackar en ung man på dörren, han har skadat sig och behöver hjälp. Han får lov att stanna över natten men blir kvar längre än så. Emelie bär på en hemlighet och är förtegen om sitt förflutna. Hemma i Holland letar hennes make förtvivlat efter sin försvunna hustru.

Jag brukar bestämt hävda att jag inte klarar av feelgood. Det här är undantaget som bekräftar regeln. Jag har haft med den förr, men den förtjänar en repris (i synnerhet som jag nu valt bort de andra fågelböckerna jag brukar tjata om).

Det är november och snöstorm i Chicago när den medelålders Oswald Campbell får veta av sin läkare att han har högst några månader kvar att leva. Oswald är sjukpensionär, bor på ett ungkarlshotell och som enda anhörig finns exfrun. Läkaren föreslår att han ska söka sig till ett varmare klimat och sköta om sig. Av en tillfällighet får han telefonkontakt med en kvinna i den lilla sömniga staden Lost River i Alabama och hon ordnar inackordering åt honom hos en granne. Oswald tas till sin förvåning emot med stor entusiasm, inte minst av alla de änkor och ogifta damer som raskt börjar uppvakta honom. Visserligen är han inte den Romeo de sett fram emot, men de tar honom ändå under sina vingars skugga. Oswald börjar njuta av livet. När julen kommer inträffar något så häpnadsväckande att de som är med aldrig kommer att glömma det. Och i centrum finns en liten flicka och en röd fågel ...

Väldigt speciell, må jag säga, men jag gillade den nog rätt mycket. Tror tyvärr inte att den finns översatt. 

Tiny is pregnant. Her husband is delighted. 'It's not yours,' she tells him. 'This baby will be an owl-baby.' Tiny's always been an outsider, and she knows her child will be different.

When Chouette is born, Tiny's husband and family are devastated by her condition and strange appearance. Doctors tell them to expect the worst. Chouette won't learn to walk; she never speaks; she lashes out when frightened and causes chaos in public. Tiny's husband wants to make her better: 'Don't you want our daughter to have a normal life?' But Tiny thinks Chouette is perfect the way she is.