Skugga-Baldur

I april 1868 gick ett mycket stort lastfartyg på grund utanför Reykjanes. Ombord på skeppet finner man en stor last tran, som en skänk från ovan till människorna som lever på den karga isländska kusten. Kalla kårar går längs ryggraden på de män som undersöker det förlista skeppet när det upptäcker att det fortfarande finns liv ombord. De hittar Abba, en ung flicka med Downs syndrom som hållits fången av besättningen. 

För Månadens språk som är isländska har jag läst om Sjóns fantastiska bok Skugga-Baldur : En folksaga. Första gången jag läste den skrev jag om den här. Den är endast 128 sidor lång. Mycket litteratur i litet format. 

Sjón har skrivit en kort och kärnfull roman, som både är grym och vacker. På några få sidor lyckas han skapa stark spänning och skildra såväl kärlek som ondska och hämnd. Om och om igen får händelser nya betydelser allteftersom detaljer kommer upp till ytan. Precis som det i verkliga livet dröjer innan man ser sanningen bakom ytan. Och likt Sjóns tidigare romaner har berättelsen många skikt och är rik på innehåll mellan raderna. Det är en sparsmakad men magisk saga...

Först nu när jag suttit och googlat efter baksidestexten har jag fått klart för mig att en skuggabaldur är ett mytologiskt väsen i isländsk folktro, en korsning mellan en räv och en katt, farlig för både människor och djur. Åh, jag vill verkligen lära mig isländska, i alla fall att läsa.

För Skugga-Baldur tilldelades Sjón Nordiska rådets litteraturpris 2005.

Missa den inte!