Scyllas hylla: En färd i det inre av landet

En färd i det inre av landet är en reseskildring skriven av japans mest kände haikupoet, Matsuo Bashō. 1689 reste han genom oländiga områden nord och nordväst om Edo (nuvarande Tokyo) och besökte natursköna platser, tempel och slott. Resan var om 200 mil och tog fem månader.

Själva reseskildringen omfattar bara 38 sidor medan inledning och noter ligger på 48. Trots det har det tagit sin tid att läsa den. Eftersom Bashō hela tiden alluderar på andra poeters dikter och det hänsyftas till en mängd historiska personer och händelser, gudar, legender och myter och det förekommer en del japanska metaforer och företeelser kopplade till haikupoesin - ingetdera självklart för en stackars västerlänning - så fyller den förhållandevis omfångsrika notapparaten sin plats. Nu har jag lärt mig att uta-makura är en plats känd från poesin och att det för haikun viktiga årstidsordet kallas kigo. Till exempel är 'krysantemum' och 'dagg' ord som är kopplade till hösten.

Jag har - mestadels - gjort så att jag läst ett kapitel (som sällan är mer än en sida), sedan läst noterna och därefter läst om stycket. Under tiden har jag googlat en del och kollat på kartan (som jag också googlade fram; den i boken är för dålig). Nedan följer ett axplock av upplevelserna från min och Bashōs resa :)

Kirifuri-fallen vid Kurokami yama ska man kunna gå in bakom. Nedan Hokusais träsnitt av fallen.

Krigsguden Hachiman

Ungan-ji, tempel

Stigen genom dalen fortsatt långt bort i fjärran, pinjerna och cedrarna var mörka, mossan glänste av dagg och fastän det var den fjärde månaden var luften kylig.

Smågök

När göken ropar i japansk poesi så rör det sig uppenbarligen om smågöken (Cuculus poliocephalus), även den en boparasit.

Tamamo no Mae

Det dödande klippblocket, Sessho-seki

Enligt legenden var Tanamo no Mae en niosvansad räv som tog sig skepnaden av en vacker kvinna som kom att bli kejsar Konoes mest älskade konkubin. När hon avslöjades och dödades förvandlades hon till Det dödande klippblocket eller Dödsstenen, som dödade allt som kom i dess närhet.

Kagami numa, Skuggträsket eller Spegelträsket. I snösmältningen ser det ut så här och kallas "Dragon's Eye". Men när Bashō besökte träsket - eller kanske snarare sjön - låg ytan spegelblank. Att det ser ut så här på vårvintern upptäckte jag när jag googlade.