lördag 24 augusti 2019

Veckans mening, v 34


Jag hänger på Robert på Mina skrivna ord med Veckans mening. Så här skriver han: Varje lördag presenterar jag en mening ur någon bok jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.


Stundtals drog myrlandet ned honom så långt han var kluven.


Ur Kallkällan av Lotta Lotass

torsdag 22 augusti 2019

Hett i hyllan #16


Torsdag (än ett par timmar) och dags för Hett i hyllan som utgår från Monika. Om de där böckerna som stått i hyllan i en halv evighet men som förtjänar att dammas av och komma fram i ljuset.

13/2 -80 står det i den här *host*


Inte har jag läst Den långa flykten och inte har jag läst Shardik - som faktiskt stod hemma i bokhyllan i mitt barndomshem - och inte har jag läst den här heller, trots att jag uppenbarligen haft 39½ år på mig att ordna med den saken.

Två hundar har lyckats rymma från ett forskningsinstitut, där de utsatts för grymma experiment. Den ena av hundarna, en foxterrier, har undergått ständiga hjärnoperationer och lever i ett egendomligt hallucinatoriskt tillstånd. Till skillnad från sin kamrat, en svart blandrashund, bevarar han dimmiga minnesbilder från ett fritt och lyckligt förflutet, där människan står i centrum som hundens godhjärtade herre. 

Uppe i bergen i Nordenglands sjödistrikt får de kämpa mot mänsklig ondska och en bister natur för att överleva. En räv som sluter sig till dem, en frisk och fräck och ofördärvad naturvarelse, lär dem också att det är människan som är deras verkliga fiende. Ursinniga fårfarmare är dem på spåren och när vulgärpressen som behöver öka upplagan tar hand om fallet och sprider ut att hundarna är bärare av pestsmitta tycks deras liv i frihet ställs inför ett övermäktigt hot. 

Inte mycket foxterrier över hunden på den bilden, men nå ja. Vargnatt! :)

Tveksamt om jag kommer att klara av att läsa den. Jag är så känslig.

tisdag 20 augusti 2019

Tisdagstrion: Favoriter från barndomen


Med tanke på hur mycket jag läste redan som 6-åring så är det underligt att jag inte minns fler böcker från min barndom, jag fick tänka till ett bra tag innan jag kom på dessa. För att undvika att upprepa mig så hoppar jag över Tove Janssons Trollvinter, som jag haft med massor av gånger, likaså De blå delfinernas ö av Scott O'Dell som jag skrivit om åtminstone ett par. Och så hoppar jag över Astrid Lindgren, hon är för självklar.



Oj oj så spännande och kittlande den var. Den handlade ju om sex. Bland annat. På den tiden var det ju inte så att man kunde googla sig till hårdporr redan som 7-åring utan man fick hålla till godo med vad man kunde få sig till livs via en och annan Lektyr eller FibAktuellt. Jag minns att jag gillade den jättemycket, inte bara i de styckena som handlade om sex utan också relationen mellan Jonny och Katarina (eller vad de nu hette) och de två familjerna som bodde tillsammans. Alla gillade väl den på den tiden.



Jodå, jag läste Enid Blyton också, men kanske att jag var lite mer förtjust i Tre deckare. Jag vill minnas att det var den här jag tyckte var allra bäst. Jag tyckte att det var så spännande med den där husvagnen, begravd i skrot och därmed osynlig, som de hade som "klubblokal".



Den här, fast ett gammalt inbundet ex, fann jag på biblioteket när jag var hyfsat liten. En sådan där bok ni vet som luktar bibliotek. De gör böckerna inte nu för tiden. Jag vet inte hur många gånger jag lånade den. Ofta bodde den hos mig hela somrarna när det var sommarlån. Som vuxen hittade jag den här pocketversionen och blev överlycklig. Mitt första ex har börjat släppa sidor, men som tur var hittade jag en ny på loppis nyligen.

Tusen och en natt finns sannolikt i tusen och en bearbetningar. Jag har en serie i sex band här hemma, till exempel, men den är inte alls speciellt kul. Den här, däremot, är helt magisk och trots att den är avsedd för barn känns den inte ett dugg "barnslig". Först när jag nu googlade efter en bild på rätt Tusen och en natt fick jag klart för mig att bearbetningen är gjord runt förra sekelskiftet: Sagor ur Tusen och en natt berättade för Sveriges barn af Anna Wahlenberg. Det hade jag verkligen inte anat, även om boken jag en gång lånade på biblioteket, för nära 50 år sedan, knappast såg ny ut ens då. Det var - och är - modern stavning i den i alla fall.

Här är Anna Wahlenberg. Hon har uppenbarligen skrivit massor.



Och kolla! Jag hittade en bild på hur det gamla biblioteksexet såg ut. Tänk att jag hade glömt bort det där omslaget! Ach, den nostalgin!



Och så här fina var de tidigare utgåvorna (den gavs ut i tre delar):




Illustrationerna är de samma i samtliga och gjorda av Louis Moe.


söndag 18 augusti 2019

En smakebit på søndag


Pust! Jag har äntligen satt mig ner för lite vila efter att ha kört med alla tre ungarna och ett släp lastat med möbler och växter från Stockholm. Jag har fått dem av min lille far och det är ju bra på alla sätt, men jag blir helt matt bara jag tänker på ommöbleringen som förestår mig. Jag räknar med att behöva "riva" hela bokhyllan längs ena väggen för att få till det, sju höga Billy-hyllor varav två har böcker i dubbla rader. Gah! Jag vågar inte tänka på hur det ser ut där bakom. Hyllan har stått där i elva år. Nå ja, det kanske är trevligt att plocka ut alla böcker och bli klar över vad jag egentligen har. 

Idag utgår smakebiten från Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.


- Du känner till historien! sa Hector. Förr i tiden var allt detta grönt. Det var bananplantor, mangoträd, kapockträd som förtärdes av parasitlianer. Det fanns en ravin som under regnperioden svällde och svällde tills den svämmade över och efterlämnade bördig, tjock dy. Sedan fällde bönderna alla träd för att göra kol och torkan fick fäste. Du förstår, det är vårt fel att vårt paradis har gått förlorat.
Är det inte alltid mnniskornas fel att paradisen går förlorade, tänkte Babakar.




Träd är livsviktiga. Klicka för skogen hos Naturarvet här. Stöd Vi-skogen här.


lördag 17 augusti 2019

Veckans mening v 33


Jag hänger på när Robert på Mina skrivna ord kör Veckans mening.

Soldaterna har eldflugor instängda i hjälmen för att de ska lysa vägen för dem till My Lai.

Ur Kortvingar av Anja Snellman

torsdag 15 augusti 2019

The Bear and the Nightingale


Som vanligt ligger jag efter med mitt bokdagbokande. Den här lyssnade jag på i juli.

In a village at the edge of the wilderness of northern Russia, where the winds blow cold and the snow falls many months of the year, an elderly servant tells stories of sorcery, folklore and the Winter King to the children of the family, tales of old magic frowned upon by the church. But for the young, wild Vasya these are far more than just stories. She alone can see the house spirits that guard her home, and sense the growing forces of dark magic in the woods... 

Det här är första delen i Winternight Trilogy, följande är The Girl in the Tower och The Winter of the Witch.

En bok full av väsen från den ryska sagan och en saga är det verkligen, av den mörkare sorten. Och sagor tycker jag om! Gammalt möter nytt - i form av den ortodoxa kyrkan, som inte accepterar någon konkurrens. Lite läskig var den allt. Vid något tillfälle fick jag stänga av boken när jag var ensam hemma, i mörkret, och lyssnade. Men jag är ju så harig. Ni som läser skräck skulle inte tycka att den var läskig alls, utan undra var i herrans namn jag lyckades hitta något skrämmande :)

Riktigt trivsam lyssning.

Fast varför inläsaren envisades med att läsa med rysk (antar jag) brytning förstår jag inte. Fast det är kanske ett allmänt antagande i USA; i Ryssland talar man amerikanska med rysk brytning. Och i Tyskland amerikanska med tysk brytning. Och i Storbritannien amerikanska med engelsk brytning. Ja ok, ursäkta mitt raljerande då!


Hett i hyllan #15


Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som stått i hyllan i en halv evighet men som förtjänar att dammas av och komma fram i ljuset.


Jag minns så väl när jag köpte den här. Ja, inte när, men hur det var. Jag stod på Pocketshop på Centralen, på T-baneplan, och väntade på pendeln. Det var innan de byggde om. Jag hade tagit ner den här från hyllan och stod och kollade in den, när kvinnan bredvid mig sa: Den där är jättebra! Så jag tog den - och sannolikt en hoper andra - och gick och betalade. Mitt ex är tryckt 2010 och förmodligen var det inte alltför långt efter det. Ja, och sedan har den stått här. Jag tror att den är riktigt bra och förtjänar bättre.

Sex kvinnor som inte känner varandra hamnar i samma kupé under en tågresa i södra Indien. Huvudpersonen är den 45-åriga statstjänstemannen Akhila. Hon är ogift och har inga barn men har försörjningsansvar för sin mamma, sin syster och dennas barn. De övriga kvinnorna i kupén är gifta och lever i mer eller mindre påtvingade äktenskap. De sex kvinnorna berättar för varandra om sina liv som är sinsemellan helt olika men alla bär de på en undertryckt ilska över sin situation i ett traditionellt mansdominerat samhälle. 

Jag antar att flera av er har läst den.

Veckans mening, v 34

Jag hänger på Robert på Mina skrivna ord med Veckans mening . Så här skriver han: Varje lördag presenterar jag en mening ur någon bok ja...