Hett i hyllan #25

Hett i hyllan utgår från Monika som skriver så här: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

En bisonoxe på omslaget gick ju inte att motstå. 

Det är 1870-tal, och Will Andrews, som studerar vid det prestigefyllda Harvard, hoppar av universitetet för att go west. Han längtar efter vidderna och den öppna himlen, att lära sig något som inte står i böcker. Han hamnar i det lilla samhället Butchers Crossing knappt mer än en gata med en saloon och några hus, mitt ute i ingenstans i Kansas. Där får han höra om de jättelika buffelhjordar som bara väntar på att skjutas av och föra med sig svindlande rikedomar när pälsarna sålts.

En expedition bildas, Will satsar allt han har och männen ger sig av för att kämpa mot ökenhetta och vinterköld, med hopp om att återvända i triumf. Ett hopp som sätts på svårare prov än de kunnat ana.

Skrevs uppenbarligen redan 1960, det hade jag nog inte koll på förrän jag nu började googla efter baksidestexten. Stoner - som det görs reklam för i övre vänstra hörnet - står för övrigt också i hyllan och väntar.

Tisdagstrion - Hej mitt vinterland!

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och veckans tema är Hej, mitt vinterland! Och nog är det vinterland här i Dalom.

Jag har ju någon tanke om att jag ska variera mig lite när jag väljer böcker till Tisdagstrion, men när temat är Hej, mitt vinterland så bara går det inte att bortse från Trollvinter. Som jag älskar den boken! Den ska läsas nu i december, i år som alla andra år. Eller lyssnas på, snarare. Jag tror att det finns en inläsning med Tove själv på Storytel. Den ska jag testa.

Och så favoritbilden ur boken:

 

 

Och hurra! När jag letade efter bilder till inlägget upptäckte jag att Rolf Lassgårds fantastiska inläsning av Vladimir Sorokins Snöstormen, som gjordes för Radioföljetongen, nu äntligen finns utgiven som ljudbok. Som jag sagt tidigare, det är ju nästan ett brott mot mänskligheten att sitta och tjyvhålla på rättigheterna och inte låta folk ta del av inläsningen.

Ja, omslaget är skitfult! Och det är omslaget till den svenska bokutgåvan också. Men låt er inte avskräckas av det. Kolla här vad snyggt det ryska omslaget är!

I en nedfryst framtid utkämpar läkaren Garin en kamp mot klockan för att rädda sina landsmän från en utländsk och gåtfull epidemi. Man talar om den nya digerdöden. Mörkret har fallit, månen skymtar bakom molnen och kölden är hård.
Hästarna kämpar på den kalla tundran där fienden kommer allt närmare. Snart börjar det bli tydligt att Garin och hans kusk kommer att stå öga mot öga med den värsta fienden av dem alla - Rysslands värsta snöstorm genom tiderna är nämligen på ingång.

Dåtid, nutid och framtid, verklighet och saga, allt i en fantastisk blandning, tydligt inspirerad av Tolstojs Herre och dräng. Lyssna på den, gör det!

Master Sorokin, himself

 

 

Eowyn Iveys Snow Child lyssnade jag på för några månader sedan. En fin berättelse, tyckte jag, inspirerad av en rysk folksaga. Jag gillar sagor, som synes. Av någon anledning finns den inte längre kvar på Storytel, upptäckte jag när jag letade efter en annan titel av författaren som jag gärna skulle vilja lyssna på (Last Days in Hunting Camp), och började söka på Storytel efter den.

A bewitching tale of heartbreak and hope set in 1920s Alaska, Eowyn Ivey's The Snow Child was a top ten bestseller in hardback and paperback, and went on to be a Finalist for the Pulitzer Prize. Alaska, the 1920s. Jack and Mabel have staked everything on a fresh start in a remote homestead, but the wilderness is a stark place, and Mabel is haunted by the baby she lost many years before. When a little girl appears mysteriously on their land, each is filled with wonder, but also foreboding: is she what she seems, and can they find room in their hearts for her? Written with the clarity and vividness of the Russian fairy tale from which it takes its inspiration, The Snow Child is an instant classic.

Ja ni vet, jag och Alaska!

Den finns nu översatt till svenska

Authors & Characters - Alice

Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser: 

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Alice Lyttkens

Alice Lyttkens föddes i Malmö 1897. Hon har skrivit en uppsjö av historiska romaner av det romantiska slaget, dock prisade för historisk korrekthet, men även flera "emancipationsromaner". Jag har inte läst någon av dessa, men väl hennes kvinnohistoria i tre delar Kvinnan finner en följeslagare, Kvinnan börjar vakna och Kvinnan söker sin väg. Hennes självbiografi, Leva om sitt liv, torde vara välkänd - åtminstone titeln. Jag har ett ex här i hyllan och upptäckte nu att det är del 4 av 7. Gah, jag köper på mig så mycket konstigt! Jag tror emellertid att den är riktigt intressant och får väl försöka låna de övriga sex delarna på bibblan - för så vitt jag inte springer på dem också på loppis. Under många år var Lyttkens en av de mest utlånade författarna på svenska bibliotek.

Följeslagare syftar på djävulen. Plötsligt börjar kvinnor avbildas med djävulen vid sin sida.

Alice B Toklas

Ok, då skarvar jag lite och gör som handledningen säger: Improvisera! Inte så mycket med namnet kanske, men... (vad gör man inte för att komma förbi Alice i Underlandet) 

Alice B Toklas är förvisso en högst verklig person - eller var kanske man ska säga - men hon är på sätt och vis fiktiv i Alice B Toklas självbiografi, som inte alls är är hennes självbiografi, utan Gertrud Stein som skildrar sig själv sedd genom Alices ögon. Ja, boken handlar förstås om Alice också, om deras liv tillsammans. 

Var inte det ett vridande och vändande som heter duga, säg!?

Alice B Toklas självbiografi handlar om ett kärlekspar i Frankrike under 1900-talets första tredjedel. De är migranter, de är kvinnor, de är homosexuella och judar. De är också kosmopoliter, socialt och estetiskt hängivna modernitet och modernism. De är dessutom en massa andra saker; Gertrude Stein ett litterärt och socialt geni och Alice B Toklas världens bästa genihustru: organisatör av tillvaron, manuskripten, hemmet och resorna.

Alltså jag måste läsa den där boken!

Alice B Toklas

Jag blir fortfarande fnissig när jag tänker på den där scenen i Picassos äventyr: Alice, be talkless! Tyvärr hittade jag inte just den repliken på Youtube, men här är en annan scen där Stein och Toklas är med. Gud vad jag blir sugen på att se den där filmen igen! Jag tror att jag skulle uppskatta den betydligt mer nu än jag gjorde i 20-årsåldern.

The Mars Room

The Mars Room är namnet på strippklubben där Romy arbetade för att försörja sig, och där mannen hon dödat gjorde henne till sin.   

Nu avtjänar hon dubbla livstidsstraff på en högsäkerhetsanstalt. Det är en hård, sjuk och skitig tillvaro men ännu hårdare är att hon inte får träffa sin son, som hon förlorat vårdnaden om för att ha försökt skydda.  

Med osentimental skärpa och dräpande humor skildrar Rachel Kushner makt och vanmakt på ett sätt som får Romy och personerna som flankerar hennes liv att krypa under huden. Tillsammans med inslag ur Unabombarens perspektiv blir det en svidande kommentar till hur samhället skapar sina skyldiga.  

Tja, jag vet inte vad jag ska säga om denna. Alla verkar vara helt över sig. Årets bästa bok enligt TIME, samt Man Booker-finalist och Andrew Carnegie-nominerad.

Tio timmars misär uppläst av tråkig, jobbig röst (det där med författarinläsningar, ni vet). Och den där humorn som många recensenter vittnar om har jag uppenbarligen lyckats förtränga sedan jag lyssnade i början av november.

Jag har sett så många dokumentärer om rättssystemet i USA, om högsäkerhetsfängelser, om dödsstraffet, serien United Slaves of America och jag har läst böcker. Dessutom har jag en inmate penpal, en lifetimer (without parol) - för ett brott som i Sverige har ett maxstraff på två år. Jag har också läst en hel del om sexhandel, om vilka som hamnar där och vad de utsätts för. Det känns som om jag har hört det här hundra gånger förut. Trovärdig, övertygande, man tror att det är en dokumentär skriver recensenterna. Och kanske är det däri problemet ligger. När jag redan har hört hundra dokumentära historier, vad tillför det att höra en likadan uppdiktad?

För många som hyllar boken - även i USA - verkar den ha fungerat som en ögonöppnare. Så här jävla absurt är USAs rättssystem, som ett skämt - ett fasansfullt sådant, i stil med Inkvisitionen. Men jag behöver inte öppna ögonen. Jag är synnerligen känslig - och dessutom extra skör nu i min utmattning - och sådant här äter sig liksom in i mig. Jag skulle helst vilja få blunda en stund. Då skulle jag dessutom slippa se det förskräckliga omslaget. Årets fulaste, typ.

TBR december

Min utmattningssvacka i november har gjort att jag har betydligt fler böcker kvar i mina utmaningar än jag hade förväntat mig. Jag gör ett försök att hinna klart dem, går det så går det. Och det viktigaste är inte hur många böcker jag inte hann med, utan hur många jag faktiskt har läst. 

Till att börja med ska jag läsa ut tredje delen i Moa Martinsons trilogi om Mia, Kungens rosor. Trion ingår i utmaningen Förkovran.

Valet av klassiker för 6 klassiker på 6 månader denna månad är Tsarens kurir av Jules Verne. Verne är ju alltid kul att läsa.

Meningen var att jag skulle läsa Livet utan masker som sista bok i utmaningen 3x3, men som jag skrev igår, så gav jag upp efter 50 sidor eftersom den var så fruktansvärt illa översatt (ett exempel finns här). Istället tänker jag läsa Celanire som tredje bok av Maryse Condé.

Även Hemsöborna är kvar att läsa för utmaningen Förkovran. Den är kort, så det borde inte bli några problem att hinna med den - hoppas jag. Och skulle jag nu inte hinna, så kan jag trösta mig med att två av de fem valen under rubriken Svenska klassiker, faktiskt var trilogier, så jag kommer ändå ha läst åtta böcker, inte fem.

En bok som stått i hyllan i en halv evinnerlighet och som jag länge velat läsa är García Márquez Översten får inga brev. Den är dessutom väldigt kort, vilket passar bra denna månad när det är mycket jag vill hinna med. Den får bli månadens hyllvärmare.

Månadens språk är isländska och jag har en hel hög med isländska böcker jag skulle vilja läsa. Tyvärr lär jag inte hinna med mer än en och då känns en omläsning av Sjóns fantastiska Skugga-Baldur mest lockande.

Sedan är det lite annat smått och gott jag skulle vilja hinna med. När det gäller diktsamlingen Το βιβλίο των γάτων (Katternas bok) av Nikos Dimou, så är jag klar med själva dikterna, däremot är det lite senare tillägg, ett par brev tror jag, som är kvar att läsa. Jag skulle också vilja hinna med att läsa färdigt Nya testamentet.


Ljudböcker

Jag har - som jag likaledes nämnde igår - inte hunnit klart med novembers klassiker för 6 klassiker på 6 månader, James Joyces Ulysses, och den tänker jag lyssna klart på. 

Chansen att jag skulle hinna läsa klart Iliaden ser jag som obefintlig, så antagligen byter jag ut den mot någon klassiker som jag kan lyssna på istället. Jag har ju givit mig själv tillåtelse att byta ut titlar i Förkovran under årets gång, om det skulle köra ihop sig på något vis.

I övrigt ska jag försöka lyssna på lite jul- och vinterböcker. ¨Jag tänker att det bör finnas tid under allt julstökande. De här har jag sparat ner på Storytel. Trollvinter är given - varje år! Vi får se vilka jag väljer och vad jag hinner med i övrigt.

Sammanfattning TBR

Nej, det här gick ju inte alls. November är nog mitt största TBR-bakslag hittills. Jag trodde att jag skulle ha så mycket tid att läsa och lyssna denna månad, men eftersom jag jobbat så många heldagar - upp till 12-timmarspass om man räknar med resorna - så har jag varit så förbålt trött. Jag är fortfarande sjukskriven på halvtid, och även om nu Försäkringskassan inte anser att jag är sjuk, så är det så att jag blir helt utslagen av sådana här långa dagar, även om jag får kompensationsledigt, så det inte blir med än halvtid totalt. De lediga dagarna räcker helt enkelt inte till för att jag ska återhämta mig.

Sex böcker planerade jag att läsa, och en, Iliaden, att börja läsa, sakta men säkert och fortsätta in i december.

Jag har läst tre: Kura skymning (Hyllvärmare), Ta hand om min mor (Månadens språk) och Kyrkbröllop (Förkovran).

Kungens rosor (Förkovran) har jag bara kommit dryga 100 sidor in i. Livet utan masker gav jag upp efter 50 sidor, för den var så bedrövligt översatt. Jag kommer att byta ut den mot Celanire istället (3x3). Dag ut och dag in med en dag i Dublin har jag inte börjat på. Inte Iliaden heller.

Fast jag läste faktiskt Ingvild H Rishøis Vinternoveller, vid sidan av TBR:en.

Jag har lyssnat på The Secret Commonwealth och The Mars Room som planerat, men Ulysses, som är månadens klassiker (6 klassiker på 6 månader) har jag inte ens kommit halvvägs med. Och den är 38 timmar lång! Det är första gången på dessa snart två år som jag inte klarat att läsa min klassiker. Surt!

Det blir tufft att klara utmaningarna när jag halkade så här mycket efter denna månad :(

Ta hand om min mor

En mamma reser från den sydkoreanska landsbygden för att hälsa på sina barn i Seoul. På den myllrande tågstationen försvinner hon och familjen inleder ett desperat sökande - samtidigt som alla tvingas rannsaka sin relation till den försvunna kvinnan. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring. Den självuppoffrande mammans liv återberättas ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv: den bortskämde äldste sonen, dottern vars karriär överskuggar allt annat och pappan som alltid tagit henne för given. Hemligheterna kryper fram i ljuset i takt med att saknaden och oron växer.

Det här är en jättefin berättelse, sorglig och tankeväckande, men också lite smårolig med en hel del oväntade vändningar, och faktiskt riktigt spännande på ett lågmält, inte alls thrillerliknande sätt. Och så tycker jag ju så mycket om att läsa "världslitteratur", böcker som skildrar länder och kulturer som skiljer sig en hel del från det västerländska.

Det som störde mig något var att ett par av "berättelserna" - mamman skildras, som sagt i baksidestexten, av olika personer - är skrivna i du-form. Det kändes rätt avigt. Och det var alltså inte som ett tilltal av mamman, när personen mindes henne, utan berättaren skildrades i du-form. Jag tror aldrig jag har sett det förut.

Månadens språk för november har varit koreanska. Tyvärr hann jag bara läsa den här. Jag hade flera som jag var riktigt sugen på.