En smakebit på søndag - Havsboken

Denna vecka utgår smakebiten från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu; inga spoilers!

Ja, i ärlighetens namn så var det någon dag sedan jag lyssnade klart på Morten A. Strøksnes Havsboken, men Handke var så förbålt tråkig och Coetzees Onåd har jag inte riktigt kommit in i än. Och eftersom det var en ljudbok och jag inte hade tillgång till den skrivna texten, så återger jag citatet med viss reservation.

Fler människor har besökt världsrymden än de stora havsdjupen. Vi har bättre kunskap om månens yta, ja till och med om de uttorkade sjöarna på mars. Där nere är livet som en dröm av det slag det tar lång tid att vakna ur. Ner genom hela vattenmassan regnar, eller snarare snöar det, kontinuerligt organiskt material, och ett hissnande antal skilda och specialiserade varelser begagnar sig av allt som dalar ner till dem. Bara genom stickprover har man de senaste åren funnit så många nya arter i djupet att vissa forskare tror att detta ekosystem totalt kan rymma åtskilliga miljoner arter. Det mesta av livet i havet försiggår visserligen i det översta vattenskiktet, för där är varje art talrikare, men de flesta arterna finns i djupen. Nästan alla livsformer där nere äger förbluffande egenskaper, som om de hörde hemma på en annan planet eller vore skapade i en fjärran urtid när andra regler gällde och vilken fantasi som helst kunde förverkligas.

Boken läste jag för utmaningen Naturlig läsning som utgår från Fannys journal.

Veckans mening - vecka 2

Lördag och dags för Veckans mening som utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning, en mening som av en eller annan anledning fått dig att stanna upp.

Där bedrev hon kvällarna med att berätta för oss om de senaste avrättningarna i Paris, ja hon hade till och med skaffat sig en liten modell av giljotinen med en verklig klinga, och för att förklara hur alla hennes vänner och nyblivna släktingar mötte döden, halshögg hon lysmaskar, små kopparormar, daggmaskar och även råttor. 

Boken är ungefär lika sanslös som citatet :)

Helgfrågan vecka 2

Dags för helgfrågan hos Mia:

Hur kom ditt bloggnamn till?
Ja, käre värld! Det har ju hängt med så länge, över 20 år. Jag hette Scylla när jag startade min första blogg i ett bloggkollektiv, hösten 2002, bytte till Skylla när jag gick till Hypodea och tillbaka till Scylla när jag gjorde min egen blogg. Egentligen hade jag velat ha kvar Skylla (grekisk stavning istället för latiniserad), men jag ville inte vara så lätt sökbar när jag lämnade Hypodea. Innan dess använde jag namnet på det chattforum där jag brukade hänga när jag behövde en paus i pluggandet.

Jag har alltid sökt mina alias i mytologin, främst den grekiska. Att det blev just Scylla berodde nog mer på hur det lät, att det var kort och lätt att komma ihåg och att jag kopplade det till blomman scilla (grekiska ypsilon uttalas som i, och jag uttalar nog Scylla mer med i- än y-ljud), än att jag kände mig befryndad med havsmonstret. Ja, och sedan när jag startade bokbloggen parallellt med min vanliga, så kändes det självklart att fortsätta vara Scylla men med ett tillägg som förde tanken till böcker, och Scylla och hylla rimmar ju, så det blev det jag valde.

Scylla

Bonusfråga: Vad har du för planer för 2020?
Framförallt att äntligen bli klar med min ST så att jag kan titulera mig geriatriker. Det enda jag har kvar är att skriva diskussionsdelen i mitt ST-arbete, och det har jag schemalagd tid för från och med nästa vecka.
Jag hoppas också att jag ska tillfriskna helt från min utmattning och komma upp i heltid igen - även om jag har tänkt att gå ner några procent för barnens skull. Det är så mycket som är eftersatt vad gäller hus, hem och trädgård som jag hoppas kunna komma ikapp med. För att inte tala om att jag måste komma igång och röra mig mer. Efter ett halvår sittande i en fåtölj och ytterligare ett halvår då jag gått på lågvarv är jag tämligen dekonditionerad.

Tisdagstrion

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och denna tisdag är temat Siffra i boktiteln - valt på grund av att det är dagen efter trettondagen.

Ja, och då är det ju helt omöjligt att inte ha med denna:

Jag har inte läst den, men väl sett den som film och tv-uppsättning. Jag tyckte jättemycket om båda två. Tv-uppsättningen var helt fantastisk, med män i alla rollerna, som på Shakespeares tid. Claes Månsson gjorde en obetalbar Andreas Blek af Nosen och Claes Malmberg spelade Olivia. Jag tänker definitivt klämma den inom mitt ena tema för året: Shakespeare.

Jag borde se om tv-pjäsen. Den finns - som synes - på YouTube.

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye har jag hört mycket gott om och den är inplanerad i min Boktolva. Jag antar att flera av er har läst den. Den var rätt omtalad för några år sedan.

Jag läste en hel del Christie i min ungdom, men med undantag av några få titlar minns jag inte alls vilka. Kanske har jag, kanske inte, läst denna. Men Christie är ju alltid kul. Jag borde läsa om, läsa mer.

En smakebit på søndag - Frankenstein i Bagdad

Idag utgår smakebiten från Mari på Flukten fra virkeligheten. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Föraren i bilen hade ändrat sina planer på att köra in på den mörka gatan efter att ha fått syn på något misstänkt mitt på vägbanan. Det stod någon där som med hjälp av en stor, blank yxa ivrigt och med snabba rörelser högg av händerna på en man som låg på asfalten.

Jag är extremt känslig, vågar inte läsa skräckromaner och mår fysiskt illa - bokstavligen - av att läsa om utstuderat våld (jag mår fortfarande pyton när jag tänker på 1793 till exempel, och skulle verkligen aldrig komma på tanken att läsa uppföljaren). Och i Frankenstein i Bagdad är det våld och skräck boken igenom, men på en helt annan nivå; 'mustig skröna' är nog den beteckning som ligger närmast till hands för mig om jag skulle beskriva den. Fantastisk bok! Den vann International Prize for Arabic Fiction (finaste litteraturpriset i arabvärlden) 2014 och var shortlisted (Finns det ett svenskt ord? 'Nominerad' är väl inte riktigt korrekt?) för International Man Booker Prize 2018 (Tokarzcuk vann)

Veckans mening - vecka 1

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. Bjussa på en mening från veckans läsning, en mening som av en eller annan anledning fått dig att stanna upp.

Han var inte beredd att hejda någon av grannarna och fråga till exempel: 'Ursäkta, du har inte sett ett naket lik gå omkring här i närheten?'

Månadens språk är italienska

Helena på Ugglan & Boken gjorde alltid jättefina inlägg i början av varje månad där hon presenterade månadens språk och lade upp fina bilder med boktips. Det kommer jag inte ha tid och ork att göra - dessutom så verkar det som det bara blir den kära Mrs Calloway och jag som kör.

Så här första månaden har jag i alla fall skummat igenom Libris (som Helena lärt mig; man går in på 'Utökad sökning' och klickar i vilket språk man vill att böckerna ska vara översatta från, och vips får man en massa förslag) för att se vad som finns. Det roliga med Månadens språk - förutom att man får läst en massa spännande böcker som man aldrig annars hittat på - är att man kan anpassa sina bokval efter eget tycke och smak.

Själv ska jag läsa Italo Calvinos Klätterbaronen, som stått i hyllan ett tag. Skulle det mot förmodan bli tid för det, så vill jag läsa andra delen i Ferrantes Neapelkvartetten.

Vill man läsa nyutkommen litteratur så finns Silvia Avallones Där livet är fullkomligt. (jag har läst Stål av henne och tyckte att den var väldigt bra), Rosa Ventrellas Historien om en anständig familj, Fleur Jaeggys Tuktans ljuva år och Donatella di Pietrantonios Den återlämnade flickan.

Några år på nacken har Michela Murgias Själamakerskan (som jag vet att jag sett på en blogg alldeles nyligen), Primtalens ensamhet av Paulo Giordano (som min faster älskade och som faktiskt står här i hyllan) samt Simonetta Agnello Hornbys och Milena Agus böcker. Dacia Marainis Olustens år har nyligen kommit i nyutgåva, men skrevs redan 1963.

Gillar man deckare så finns Andrea Cammilaris böcker om kommisarie Montalbano, Roberto Savianos böcker om Gomorran och Giorgio Faletti.

Tycker man att det är intressant att läsa om Förintelsen så finns Primo Levis Är detta en människa.

Behöver man lite andlig spis så kanske Lyssna dotter : tankar för varje dag, av vårt svenska helgon Elisabeth Hesselblad, kan vara något.

Vill man läsa noveller så finns Italien berättar.

Valerio Massimo Manfredi har skrivit en massa historiska romaner som verkar rätt äventyrliga. Antonia Arslans Lärkornas borg vill jag verkligen läsa!

Vill man klämma en klassiker så kan man till exempel förlusta sig med Dantes Den gudomliga komedin, Boccaccios Decamerone, Machiavellis Fursten (finns inläst av Persbrant, gudbevars!), Petrarcas Kärleksdikter, Giuseppe Tomaso di Lampedusas Leoparden eller läsa om Marco Polos resor.

Gillar man populärvetenskap så kan man läsa Carlo Rovellis 7 korta lektioner i fysik (fantastisk!) eller hans nya Om tiden inte finns : tankar om den nya fysiken. Karln är rolig!

Vill man läsa Nobelpristagare så kan man sätta tänderna i Dario Fos drama Inget går upp mot mammas gräs - eller varför inte hans självbiografi Fladdermössens by - Elsa Morantes Historien eller Salvatore Quasimodos dikter.

Andra kända italienska författare är Umberto Eco, Susanna Tamaro och Claudio Magris. Något mindre kända är kanske Alessandro Baricco och Antonio Tabucchi.

Och sist men inte minst har vi Carlo Collodis Pinocchio :)

Ingen mer som vill hänga på? Här finns listan i så fall.