Vi som läser mycket blir vi lite språkpoliser?
Tja, jag vet inte. Själv är jag nog en passiv språkpolis. Jag hackar inte på folk och skriver inga insändare, men det kryper i hela kroppen på mig när folk inte kan skilja på de och dem, i synnerhet meningar i stil med Dem här ljusstakarna är så fina. Strax före jul fick min yngsta en matteläxa där det stod: Hur många blev dem? Då höll jag på att baxna; en lärare! När objektet står först i satsen störs jag inte lika mycket. Det har till och med hänt att jag märkt att jag själv skrivit fel. I meningar typ Dem hade jag inte tackat nej till kan jag nog råka skriva De hade jag... av bara farten.
Jag blir också störd när folk använder possessiva reflexiva pronomen fel. I synnerhet när det är yrkesskribenter - vilket inte är helt ovanligt. Man kan se meningar som: Föräldrarna gav deras dotter en resa i present (deras egen dotter) och Föräldrarna uppgav att sin dotter fått resan i present. Ryyys!
De värsta - och aktiva - språkpoliserna tycker jag ofta är sådana som egentligen inte har någon koll. De fattar inte att talspråk och skriftspråk är helt olika saker och tjatar om att det heter inte längre än MIG, för det ska egentligen vara längre än jag ÄR. För att någon sagt det till dem, inte för att de förstår varför det i så fall är så. Men det är inget ÄR där och det vete fan om man kan se det som en satsförkortning. Och än kan visst funka som preposition.
Bonusfråga: Det är vackert med snö och så, men för egen del får den gärna försvinna. Hur är det med er, snöälskare eller?
Ja, det är vackert med snö och förut älskade jag vintern - åtminstone snöig vinter. Nu är det bara en plåga med mörker och kyla och jag undrar varje år hur jag ska lyckas överleva till sommaren. Men om det nu nödvändigt måste vara vinter så kan det gott vara snö, så att det blir lite ljusare. Fast det behöver ju inte vara -15°.
Det där att det skulle vara fråga om förkortad sats (Han är längre än jag ÄR) är den enda språkregel som folk tycks komma ihåg från skoltiden, och den är inte ens korrekt.
SvaraRaderaVill du klämma åt någon som säger så kan du be dem fundera över meningen "Han är längre än sin bror". Säg åt dem att byta ut "sin bror" mot ett pronomen. Det kan inte bli "Han är längre än han" för "sin bror" är objekt. Skulle den "oförkortade satsen" ha varit "Han är äldre än sin bror är"? Det vore tokigt. Därför måste det bli "Han är äldre än honom". När du kommit så långt kan du le försmädligt och fråga varför det ska heta "Han är äldre än jag" när det är objekt i den andra meningen. Därefter kan du servera dig själv en god whisky och njuta av tillvaron :D
(Jag råkade växla mellan "längre" och "äldre" men du förstår vad jag menar)
RaderaSå försmädligt att jag inte har någon här att förklara för. Jag hade gärna tagit mig en god whisky som belöning för väl utfört värv. Fast 90% av dem som tjatar om detta vet inte vad ett pronomen är, så jag hade nog inte kommit någon vart i alla fall.
Radera(enligt Språkrådet är det numer helt korrekt att använda båda varianterna, Robert, språket förändras)
Raderainte bra om det blir missförstånd men jag rättar inte folk om de inte frågar.
SvaraRaderajag skulle nog behövt en rejäl whisky och en dito förklaring till ditt resonemang, Robert. inte förstår jag heller vad det är som Språkrådet numera godkänner
SvaraRaderaJamen de och dem och possessiva pronomen-problem är exakt sånt som jag kan explodera över. Särskilt när de används felaktigt av yrkespersoner som borde veta bättre (typ lärare och journalister).
SvaraRaderaJag känner att man ibland skriver mer som man pratar och då blir det inte rätt.
SvaraRaderaDet där med längre än mig stör jag mig på också...
SvaraRaderaDet värsta var breven som sonens lärare skrev hem till våra föräldrar, och de språkfel som fanns trots att hon undervisade dem i svenska. Då fick jag lite ont i magen men jag sa inget.
Kylan är verkligen jobbig, hoppas det ger sig snart. Massor av snö vräkte också ner här idag. Nu räcker det. ;)
SvaraRaderaHar svårt för "dem", tycks användas alltmer. Nå, man kanske vänjer sig...