Hett i hyllan #35

Hett i hyllan utgår från Bokföring enligt Monika. Om de där böckerna som har stått en halv evighet i bokhyllan, men som kanske förtjänar att plockas fram och dammas av.

Nick Halloway ser fram emot en riktigt angenäm dag. En utflykt till en liten stad för att vara med om en presskonferens anordnad av ett företag inriktat på kärnkraftsforskning. En vacker flicka som ressällskap; henne tänker han först äta lunch med, sedan föreslå att de gör något annat trevligt tillsammans. En liten utvikning från vardagslivet med andra ord.

Men så blir det inte. Istället händer det egendomliga som blir inledningen till en fullständigt förändrad tillvaro för Nick. En politisk protestdemonstration leder till en explosion i anläggningen, och han förlorar medvetandet. När han vaknar till liv igen upptäcker han att han blivit osynlig - liksom allt omkring honom.

Rikets säkerhetstjänst inser omedelbart att man måste få tag på denne farlige man, men han beslutar sig för att leva lika fri som osynlig. Från olycksplatsen lyckas han bärga ett förråd av osynliga kläder och småsaker och för sedan ett kringflackande liv på klubbar och våningshotell, äter genomskinlig mat och undviker att lämna fotspår i regn och snö. Hans förföljare är honom hela tiden på spåren och kräver allt större uppfinningsrikedom för att han inte skall bli fast.

Men ensamheten jagar honom och han tar risken att bryta isoleringen i sovrumsmörkret på en fest där han deltar som objuden gäst. Där börjar den osynlige Nicks nya kärleksliv och ytterligare en fas hans extraordinära liv...

Det är en hisnande berättelse Harry Saint skapat, fenomenalt rolig och underhållande, men också full av bottnar och övertoner. Den är en gestaltning av isolering och utanförskap, av hur det känns att inte vara sedd. Men den visar också vilken skapande fantasi man kan utveckla i ett trängt läge. Och hur svår balansen mellan kravet på frihet och tvånget till ensamhet är.

Det vete sjutton hur den här boken har hamnat hos mig. Kanske är det något jag glömt att avbeställa från Månadens bok, som jag ett tag var med i, anno dazumal. Jag har haft den länge i alla fall och jag minns att min lillebror var väldigt förtjust i den i sin ungdom och läste den flera gånger - därav det något skamfilade omslaget. Kanske är det på grund av lillebrors förtjusning som jag inte riktigt förmått göra mig av med den, för jag må tillstå att jag betvivlar att jag någonsin kommer att läsa den.