J.F. Wiid är en alldeles vanlig tjänsteman, anställd av Kapstadens parkförvaltning. Natten innan han ska opereras för en livshotande cancer rekonstruerar han för sig själv en konversation han avlyssnat några år tidigare, på samma avdelning. Den gjorde ett avgörande intryck på honom, men han förstod den inte. Samtalet mellan medpatienterna X och Y var fyllt av märkliga referenser till för Wiid okända begrepp inom filosofi, konst och ornitologi. Med hjälp av sina anteckningar och en vänlig bibliotekarie lyckas Wiid bringa ordning i det nattliga samtalet. Och hans memorandum formas till en berättelse om konsten att skiljas från livet med värdighet.
Boken är, som titeln anger, illustrerad. Adrian van Zyl var god vän till Niekerk och lär ha givit henne målningarna, gjorda under hans sjukdomstid, och bett henne göra något av dem. Boken handlar inte om van Zyl alls, men liksom han är huvudpersonen döende i cancer.
Jag lyssnade på boken. Det var kanske inte helt lyckat. I början tyckte jag att den var urtråkig och vansinnigt svårtillgänglig. Men så började jag bli nyfiken och kände att jag nog faktiskt fick ta och skaffa boken om jag skulle ha en chans att hänga med. Att jag faktiskt ville hänga med.
Jag har köpt boken - men inte läst den än. Den kommer att kräva sitt tribut och är definitivt inget man kan plöja igenom. Det måste ske när jag har tid och ro och när jag åter kommit in i en ordentlig läsperiod.
Den här boken läste jag i juli och det var mitt val för Månadens språk, afrikaans. Jag hade velat läsa Agaat, men insåg att jag aldrig skulle hinna ta mig igenom den, som livet såg ut då, och jag letade febrilt på Storytel efter lämplig bok. Det här var den enda jag fann. Så val och val, förresten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar