Torbjörn Flygts Underdog skildrar en folkhemsvärld som faller samman och drar med sig drömmarna om en bättre framtid med fluortanter och självkänsla för alla. Det är en historia berättad från underslafen med sorg över att livet inte kan levas om.Det här är en berättelse om familjen Kraft: om Johan, hans begåvade och ensamma syster Monika och deras mamma Bodil, som sliter ut axlarna på Strumpfabriken tills fabriken blir överflödig.Underdog handlar om att växa upp under sjuttio- och åttiotalen med dåligt självförtroende och världens bästa morsa, om alla stenar som ligger i vägen och måste sparkas på, om längtan efter att kasta loss från sin bakgrund och hur förtvivlat svårt det är. Och så allt det andra: gympapåsarna, de frigjorda lärarkandidaterna, Bogdan och Cissi Piss, översittare och underdogs, Diamond Dogs, Ronnie Hellström Ett och Två. Om hur fort vi blev medelålders och inte längre känner igen oss.
Ja tänk, de där Konsumkvittona! Dem hade jag helt glömt bort och jag blev nästan fnissig när jag nu för första gången på 40 år mindes dem. Vi förvarade våra i en hög svart plåtburk med körsbärsblom. Den hade innehållit te, var från japan och blommorna hade liksom struktur, de var inte bara tryckta på. Jag älskade den där burken. Jag undrar om den finns kvar än. Jag minns hur mamma brukade sitta och räkna ihop kvittona i slutet på året - eller var det i början på nästa - för att få återbäring.
Många minnen väcktes när jag lyssnade på boken, men det av kvittona var nog det som gjorde mest intryck. Så mycket som har förändrats. Och så mycket det som förändrats har förändrats.
Jag lyssnade på boken i maj, vill jag minnas, så jag har den inte i något färskt minne. Men jag tyckte mycket om den, även om den bitvis var både hemsk och sorglig. Det hemskaste var hur en av killarna tvingades "betala av" en moped han aldrig fått. Jag får nästan panik när jag läser/hör sådant. Så fasansfullt! Att människor kan vara så ondskefulla.
Och NU är jag äntligen i kapp med min läsdagbok. Heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar