Små eldar överallt

Jo men, så var det då äntligen min tur att läsa (lyssna på) Små eldar överallt, efter att ha sett den tas upp och hyllas i var och varannan bokblogg.

Jag har hela tiden uppfattat omslaget - jag har väl mest sett småbilder - som (näckros-)blad på en vattenspegel och tänkt mig de där små eldarna som något vackert, glimtar av ljus i en tropisk miljö. Ha ha! Nu kan jag inte riktigt se de där näckrosbladen på vatten längre, utan hus, gator och gräsmattor framträder i all önskvärd tydlighet. Och de små eldarna var ju inte heller riktigt vad jag tänkt mig.

Hur kunde allt gå så snett i en så lycklig familj som Richardsons? När började idyllen Shaker Heights att förändras? Var det när Mia Warren flyttade in med tonårsdottern Pearl i släptåg? Eller började det redan vintern innan, när ett spädbarn hittades övergivet utanför brandstationen? En roman om hemligheter och lögner, om starka blodsband och om en moderskärlek så intensiv att den når bortom dem.

Ja, den var precis så bra som ni alla säger! Och ni som inte läst den än... gör det!

Men den där Mrs Richardson, hu! Vilken obehaglig människa, jag får gåshud! Helt inom det alldeles "normala" men i så total renons av självinsikt, självkritik, empati och etisk kompass. Går någonting upp för henne efter bokens avslutning tro?

(Men faktiskt, vad fan bryr jag mig om vad Reese Witherspoon har sagt om boken? Vem är Reese Witherspoon liksom? Ingen som sysslar med litteratur i alla fall, så vitt jag kunnat utröna. Varför slår de upp hennes namn på omslaget? Sätt dit en yrkesmannarecension istället, eller namnet på översättare eller den som skapat omslaget. Gah, vad sådant irriterar mig!)