Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.
Det ären episk Helsingforsskildring om familjeband, kärlek och vänskap, men också en kritisk genomlysning av hur våra drömmar och minnen färgas av kön, klass och tidens gång. Här finns författarskapets alla signum och i romanen hörs ekon från Kjell Westös tidigare verk. Men laddningen är starkare och svärtan djupare än förr.
Jag tyckte ju så väldigt mycket om Hägring 38 så jag hade höga förväntningar på denna - som dessutom lovordats av kritikerna. Men jag blev inte alls lika förtjust. Visst, den är bra, det är den, men den tilltalade mig liksom inte. Och jag blev störd av allt sex. Allt sex? kan jag tro att ni som läst den tänker. Sannolikt var det inte så mycket sex egentligen, och vad jag minns - det är ett tag sedan jag lyssnade på den - inte särskilt explicit beskrivet. Var det ordvalet? Jag är då sannerligen inte särskilt pryd av mig, men just orden kuk, fitta och knulla klarar jag bara inte av. Och det är orden, inte vad de betecknar, som jag har problem med. Men använde han ens dem? Jag minns inte. Jag tycker att det är så förbålt ointressant med andra människors sexliv, ungefär lika spännande som deras toalettbesök. Vad var det för form på bajskorven? Och att läsa om 30 toalettbesök och 30 bajskorvar... Alltså, jag måste ju ha läst hundratals böcker med sexscener, som jag knappt ens noterat, så jag vet faktiskt inte vad det var som störde mig så väldigt med denna. Min genomgående känsla var Men vad fan, nu igen?! Fortsätt för i h-e med boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar