Kriminalinspektör Simon Häggströms debutbok Skuggans lag slog ned som en blixt i den allmänna debatten. Den självbiografiska boken visade på ett hårt och realistiskt vis upp flera av samhällets skuggsidor och gjorde upp med myten om "den lyckliga horan". Nattstad är den fristående uppföljaren och precis som sin föregångare innehåller den starka berättelser som chockerar och berör. Här får vi möta människohandlaren Andrei som sålt kvinnor i Sverige, den unga flickan Lydia som ensam försöker överleva på Stockholms gator och den modiga Jasmina som hjälper Simon och hans kollegor i jakten på en pedofil. Simon berättar om en ljusskygg värld som de flesta av oss inte kan föreställa oss ens i våra vildaste fantasier.
Häggström är alltså polis specialiserad på prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Jag läste hans Skuggans lag för något år sedan. Jag träffade på den som tips på Storytel efter att ha lyssnat på Jakten på Kapten Klänning - hur i herrans namn jag nu hittade den - och den lät intressant. Den var väldigt bra - och hemsk - och beskriver en värld så oändligt avlägsen den jag lever i, en värld jag i princip inte vet något alls om, mer än att jag träffat på kategorin trasiga flickor på akuten och på psyk. Och när jag - som nämnt i tidigare inlägg - såg Häggström på planet till Köpenhamn, som vi mellanlandade i på väg till Grekland, så kom jag på att jag skulle gå in och kolla om även Nattstad kommit som ljudbok, och det hade den.
Den här var nästan hemskare än den förra. När Skuggans lag t ex beskriver hur de östeuropeiska kvinnor som utnyttjas i prostitution i Sverige har det här, så beskriver Nattstad var de kommer ifrån, vilken miljö, och varför de hamnar här. Och det är INTE rolig läsning. Nej det är naturligtvis inte det andra heller, men det här var så magstarkt att jag fortfarande bokstavligen mår illa när jag tänker på vissa passager. Det är så fasansfullt att det knappt går att förstå. Och jag var nog inte klar över hur det ser ut i Tyskland, med legaliserad prostitution och bordeller och att horder med svenska män åker dit och sedan skriver på nätet om sina upplevelser och betygsätter kvinnorna. Det är vidrigt att höra männens inlägg läsas upp. Har jag sådana män omkring mig? Sannolikt. Vilka är de? Hur ska man veta, det är ju knappast stämplat i pannan på dem. Räcker det att stämma av den allmänna kvinnosynen hos en man för att kunna känna sig någorlunda säker på att han inte är sexköpare?
Jag tänker på de östeuropeiska tiggarna vi har här. Jag brukar ge dem pengar, inte alla förstås, det går inte, men jag har några utvalda vid "mina" affärer som jag lägger en tjuga till. Jag blir rent illamående när jag hör folk påstå att de minsann bara kan åka hem och skaffa sig ett hederligt jobb, att de är lata och tjänar mer på att tigga här än att jobba hemma och att man inte ska ge dem pengar, för att det inte löser några problem utan bara permanentar dem. Nej visst, bara vi låter bli att lägga pengar i tiggarnas koppar så åker alla hem till Rumänien, får ett jobb och lever lyckliga i alla sina dagar, för Rumänska staten förstår omedelbart att de måste hjälpa dessa människor och löser problemet omedelbums. Not! Men faktiskt har jag aldrig tidigare tänkt tanken att tiggandet kanske är det enda alternativet till prostitution, till att tvingas suga av män för 2 euro. Hur många avsugningar blir det för att komma upp en nivå när man kan försörja sig och eventuella barn? Och så ska hallicken ha sitt. Hur mycket? 80%? 90%?
Jag önskar att varenda människa i detta land läste Häggströms böcker.
Prostitutionsgruppen samarbetar en hel del med Talita, som hjälper kvinnor ut ur prostitution. Jag har anmält mig som månadsgivare.
Häggström på Insta och på FB
Talita på Insta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar