Denna vecka utgår smakebiten från Astrid Terese på bokbloggen Betraktninger - tanker om bøker.
Smakbiten har jag skrivit ner från en ljudbok, så med reservation för felhörning, interpunktion och felstavade namn...
- Om man bara visste hur länge det kommer att vara, grubblade hon.
- Det är en panik. förklarade Gustav häftigt. Ingenting annat.
Men Ellen såg allvarligt på honom och skakade på det vackra bibliska huvudet.
- Så billigt? sade hon. Borde ni ändå inte försöka trösta mig, Gustav?
- Tror ni inte det? genmälde Gustav häpen, plötsligt överraskad. Vad menar Ni, tror ni att detta kommer att fortsätta? Han frågade enträget. Flickans omdöme tycktes honom plötsligt betydelsefullare än hans kloka väns Mülheims omdöme. Han väntade spänt på hennes svar.
- Håller Ni mig för klärvoajanten Hanussen? log Ellen. En enda sak står fast: lika säkert som att man efter Amerikas inträde i kriget, visste att kriget var förlorat, lika säkert vet jag att de folkligas* sak inte kan sluta väl. Men när slutet kommer, och hur och om det här landet kommer att gå under på kuppen... hon ryckte på axlarna.
- Vad pratar Ni för strunt Ellen? frågade Gustav, drog upp ögonbrynen, men släppte inte hennes hand. Tror Ni att hela Tyskland sjunker ner i barbari därför att en dåraktig prins kastar sig i armarna på barbariet?
- Jag tror ingenting alls, svarade Ellen lugnt, jag säger mig bara att det är lätt att släppa lös barbarerna men men svårt att stuka till dem igen.
* De folkliga används i boken för nazisterna.
Oppermanns gavs ut 1933, och utspelas under den tid Hitler kom till makten. Feuchtwanger hade, när han skrev, alltså inget "facit", 2:a världskriget hade ännu inte inträffat. Man pratar mycket om judarnas - och andras - naivitet, att de/man inte förstod vad som komma skulle. Men HUR i herrans namn skulle någon kunnat ana det? Inte ens med facit i hand, och därtill ett Balkankrig och ett folkmord i Rwanda, med mera, drar sig 20% av Sveriges befolkning från att rösta på ett parti med en ideologi som i mycket överensstämmer med nationalsocialisternas. Det är naivt. Ge mig ett exempel på ett land där dess ledare börjat dela in befolkningen i vi och dom, där det gått bra och blivit lyckosamt - ens för dem i kategorin vi.
En liten titt på hur det gick till i Lübeck under tiden då boken skrevs:
Fler smakbitar hittar du här
Jaa man kan undra, jag tillhör dem som inte behöver övertygas eller övertalas om vad vi måste välja för sida...tack för smakbit och trevlig söndag
SvaraRaderaFör att inte tala om hur många kommunismen har dödat. Det är nog bäst att hålla sig någonstans i mitten.
SvaraRaderaPrecis! Diktaturer kan det omöjligt komma något gott ur, oavsett om de är höger-, vänster- eller militärdito. Att bevara demokratin är det viktigaste av allt.
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaTack för en intressant smakbit.
SvaraRaderaJa visst är det skrämmande! Bra exempel. Men trots allt är vi i en majoritet på 80% som röstar på andra partier, man får trösta sig med det. Extremhöger och extremvänster, ofta blir det otäckt när det blir extremt, fanatiskt och tanklöst... och ja, naivt. Tack för smakbit, kände inte till den boken.
SvaraRaderaTack för smakbiten.
SvaraRaderaDet er virkelig lett "att släppa lös barbarerna men men svårt att stuka till dem igen". Dessverre virker det slik ikke bare i nazi-tyskland, men også i flere av de Europeiske landene i dag. For ikke å snakke om USA!
SvaraRaderaTack för smakebiten, kanske jag lyssnar på sedan.
SvaraRaderaTack för en intressant och tänkvärd smakbit!
SvaraRaderaverkar vara en allvarlig bok, tack för smakbiten.
SvaraRaderaTack för smakbiten, boken verkar intressant och stark.
SvaraRaderaIntressant smakbit. Skulle mycket väl kunna tänka mig att läsa boken.
SvaraRadera