Markurells i Wadköping utkom 1919 och blev Hjalmar Bergmans (1883 - 1931) stora genombrott. Wadköping är en fiktiv stad, och ett Sverige i miniatyr. Året är 1913 och upptakten till första världskriget mullrar från Europa. Sekelskiftets globala industrikris har slagit ut metallverket i Wadköping och Harald Hilding Markurell, uppåtsträvande krögare och symbolen för den tidens framväxande kapitalism, som saknar fina anor men som har finansiella muskler, hör till dem som lyckats kapitalisera på katastrofen. Klassrivalerna i släkten de Lorche håller däremot på att gå under i sin aristokratiska passivitet.
Romanen utspelar sig under en dag, den 6 juni, dagen då studentexamen går av stapeln. Markurell oroar sig över att sonen Johan inte ska bli godkänd i sin examen och planerar därför att muta skolans ledning med en middag och ett generöst stipendium till minne av sonens examen. Parallellt med detta skildras Markurells affärsmässiga och privata relationer till den konkursmässige häradshövdingen Carl-Magnus de Lorche och dennes vackra hustru Elsa.
Jag hade fått för mig att Markurells skulle vara en burlesk och frodig kommedi, men så var ju inte alls fallet. Vad har jag fått det ifrån, förresten? Herr Markurell var då inte någon särskilt sympatisk, jovialisk och levnadsglad person, som jag inbillade mig.
Jag tyckte faktiskt om den, och gör det än mer när jag tänker tillbaka på den. Härliga personporträtt, helt klart, och allvarsamma "frågeställningar".
Detta var en av två - för att komma ikapp - klassiker jag läste (lyssnade på) i oktober för utmaningen 6 klassiker på 6 månader - del 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar