Berätta om tre bra romaner du gärna återvänder till, skriver Lyrans Noblesser.
Jag är ju inte den omläsande typen, men tre böcker ska jag väl ändå kunna prestera - om jag får ta fasta på titelns 'böcker' istället för själva uppmaningens 'romaner'.
Trollvinter brukar jag läsa nästan varje år i samband med att första snön kommer alltsedan mamma läste den för mig och min bror när jag var i 6-årsåldern. Jag älskar den!
Bilden med Tooticki vid snölyktan är jag särdeles förtjust i. Jag vet inte riktigt vad det är som berör mig så, men den väcker något inom mig, en "barnkänsla", något sedan jag var barn. Ett år kom den som motiv på muminmuggarna och jag stod med den i handen och velade och velade, men drabbades av någon fånig snålhetsattack och avstod. Nu får man betala avsevärda summor på Tradera om man vill ha en. Surt!
Bilbo och Sagan om ringentrilogin har jag läst flera gånger. Bilbo första gången när jag var 10, sedan var jag nog uppe i högstadiet innan jag läste resten. Jag har brukat passa på när jag varit sjuk och legat hemma en vecka - ja, innan jag fick barnen då - och plöjt igenom hela. Det är mumma att få ligga i sängen och helt kliva in den världen utan att behöva lämna den titt som tätt.
Och som ett tillägg: Jag hatar nyöversättningen. Hatar! Ända från djupet av mitt svarta, ondsinta inre. Bilbo Säcker?! Ja men snälla! Egentligen skulle jag vilja lyssna på den någon gång, men så vitt jag vet så är det bara nyöversättningen som finns inspelad.
Drakungen och jag har bestämt att vi, någon gång, ska ha en Sagan om ringen-helg och titta på alla sex filmerna i ett svep. Det blir kul :)
Och nu den avvikande...
Nästan samtligas uppgång och fall av Will Cuppy är inte en roman utan en samling historiska kåserier.
Som den allmänbildade person du är tror du naturligtvi att du vet det mesta om historiska kändisar som Perikles, Kleoatra, Attila, Karl den Store eller Leif Eriksson. Men där har du allt fel!
I sina spexiga,vanvördiga och allt igenom grundlärda historiska kåserier framställer Will Cuppy historiens kända (eller snarare ökända) odödliga gestalter i all deras mänskliga skröplighet. Att dårskapen regerar världen är förvisso en gammal cynisk sanning, men sällan har det visats så roligt och träffäskert som här, med exempel ur världshistoriens kuriosasamling.
Alltså, jag skrattar ihjäl mig när jag läser den här. Den har en myckenhet av fotnoter - i princip på varje sida - i den här stilen:
Nej, de stör inte alls, de är bara vansinnigt roliga - tycker jag, som är lite torr av mig.
Jättefin trio!
SvaraRadera