Mor gifter sig

Mor gifter sig och Mia kan inte alls förstå vad det ska vara bra för. Styvfadern tillhör kategorin vuxna som inte tror att en sjuårs barnunge begriper mer än en tremånaders gris. Varför kvinnorna vill ha en vacker karl som tar dem om livet och gör dem med barn är ett av tillvarons mysterier, som inte ens Mias klara förståndsgåvor rår på. I hennes värld står modern och hennes slit för brödfödan i centrum. Högsta lyckan är ett hem med blåelseblommor på en kritad spismur. Men varje gång de vuxna träter och slåss betyder det nya och smärtsamma uppbrott för Mia.

Mor gifter sig är första delen av en trilogi om proletärflickan Mia och hennes öden i sekelskiftets klassamhälle. Den skrevs som motvikt till de "pojkbiografier", som 1930-talet var så rikt på, och är dessutom unik i svensk litteratur genom sin dynamiska mor-dotterskildring.

Otroligt bra och väldigt lättläst och lättillgänglig. Språket är så realistiskt och rättframt. Jag inbillar mig att det måste varit ganska unikt på sin tid. Miljöerna med fattigdom, slit och barn och kvinnor (framförallt) som far illa känner man väl igen från annan samtida arbetarlitteratur. Det är viktigt att veta vad vi kommer ifrån, att minnas dem som gick före och gav oss det vi har idag. Viktigt att inte ta det för givet, som något slags inneboende, medfödd, okränkbar rättighet som tillkommer oss och bara just oss. Så förfärligt längesedan var det trots allt inte och inget säger att vi inte kan hamna där igen, i fattigdom och misär.

Bara att ta itu med nästa del, Kyrkbröllop, som jag verkligen ser fram emot.

Mitt ex är dock inte alls så här stiligt. Jag har en gammal inbunden bok utan skyddsomslag, blå. Och följande delar är gamla pocketutgåvor, sannerligen inte särskilt stiliga de heller. Men det är ju insidan som räknas, hö hö.

Boken ingår i min utmaning Förkovran.