Pachinko

Jag insåg plötsligt att jag har en del lästa böcker som jag ännu inte skrivit om, bland annat Pachinko. Kanske har jag glömt den eftersom "alla andra" har skrivit om den redan :)

Jag lyssnade på boken på engelska via Storytel och då såg omslaget ut så här. Den svenska utgåvan är mer pastellig.

I en liten fiskeby i Yeongdo, Korea föds 1911 Sunja, den efterlängtade dottern till fattiga men stolta föräldrar. Men när Sunja blir gravid med en gift yakuza hotar hela familjens tillvaro att falla samman. När Isak, en kristen tuberkulosdrabbad präst, ber om Sunjas hand uppenbarar sig en lösning ett nytt liv i Japan som hans hustru. I ett främmande land där hon inte känner någon och inte pratar språket måste hon finna styrkan att skapa sig ett nytt hem, och göra de uppoffringar som krävs för att överleva. 

Med breda penseldrag målar Min Jin Lee en myllrande fresk över exiltillvarons smärtpunkter sedda genom en familj som sveps med i efterverkningarna av historiens skoningslösa vingslag. 

Pachinko är en episk berättelse om familj, identitet, kärlek, död och överlevnad som spänner över fyra generationer och flera årtionden.

Det är en riktigt bra bok, precis som "ni alla" har sagt och jag är väldigt glad över att ha läst den.

Jag antar att de flesta med mig inte har (hade) en aning om vad pachinko är och inte antyder omslaget något om det heller. Det är alltså ett spel, i stil med flipper, uppenbarligen mycket populärt i Japan. Flera av familjemedlemmarna i boken har sin utkomst från pachinkohallar - de enda som lyckas tjäna några pengar att tala om, som illa sedda koreanska invandrare, utestängda från de flesta vanliga jobb.

Så här ser en pachinkohall ut. Jag undrar hur boken hade sålt med ett sådant omslag - som egentligen säger mer om innehållet än de östasiatiska "broderierna". Har du inte läst Pachinko än och känner dig lite tveksam till spelhallsgrejen, så låt dig inte avskräckas. För stämningen i boken har trots allt mer av asiatiskt blomsterbroderi än spelhall över sig. Det är en fantastiskt bra bok.