söndag 27 januari 2019

Greven av Monte Cristo


Inledning: Den 28:e februari 1815 styrde ett fartyg som gick under namnet Pharaon in i hamnen i Marseille. Det gled så sakta att de nyfikna på kajen undrade om något kunde han hänt ombord. En av dem kune inte invänta fartygets ankomst utan hoppade ner i en liten båt och gav order om att man skulle ro honom ut till skeppet. När den unge mannen som stod vid rodret såg den lilla båten med redaren Morrel i gick ha bort till relingen. Han tycktes inte vara mer än 20 år. Han var lång och smärt med vackra mörka ögon och svart hår, men trots sin ungdom hade han den lugna och beslutsamma utstrålning som utmärker personer med vana att ända från barndomen kämpa mot faror.  

Edmond Dantès blir oskyldigt dömd för brott och kastas i fängelse. Efter 14 år lyckas han fly fängelseön och med sig har han en skattkarta. Han är besatt av att hämnas på dem som fått honom fängslad.

Det här var mitt val som månadens klassiker Vargnatts utmaning 6 klassiker på 6 månader och jag har lyssnat på den som ljudbok (men det omslaget var så trist att jag lade upp ett bokomslag istället). Jag har tidigare läst De tre musketörerna och den var ju kul, så jag ville gärna läsa något mer av Dumas d ä. Greven av Monte Cristo skrevs ursprungligen som följetong och kom ut 1844. Den svenska utgåvan är förkortad - vilket jag upptäckte när jag gick in i en engelsk e-bok för att kolla stavning på namnen och senare fick bekräftat när jag googlade. Det skiljde rätt mycket bara på de första sidorna, kan jag säga.

Ja nog är det här ett äventyr som heter duga alltid, som en gammal matinéfilm med extra allt - nå en anakronistisk jämförelse, kanske, Dumas skrev ju sin bok långt före matinéfilmerna. Lite vibbar av både Aladdin och Jules Verne får jag allt.

Alexandre Dumas d ä:s farmor var slav från Karibien. Jag antar att det är från henne den något otippade frissan kommer. Han lär ha blivit retad för sitt utseende som barn. Hans son, Alexandre Dumas d y skrev Kameliadamen (och när jag nu sätter detta på pränt så kanske jag äntligen kan få in det i min trånga skalle och lyckas hålla isär dem framöver)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En smakebit på søndag - De mörka vattnen stiger

  Smakebiten utgår från Astrid Terese på Betraktninger . Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers! Hennes händer är tor...