Slaget om Troja

Inledning: Jag var femton år och förälskad i min lärarinna. Året var 1945 i början av april. Min by hade varit ockuperad av den tyska armén sedan 1941, liksom hela Grekland. Under dessa år fungerade skolan inte alls. De två lärarna - en av dem var min far - hade förts bort av tyskarna och det kom ingen ersättare.

Jag gillar Kallifatides, jag gillar Grekland och jag gillar de grekiska sagorna och myterna. Det var därför inte mycket att tveka om när den här boken kom ut. Den skulle jag läsa. Kallifatides skriver i efterordet att boken är hans sätt att göra Iliaden mer tillgänglig för gemene man, som inte riktigt ids ta itu med självaste Homeros, som kräver en del av läsaren. Kräver det som den moderna människan ofta inte är villig att offra. Nå, jag har ju faktiskt tänkt läsa Iliaden i år, eftet att ha börjat på Odysséen och funnit att den inte alls var så svårtillgänglig som jag trott. Tyvärr glömde jag ju boken på planet och valde att skaffa ett ex av Iliaden istället, för att börja från början.

Jo det kom ju en lärare till slut, den Fröken som bokens jag förälskar sig i. Livet i byn under tysk ockupation skildras omväxlande med berättelsen om kriget mot Troja.

När bomberna faller över den grekiska byn under andra världskriget tar lärarinnan med sig skolbarnen till en skyddande grotta. Där berättar hon för dem om ett annat krig - om hur grekerna belägrade Troja. Eller med Homeros ord: hur akajerna belägrade Ilion. 

Dag efter dag berättar hon om hur akajerna lider av törst, värme och hemlängtan och hur motståndarna möts - här mot här, man mot man. Huvuden flyger, hjälmar klyvs, blodet rinner.

Och allting hade börjat när prins Paris från Troja blev förälskad i akajernas kung Menelaos hustru, den vackra Helena, som rymde med honom till Troja. Nu står Helena vid stadsmuren för att se när förföraren Paris och den bedragne maken Menelaos ska mötas i strid. Hur det än slutar blir det hon som förlorar.

Ja, inte bara Helena förlorar hur det än slutar. Alla förlorar. Precis som i alla krig finns egentligen bara förlorare. I mina ögon den starkaste antikrigsdikt som skrivits säger Kallifatides i slutordet.

Årets första bok i Tema Grekland