I Berättelserna har Torgny Lindgren samlat alla sina hittills tryckta noveller samt ett par tidigare otryckta. Här framträder bilden av en av den svenska berättelsekonsten verkligt stora.
Noveller från Merabs skönhet (-83), Legender (-85) och I Brokiga blads vatten (-99).
Som jag älskar denna karl! Hans språk, hans inläsningar, den dialektala färgningen. I synnerhet älskar jag detta med bestämd form i de fall rikssvenskan inte har det. Vi hava regnet i Avaliden. Mustigt så det förslår med en lågmäld, dråplig humor och inslag av magisk realism. En av mina absoluta favoritförfattare. Och sedan jag hörde hans inläsningar för första gången så har jag inte läst honom en enda gång. Han ska lyssnas på. För allt i världen, vad ni än gör, lyssna på Torgny Lindgren! Är det månne Lindgren som har väckt min fascination för det norrländska? Kanske.
Nu lyssnade jag, som sagt, och har inte riktigt koll på vad novellerna hette - jag gick dessutom och lyssnade och kunde inte anteckna. Men Merhabs skönhet - som jag läst förut är fantastisk - ja, det var innan jag började lyssna på honom. Och novellen om Prins Eugen, och den om Selma Lagerlöf och Heidenstam, och...!!!
Jag gick för några år sedan en SK-kurs i gerontologi och det var meningen att han skulle hålla en föreläsning - om åldrandet av en åldrad, lite så. Men ett par månader före kursstart lämnade han återbud. Sannolikt på grund av sjukdom. Jag sörjer än. Och nu finns han inte mer :(
Fina, fina, fantastiska, underbara Torgny!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar