Nordisk fauna

Ett tåg stannar på spåret mitt i natten och en ensam kvinna kliver ut genom de öppna dörrarna, följer ropet ur den djupa skogen.
Så är det att läsa Andrea Lundgren: man lockas med av en ton som leder bort, till något vi inte ens kan föreställa oss. 
De sex novellerna i Nordisk fauna befolkas av djur: rävar, blåvalar, gäddor, katter, fåglar.
Och människor, som alla längtar efter förvandlingen.

Jag har tidigare läst Glupahungern av Lundgren och har längtat efter att läsa Nordisk fauna sedan jag såg den första gången. Det där norrländska som jag dras så till, ni vet. Det mystiska, magiska, naturen... och omslaget sedan! 

De är inte helt lättillgängliga, novellerna, måste jag säga. Mycket lämnas till läsaren att tolka. Man blir liksom inte riktigt klok på dem. Vad är det som händer egentligen? Vagt och disigt, som att urskilja älvor i dimman. Finns de där?

Jag har svårt att beskriva Nordisk fauna, så jag väljer att lägga in utdrag av yrkesrecensenter:

Den gemensamma undertexten är djup och komplex. Något dröjer kvar, som inte fanns med i själva texten. Andrea Lundgren har lyckats med konsten att göra helheten oändligt större än delarna.

Aase Berg, Dagens Nyheter

Med poetiskt anslag och språkligt driv gestaltas mänskliga tillkortakommanden och rädslor. Mixen är originell: magisk realism och naturlyrik kryddat med inslag av skräckroman i John Ajvide Lindqvists anda.

Maria Domellöf-Wik, Göteborgs-Posten

Hon leder gradvis läsaren bort från en trygg, identifierbar vardag i norrländsk glesbygd in i ett suggestivt gränsland, där skiljelinjen mellan människa och natur börjar suddas ut. // Ett magiskt realistiskt universum där allt kan hända och inte mycket kan förklaras.

Vi Läser

Så, nu förstår ni!

Och just novellen som beskrivs ovan, kvinnan som kliver ur tåget i natten, tycker jag var särskilt magisk.