När de förstod att hon var död började snön stilla falla och det skulle fortsätta att snöa i hundratjugosex dagar. Hennes vidöppna ögon täcktes under natten och man hittade henne inte förrän vid tjällossningen följande vår.
Hon var åtta år när hon dog. Det hann gå tjugoåtta år innan hon kom tillbaka.
Kura skymning är en berättelse som balanserar mellan vakenhet och dröm, en modern spökhistoria som sträcker sig långt bortom verklighetens gränser.
Ha ha, nu blev ni allt förvånade va!? Ingen typisk bok för Scylla Harhjärta direkt :)
Det måste vara en bok jag hittat bland utrangerade på biblioteket - men den här är inte ens utgallrad, den måste ha åkt direkt ut på vagnen. Vi får så mycket smal litteratur skickat till oss, vi har inte plats för allt sa en bibliotekarie en gång när jag undrade över varför en helt orörd bok stod där. Boken jag höll i då var en Sekwa, inte särskilt smal alls - vilket inte heller denna verkar vara.
Jaa, jag tyckte väl att den lät spännande. Det tycker jag förresten fortfarande. Och den verkar ha fått rätt fina recensioner. Vi får se om jag vågar läsa den någon gång. (Jag var tvungen att stänga av The Bear and the Nightingale härom kvällen för jag började angsta över beniga händer som skulle sticka fram under sängen jag bäddade rent och gripa tag i mina vrister, ha ha; ni andra tycker säkert att den är en västanfläkt vad gäller skräck)
Ja, jag kan erkänna att jag blev lite förvånad. Det där låter ju som en bok för mig :)
SvaraRaderaEller hur! :)
RaderaEn spökhistoria. Det verkar spännande. Men det måste vara lagom hemskt även för mig.
SvaraRaderaUndrar just HUR hemsk den är :)
RaderaSpökhistorier är inget för mig heller! Jag får också såna där nojor av den typen av böcker.
SvaraRaderaSkönt att jag inte är ensam. Tycker att alla läser skräck och blodiga deckare - utom jag.
RaderaOoh spökhistoria, då vaknar jag till :D
SvaraRaderaDet ante mig :)
Radera