Jag hänger på
Robert när han kör
Veckans mening om lördagarna.
Visserligen förstod Slomith inte vad som var "svårt" med iögonfallande undervikt, iögonfallande normalitet var ju tusen gånger svårare att uppnå.
Sju kvinnor från olika kulturer, med olika språk, är församlade i ett vitt tillstånd, ett utrymme som saknar gränser. Tiden är sekunderna efter döden. Men tiden är samtidigt satt ur spel; de sju kvinnorna får berätta sina livs historier och för en gångs skull är de fria från alla band, inte minst de patriarkala. Så utvecklas romanen till en samling självporträtt, ett litterärt mästerverk, under feministiska förtecken.
Slomith är performanceartisten som gör sin anorexi till konst.
Mycket välformulerat av henne! :D
SvaraRaderaEller hur?! :)
Radera