Denna vecka skulle smakebiten utgå från Astrid Terese på Betraktninger, men jag tror att hon har tagit lite sovmorgon :)
Jag har velat lite angående vilken av mina två precis avslutade böcker jag ska citera ur och slutligen bestämt mig för att att välja båda. I synnerhet som värdskapet är norskt och den ena (första) boken känns rätt lokal, eftersom dialogen är skriven på mål.
På långt håll hörde kommissarien masonitdörren stå och slå med monoton envishet i vinden. "De stumma slagen från en själaringning över Norrlands alla ödegårdar". tänkte han domedagspoetiskt. Spettet tyngde på axeln. Den solsvedda näsan sved. Skjortan klibbade på ryggen. Han längtade tillbaka till Stockholm.
Utdraget kommer från den nu i sommar utgivna Myrgöreln. Berättelsen om ett brott. Den utspelar sig i Västerbotten under 50-talet och är skriven av Stig Andersson. Det lär vara hans första roman, han har tidigare givit ut flera diktsamlingar.
"Va hjälp he! De ha som liten betydels' att dem betala bra! Hommlern å småkrypa dö ju lik förbenat! Ja tror int vi vet hur lurad' vi ha blive. Men folke ska ju hava arbeit! I byarn jenna finns fleren som arbeit oppa Skäret! Å protester' man, jer man en bakasträvar." Mannen kisade bort mot den mäktiga skorstenen långt ute vid havet. "Nuförti'n ha vi bilarn' å mopedern' vid snart vareviga förstutrapp. Vi nöj oss int ve vanligheten. Vi jer otacksammen. Men maten jett ju lik förbenat komma borta jorda!"
Myrgörel är det lokala namnet på storspoven.
- - - - - - - - -
Om någon skulle ha kommit dit efteråt hade den mitt i ödsligheten fått se en rektangel byggd av kläder och skor och innanför den en stor sobelpäls och en röd peruk omgiven av diverse små föremål.
"Sju kvinnor från olika kulturer, med olika språk, är församlade i ett vitt tillstånd, ett utrymme som saknar gränser. Tiden är sekunderna efter döden. Men tiden är samtidigt satt ur spel; de sju kvinnorna får berätta sina livs historier och för en gångs skull är de fria från alla band, inte minst de patriarkala. Så utvecklas romanen till en samling självporträtt, ett litterärt mästerverk, under feministiska förtecken."
Oneiron av finska Laura Lindstedt nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2017. Den finns även översatt till bokmål.
Myrgöreln vill jag absolut läsa. Oneiron känner jag till men har inte läst. får nog ta mig en titt på den också. tack för smakebitarna
SvaraRaderaMyrgöreln är en trevlig bekantskap och Oneiron skulle du nog kunna gilla.
RaderaLindstedt vill jag läsa.
SvaraRaderaInte helt lättillgänglig och inte en bok för alla, men jag tyckte om den. "Intelligent" har den kallats i recensioner och det ligger något i det. Ytterst välresearchad, vilket jag uppskattar. (Synd att översättaren inte har researchat lika väl, bara).
RaderaLindstedts bok blev jag riktigt nyfiken på! Tack får fina smakbitar! :)
SvaraRaderaDen är väldigt bra, men som sagt, inte helt lättillgänglig.
RaderaTack för smakbiten! Kände inte till dessa tidigare. Knepigt när det är skrivet på mål, är all dialog i hela boken sån?
SvaraRaderaJepp! :) Så länge det är ortsbefolkningen som talar.
RaderaTack för smakbitarna - kände inte till de böckerna. Det är ju lite "annorlunda" att läsa på dialekt.
SvaraRaderaAnnorlunda - och underbart om du frågar mig :)
RaderaOneiron vill jag absolut läsa, tack för smakbit!
SvaraRaderaDen är väldigt speciell och väldigt bra.
RaderaTack för intressanta smakbitar!
SvaraRaderaLite annorlunda är de ju :)
RaderaHur mycket jag än gillar dialekter så skulle jag aldrig orka läsa en bok som är skriven så :)
SvaraRaderaDet är inte hela boken, bara dialogen :)
RaderaTack för smakbiten ur två ovanligare böcker!
SvaraRadera