En smakebit på søndag - Kura skymning

Denna vecka utgår smakebiten åter från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu. Inga spoilers!

Han studerade fotografierna noga. Det var svårt att titta på dem. 
De allra äldsta, de från småskolans dagar, visade även ett barn som inte fanns med på de senare fotografierna. Hon stod längst ut i kanten. Hon hade ljust hår som blev vitt på bilderna, hon log snett, hemlighetsfullt. Hennes kropp var slank under klänningstyget, hennes ansikte var fullt av fräknar, ljusa prickar på blek hy. Hennes blick gick rakt genom linsen, blixten brände hål i hennes vita pupiller.

När han vandrade tillbaka från skolan, hem till sin son och hans spöken, smekte vårens blomster förgäves hans rygg.
Rask hade bestämt sig.

Baksidestext: När de förstod att hon var död började snön stilla falla och det skulle fortsätta att snöa i hundratjugosex dagar. Hennes vidöppna ögon täcktes under natten och man hittade henne inte förrän vid tjällossningen följande vår.

Hon var åtta år när hon dog. det hann gå tjugoåtta år innan hon kom tillbaka.

Till min glädje utspelar den sig i Norrland, något som helt gått mig förbi. Jag har nog mest varit fokuserad på huruvida jag skulle våga läsa den och när det i så fall skulle vara lämpligt. Jag har bara hunnit ett 50-tal sidor in i boken och än är den inte otäck. Vi får se hur det blir längre fram. Lågmäld med ett vackert språk, påminner lite grand om Nordisk fauna, tycker jag, men denna gavs ut redan 2011.