Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som stått i hyllan i en halv evinnerlighet, men som förtjänar att dammas av och plockas fram i ljuset.
Lite skamset måste jag erkänna att jag har extremt svårt för Björn Ranelid - endast baserat på vad jag sett av honom i media. Det är ju inte direkt en vacker egenskap att döma ut folk på det viset, men jag tycker att han är ursliskig, för att säga det rent ut. Jag inser emellertid att jag inte gärna kan döma ut honom som författare bara för att jag nu tyckte att han var särdeles osmaklig i Melodifestivalen (till exempel). Så när fadern hade en hög pocketböcker han ville bli av med, så plockade jag åt mig denna. Jag måste ju i alla fall testa att läsa honom. Ja, och på den vägen är det...
När jag skriver detta inser jag att jag inte har sett ett enda bokbloggsinlägg gällande någon av Ranelids böcker i hela mitt liv. Inte för att jag läser så förskräckligt många, men ändå.
Jag har aldrig läst något av honom, har bara känt att det inte skulle passa mig, kanske för att jag har samma känsla för honom som du har!
SvaraRaderaIbland undrar jag vilka det är som läser honom. Jag har inte sett eller hört en enda person, men han är ju en erkänd författare, så någon måste det ju vara. Jag måste försöka läsa honom, måste!
RaderaHan kanske har en väldigt stor släkt...? Nej, jag har inte heller läst honom och känner ingen som har gjort det.
SvaraRaderaMåste vara något sådant, bryllingar, pysslingar och halvmänningar i parti och minut :)
RaderaJag har också lite svårt för Ranelid, av samma anledning som du. Det är som du säger inget en direkt vill skylta med, men jag kan inte kliva över den känslan. Däremot försökte jag lyssna på en av hans böcker en gång, som han dessutom läste själv.
SvaraRaderaTänk en långsamt talande Ranelid:
"Bär ... ditt ... barn ...
...
som ... den ... sista ... droppen ... vatten ...
...
CD 1 ..."
Jag lyckades inte ta mig genom mer än en halv skiva.
Ha ha, jag har faktiskt undvikit ljudböckerna just för att han själv läser dem :)
Radera