Ålevangeliet

Som vanligt släpar jag lite efter med att lägga in mina böcker här. 20:e september blev jag klar med den här enligt Goodreads.

 Ålevangeliet hade jag sett omnämnd både här och där, i tidningar och på bloggar. Jag blev väldigt nyfiken och satte upp mig på väntelista på mitt bibliotek, som nummer åtta i kön (!). Lite kul att den här sortens bok röner sådant intresse. Men så upptäckte jag att den fanns inläst på Storytel och jag kunde lyssna istället.

Hur mycket kan man veta om en ål? Eller om en människa?
"Ålevangeliet" är en bok om världens mest gåtfulla fisk. En fisk som gett upphov till ett alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen, det som kallas ”ålfrågan”. En fisk som alla från Aristoteles till Sigmund Freud försökt förstå sig på, utan att lyckas. Och som nu dör ifrån oss, i mångt och mycket fortfarande en gåta.
Men ”Ålevangeliet” är också en bok om författaren och hans far och hur ålen förde dem samman. En berättelse om ursprung, öde, livet och hur det bör levas. Samt om det som är livets sista och ofrånkomliga utmaning: hur man hanterar döden.

Det här med ålen är ju hur spännande som helst, helt fascinerande. Och jag vet få platser med namn som har sådan air av magi som Sargassohavet, där ålen leker - så vitt vi vet.

Jättebra bok, minst lika spännande som en deckare eller thriller och jättefin parallellberättelse om far och son i ett samhälle som ständigt förändras.

Det är ju så otroligt gott med rökt ål, men jag har slutat äta det på grund av att ålen är akut hotad. Nu börjar jag undra om jag tänker rätt. När man googlar möts man av omväxlande: Nej, ät inte ål, varken vild eller odlad! och Ät ål med gott samvete så länge den är fiskad av yrkesfiskare med särskild tillåtelse! Och hur förhåller man sig till detta? Efter att ha läst boken får jag ett väldigt sug efter att prova ål tillredd på annat vis, luad, stekt och allt vad det finns. Men jag tror jag väntar tills jag får entydigt besked om att det är ok. Det vore ju rent förskräckligt om vi förlorade ålen för all evighet och jag vill inte hjälpa till med att orsaka dess utrotande.

Leptocephalus, ållarv som man tidigare trodde var en egen art. Ett särdeles passande namn!

Naturen är så fantastisk att jag blir tårögd när jag tänker på det.