Har jag missat något?

11 författare som varit mer spännande än Knausgård på 10-talet skriver Therese Eriksson om i SvD och jag blir naturligtvis nyfiken redan innan jag noterar boken uppe till höger, och klickar fram artikeln.

I sina memoarer sliter Maryse Condé av fiktionens mask, för att skriva så nära verkligheten det bara går.
Hennes sanningsanspråk är onekligen en pigg anomali i en tid då vi – trots autofiktiv dominans! – har för vana att sortera in både dagböcker och självbiografier i romanfacket.

Inget ont om Maryse Condé, henne gillar jag, men just Livet utan masker lade jag ifrån mig för bara några veckor sedan för att den var så himla illa översatt. Jag börjar allvarligt tvivla på mig själv. Är det mig det är fel på? Har jag missat något?

... under helgerna var jag på lunch och middag hos endera av mina landsmanninnor, som följdes av oändliga partier belote...

Medan jag lyssnade kunde jag inte låta bli att sluka Thérèses mor med blicken, som följde med dem för att ta hand om deras tre små barn.

Jag kunde ha tackat nej till dessa inbjudningar. Men det lyckades jag inte göra. 

Jag har inte hittat någon recension som kommenterar översättningen. Är det verkligen bara jag som reagerar?

Gah, jag får väl ta mig an boken igen då...