Översten får inga brev

Varje fredag i femton år har översten troget stått på kajen och inväntat postbåten. Han väntar på ett mycket viktigt brev - ett besked om sin pension. Men brevet kommer aldrig. Översten, f d revolutionär, lever tillsammans med sin hustru och en stridstupp i en avsides belägen by i Sydamerika. Tuppen har han fått av sin son och den är makarnas enda inkomstkälla - förutsatt att den vinner i de återkommande tuppfäktningarna. Hustrun önskar inget hellre än att han säljer tuppen, som kostar att underhålla. Men översten lever på hoppet - en dag kommer tuppen att vinna!

En tämligen tragisk berättelse. Översten och hans fru svälter, medan tuppen får mat. Han måste ju vara i fin form för att kunna vinna. Jag kan inte riktigt avgöra huruvida väntan på pension och hoppet om att tuppen ska vinna är den enda faktiska möjligheten översten har för att trygga sin försörjning - eller om han har fastnat i ett mönster som hindrar honom från att göra något åt sin situation.

Inte det bästa jag läst av García Marquez. Jag vet inte om jag förstod den riktigt.


Jag själv verkar ha fastnat i ett mönster där jag hakar upp mig på översättningar. Så även i denna bok.

Stärkt av kopparsolen anslog hon tre eftermiddagar till sin mödosamma kamning. "Nu börjar högmässan", sa översten den kvällen då hon redde ut de långa blåa länkarna med en tandfattig kam. 
"de långa blåa länkarna"? "blåa"?

Lägrad i tre månader kring det gigantiska ceibaträdet i Neerlandia väntade en revolutionär bataljon, till stor del bestående av unga pojkar som hade rymt från skolan.
"Lägrad"?

Så snart hustrun hade gett honom insprutningen satte sig don Sabas med armbågarna mot skrivbordet och ansiktet mellan händerna.
"insprutningen"? Sprutan säger man väl. Man ger någon en spruta, inte en insprutning. Sedan kan man ju tycka vad man vill om detta sätt att uttrycka sig i svenskan. 'Insprutning' vore kanske mer logiskt, men man säger inte så. Då får man använda 'injektion' i så fall.

Översten drog fram ur klädskåpet en rulle sedlar som han lade till dem han drog upp ur fickorna, räknade det hela och stoppade in det i klädskåpet.
Men vad är det för ordföljd? Gah, jag önskar att jag hade mina grammatikböcker till hands, men dem har jag burit ut i uthuset. I stället har jag försökt googla för att se om skavandet i mig har fog. Det var inte lätt. Det här är det enda jag jag hittade vad gäller ordföljd och partikelverb. (Klicka upp den så syns det).

Den går dock inte att applicera på meningen ovan om man inte skriver om den: Översten (fundament) drog fram (finit verb) en rulle sedlar (objekt) ur klädskåpet (adverbial)... sedan får man skriva om resten av meningen för att inte få syftningsfel. Jag antar att det är det som översättaren har försökt undvika genom att tråckla till det så här. I och för sig berömvärt och mer än man kan säga om översättaren till Livet utan masker, som översätter rakt av och ger högaktningsfullt fan i alla syftningsfel hon producerar. Gah! 

Men så hittade jag en text som anger att partikeln i allmänhet (undantag finns) hamnar strax före objektet. Och då blir det faktiskt som jag vill ha det, om man nu inte skriver om meningen enligt ovan, vilket jag tycker hade varit att föredra: Översten drog ur klädskåpet fram (partikel) en rulle sedlar (objekt) som han... 

Jag saknar svenskan. Jag saknar Nordiska språk. Jag har tappat så mycket.