Kortvingar

Ytterligare en bok från augusti då Månadens språk var finska. Det är tillika en riktig hyllvärmare, en utrangerad biblioteksbok som stått i hyllan sedan anno dazumal.

I juni 1960 tältade fyra ungdomar vid en sjö utanför Esbo. De blev överfallna och knivhuggna och endast en person överlevde. Denna traumatiska händelse är utgångspunkten för Anja Snellmans nya roman.

Den historiska bakgrunden till boken är de så kallade Bodommorden i Esbo utanför Helsingfors pingsten 1960 då tre ungdomar som tältade vid Bodomsjön blev brutalt mördade. Fallet fick stor uppmärksamhet och blev något av ett nationellt trauma då man aldrig hittade mördaren. Nu fyrtiofyra år senare har det avslöjats att den av offren som överlevde i själva verket var mördaren. 
Snellman använder den faktiska händelsen som utgångspunkt för berättelsen men ändrar i historien. Av de fyra flickorna överlever en, Marleena som är 14 år gammal när morden sker. Orsaken till att hon överlever är att hon under mordnatten bestämt träff med sin biologilärare, som hon har ett förhållande med. Det här är berättelsen om den skuld som Marleena och läraren bär på. Det är också berättelsen om hur morden påverkar livet för de överlevande; Marleena, läraren och inte minst föräldrarna.

Vill man läsa en deckare eller roman om ett brott så ska man inte läsa den här. Efter 150 sidor (av 187) har de knappt lyckats ta sig till campingplatsen. Mordet finns inte med överhuvudtaget. Hade jag inte läst baksidestexten undrar jag om jag ens skulle fattat att det skett ett mord. Och vaddå hur morden påverkar livet för de överlevande... ? På två sidor då, eller? Jag börjar undra om jag är helt dum i huvudet. Jag förstår mig inte alls på den här. 14-årig trånande entomologinörd förbereder sig för camping då hon ska träffa läraren som är gubbslemmig nog att ha ett förhållande med henne. Lite insekter och mull och... klart!

Vad har jag missat här?