Myrgöreln

Denna berättelse om ett brott utspelar sig i byn Långsvedjan, i en Västerbottnisk älvdal i mitten av 1950-talet. Under en brytningstid då Folkhemmet och det moderna Sverige är på stark frammarsch. Samtidigt som det hävdvunna och tryggt vedertagna fortfarande håller människorna i dessa bygder i ett starkt grepp.

Jag sprang på den på biblioteket och föll naturligtvis direkt. En fågel (storspov, som lokalt kallas myrgörel) och Norrland. Det räcker liksom. Och det var en trevlig bekantskap. En stillsam deckare där miljön och människorna snarare än brottet är det huvudsakliga. Sånt gillar jag. Och jag älskade att dialogen var skriven på mål:

"Va hjälp he! De ha som liten betydels' att dem betala bra! Hommlern å småkrypa dö ju lik förbenat! Ja tror int vi vet hur lurad' vi ha blive. Men folke ska ju hava arbeit! I byarn jenna finns fleren som arbeit oppa Skäret! Å protester' man, jer man en bakasträvar." Mannen kisade bort mot den mäktiga skorstenen långt ute vid havet. "Nuförti'n ha vi bilarn' å mopedern' vid snart vareviga förstutrapp. Vi nöj oss int ve vanligheten. Vi jer otacksammen. Men maten jett ju lik förbenat komma borta jorda!"


Jag ligger alldeles väldigt mycket efter när det gäller att lägga upp mina lästa böcker här på bloggen. Elva back ligger jag och efter att ha konsulterat Goodreads så vet jag att jag läste ut denna 10 augusti. Det var ett tag sedan :/