Och bergen skall rämna

Mera Norrland... Ytterligare en bok jag lyssnade på i augusti men inte hunnit få på plats här i min läsdagbok.

Sommar år 1901. I det karga norrländska samhället Tornehamn bor prästfrun Hedvig och hennes make Georg. Mellan fjällen, där renarna betar och samerna lever, ska järnvägen ta plats. 
Livet i norr har inte blivit som Hedvig hade hoppats. Dagarna är långa och ensamma och hon tyngs av sorg och samvetskval. Först när Hedvig börjar undervisa en grupp samiska barn fylls hennes liv med mening.

Och bergen skall rämna är en stark och vacker roman om Sverige vid förra sekelskiftet, om ett hierarkiskt samhälle där kraven på att foga sig är många, och där priset för att låta bli är högt.

Jag brukar ju gilla det långsamma och lågmälda, men faktum är att jag tyckte att den här var för långsam - åtminstone första halvan - och rent av tråkig. Jag vet inte om det berodde på att jag behövde något annat just då och om jag kanske tyckt annorlunda om jag lyssnat på den vid ett annat tillfälle. Först i senare delen av boken blir det mer tempo - kanske för mycket - och ganska otäckt, på flera plan. Det borde verkligen vara en bok för mig, men nej, jag gillade den inte riktigt. Som sagt, kanske bara för att tillfället var illa valt. Alla andra verkar ju tycka att den är fantastisk och beskriver i sina recensioner precis sådant som brukar tilltala mig.