Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna Jana och Bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena. Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, samtidigt som hon kämpar för att få ett avslut på den destruktiva relationen med John. När hon blir vän med sin jämnåriga kusin Marta ser hennes man, som är pastor, inte med blida ögon på deras relation.
Jo jo, Norrland igen. Jag tyckte ju så himla mycket om Jag for ner till bror, så naturligtvis ville jag läsa fortsättningen också. Jag tycker verkligen om hur Jana framställs. Hon bara är vad livet gjort henne till, utan sentimentalitet, utan insmickrande drag men utan att framstå som osympatisk. Bilden av Modren som växer fram är oväntad och även den fri från så väl sentimentalitet som dömande. Ett helt oväntat slut ger extra plus i kanten. Däremot tycker jag att det blev lite "extra allt" och väl onyanserat om sekten - som modern är född in i och Bror snärjs av - och dess medlemmar. I stort en bra bok, även om jag tyckte bättre om den första. 10 augusti lyssnade jag klart på denna, enligt Goodreads, en månad sedan.
Däremot gillade jag inte alls Lo Kauppis stackatoartade inläsning. Och kan inte någon få den människan att hålla sig borta från dialekter och brytningar, hon grejar det inte. Jag såg henne i någon deckare (?) där hon skulle vara fransyska och glömde bort att bryta i varannan scen. Bedrövligt.
Roligt att det finns nån mer än jag som tycker att den första boken var bättre ;)
SvaraRadera(Hrm... vart tog mitt svar vägen mån tro?)
RaderaNog måste det väl vara fler än du och jag? Tror du inte?