fredag 16 november 2018

Helgfrågan v 46


Helgfrågan som utgår från Mias bokhörna lyder idag:

Har någon adventskalender?

Ja, jag är faktiskt barnsligt förtjust i adventskalendrar ända sedan jag var barn. Jag hade alltid kalendern som hörde till TVs adventskalender, långt upp i tonåren då det ansågs barnsligt och urtöntigt med dylikt. Särskilt förtjust är jag i sådana där gammaldags med glitter, ha ha. Det förträngde jag nog under mina första tjugo vuxenår, men nu är jag så gammal att jag kommit ut ur garderoben och kan erkänna det öppet.

Det är något med det där med att "kika in". Jag minns hur fascinerad jag var som barn av Biologiska muséet, på Djurgården, där man kunde titta in i ett hål i väggen och se ett helt landskap öppna upp innanför. Jag minns också att jag på teckningen (som numera heter 'bild') i högstadiet såg alster från en annan klass i form av tittskåp gjorda av skokartonger, med ett litet titthål i ena gaveln och andra gaveln täckt av silkespapper, som gav ett färgat sken åt landskapet innanför. Jag var mäkta imponerad och helt enkelt tvungen att tjuvkika in i vartenda ett. Och under de 40 år som har förflutit sedan dess har jag haft en längtan att försöka åstadkomma något dylikt. Kristyrägg är en annan form av "titt-in" som jag är särdeles förtjust i.

I ett skåp väntar en adventskalender i form av ett pepparkakshus, med glitter. Ett sådant där som man viker och klistrar ihop så att det blir tredimensionellt. Jag har köpt det till barnen, men kanske blir det jag som roas mest av det. Om jag känner mig själv rätt så kommer det att inhandlas fler före advent.


Bonusfråga: Choklad eller chips?

Oj oj, det beror verkligen på. Jag gillar båda lika mycket, men ibland passar det ena bättre, ibland det andra.  Chokladen får gärna vara mörk, men inte mer än 70%. Fast jag slafsar i mig schweitzernöt med god aptit också. När det gäller chips är jag mest förtjust i sourcream & onion, vanliga av lantchipstyp och rotfruktschips.

Mrs Dalloway


Mrs Dalloway fortsätter att fascinera nya generationer av läsare Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv. Tidigt en sommarmorgon i början av tjugotalet går Clarissa Dalloway ut för att köpa blommor. Hon är en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen ska hon hålla en fest för att stödja sin förträfflige man i hans politiska karriär. Allt ska bli perfekt. Huset ska fyllas med framstående gäster. Och Peter, hennes ungdomskärlek dyker efter många år oväntat upp. Mrs Dalloway utspelar sig under ett enda dygn i London, en stad starkt påverkad av första världskriget. Genom sin speciella teknik stream of consciousness låter Woolf romanens olika karaktärer komma till tals genom att skildra deras inre tankar och monologer. På detta sätt kommer de olika karaktärernas liv att korsa varandra på de mest oväntade sätt. Det blir ett händelserikt dygn, där personliga minnen och reflektioner om livet får stort utrymme. 

Ja inte fascinerade den mig i alla fall! Ibland kunde jag väl tycka att den glimmade till lite språkligt - i synnerhet eftersom jag precis innan hade läst Mischling - men mest var den tradig och jag blev så förbålt trött på alla upprepningar, i synnerhet som inläsaren mest lät som en skiva som hakat upp sig när hon läste dem. Tidigare har jag bara läst Orlando av Woolf och den minns jag som urtråkig den med, även om filmen är fullkomligt lysande, en av mina favoriter faktiskt. Jag tänker ändå att jag ska försöka läsa Mot fyren och Ett eget rum, mest för att förkovra mig liksom. Jag hoppas verkligen att de är bättre.

Det här var en av två - två eftersom jag började sent och därmed låg efter - böcker i utmaningen 6 klassiker på 6 månader - del 2 för oktober. För som vanligt ligger jag efter med dokumentationen.

torsdag 15 november 2018

Hett i hyllan

Jag tänkte att jag för första gången skulle haka på Monikas Hett i hyllan. Så här skriver hon:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

På den tiden det begav sig brukade jag skriva in datum i alla böcker när jag fick hem dem. I boken jag nu valt ut står det så mycket som:


Och det är ju sannerligen inga "evinnerliga tider" utan endast ynka 32 år och 8 månader *host*

Här är den. Jo, jag har faktiskt planerat in den som en av klassikerna för 2019 - heja! Inte ens halvt bortglömd är den således :)


Till jordens medelpunkt


Axel och hans egocentriske farbror professor Liedenbrock lyckas knäcka koden till ett gammalt isländskt dokument, och får en beskrivning av hur en islänning för många hundra år sedan tog sig in till jordens medelpunkt. Professorn, som också är geolog, tar nu med sig Axel på en resa i islänningens spår. Trots faror och olyckshändelser ger de inte upp.

Det är ju alltid kul att läsa Jules Verne, så nog var det kul att lyssna på denna också. Men den är definitivt inte lika bra som t ex Jorden runt på 80 dagar och En världsomsegling under havet. Den känns mer osannolik och jag upplever den mer "pratig".

Och med denna har jag klarat av böckerna under rubriken Klassiker i läsutmaningen Förkovran.

onsdag 14 november 2018

Thérèse Raquin


"Längst borta på rue Guénégaud, när man kommer från kajerna, stöter man på Pont Neufpassagen, ett slags trång och mörk korridor, som går från rue Mazarine till rue de Seine."

Thérèse Raquin (1867) blev en skandalsuccé och Émile Zolas genombrottsbok. Genom sin inriktning på exakt miljöskildring och psykologisk sanning kan den sägas ha inlett naturalismen. I denna berättelse om kärlek, mord och mänsklig förnedring följer Zola med obönhörlig konsekvens de agerandes väg mot den slutliga katastrofen.

Kära Vargnatt var inte imponerad av denna då hon tvingades läsa den i skolan :) men jag tyckte faktiskt att den var riktigt bra. Helt klart bättre än jag förväntade mig. 

Den var mitt val av klassiker för november till 6 klassiker på 6 månader - del 2.


tisdag 13 november 2018

Andarnas hus


Andarnas hus är på en och samma gång en familjekrönika och en historisk skildring av ett icke namngivet latinamerikanskt land under 1900-talet. I centrum står Esteban Trueba, patriark och stor jordägare som så småningom väljer att kandidera till presidentposten. Férula, hans syster, som är den som sköter deras mor och egendomen. Clara, Estebans eteriska och undflyende hustru som står i kontakt med förfädernas andar. Esteban och Clara blir föräldrar till den upproriska Blanca, flickan som gör som hon vill och föder dottern Alba, frukten av Blancas förhållande med förmannen på familjen Truebas ägor.

Andarnas hus gavs ut i min gröna ungdom, blev genast stooor och mina vänner läste och lovordade den. Jag vet inte riktigt varför jag aldrig läste den. Nu har jag emellertid tagit skadan igen och faktiskt ångrar jag att jag inte läste den redan då, när den kom ut. Jag hade tyckt om den då och det gjorde jag nu som tant också. Jag är faktiskt väldigt svag för magisk realism.

Jag har liksom aldrig känt någon dragning till spanskan och den spanska världen, mitt intresse har snarare gått öster ut. Fråga mig inte varför. Det enda som egentligen väckt min nyfikenhet åt det hållet är Gaudís arkitektur och Silvios Una mujer con sombrero. Ja, jag älskar ju García Márquez förstås, honom höll jag på att glömma. Men faktiskt väckte Andarnas hus något i mig. Jag har googlat runt lite och läst om militärkuppen i Chile och när jag gjorde det hamnade jag sedermera på Harald Edelstam, svensk diplomat som hjälpte ganska många oppositionella att fly juntan. Och så blev jag nyfiken på Edelstam, som verkar ha varit en synnerligen intressant människa, letade mig vidare och fann att åtminstone två böcker skrivits om honom: Janusansiktet och Svarta nejlikan. Hrm... Janusansiktet... låter bekant. Rota, rota, rota bland böckerna och: Voila! Visst hade jag ett utrangerat biblioteksex i hyllan. Tjock som fagerlund är den, men den ska jag läsa. Om något århundrade eller så :)

Och medan jag läste Andarnas hus, så hörde jag den här sången, lite titt som tätt, inne i huvudet. Ett avlägset minne av något jag hört för decennier sedan. Så jag letade fram den på Youtube. Jag tillägnar den Jimmie Åkesson. En politiker ska ena sitt folk, inte splittra det i 'vi och dom'. Och ser man på dessa gossar så anar man såväl europeiskt och indiansk som afrikanskt - och kanske lite asiatiskt? - blod i ådrorna, och ändå så musicerar de så ypperligt tillsammans, som ett pueblo unido, Tänka sig Jimmie!

söndag 11 november 2018

En smakebit på søndag - vecka 45


Denna vecka utgår smakebiten från bloggen Flukten fra virkeligheten.

Jag läser, som sagt, fortfarande Hundra år av ensamhet, men den har jag redan haft med som smakebit. Och jag lyssnar på Andarnas hus, men jag tycker att det är lite stökigt att hitta lämpliga passager och skriva ner dem från en ljudbok. Således får det bli en dikt ur Pia Tafdrups Drottningporten, som jag läser parallellt. Dikter gör sig bäst i små portioner, tycker jag, och därför läser jag några då och då. Boken ingår i läsutmaningen Förkovran som mitt val för året av diktsamling.

Min mors hand

Badar mig i en droppes stilla ljus
och minns hur jag blev till:
en blyerts lagd i handen, min mors svala hand om min, som var varm.
- Och sen skrev vi
in och ut mellan korallrev, 
ett undervattensalfabet av bågar och spetsar,
av snäckspiral, av sjöstjärnetaggar,
av fäktande bläckfiskarmar,
av grottvalv och klippformationer.
Bokstäver som darrade och fann en väg
i yrsel över det vita.
Ord som flappande plattfisk
som grävde ner sig i sand
eller vajande havsanemoner med hundratals trådar
i stilla rörelse, alla på en gång.
Meningar som strömmande fiskar
som fick fenor och lyfte sig, 
fick vingar och rörde sig rytmiskt
bultande som mitt blod, som blint
slog stjärnor mot hjärtats natthimmel,
då jag såg att hennes hand hade släppt min, 
att jag för längesen skrivit mig ut ur hennes grepp.


 Fler smakebitar finns här

Helgfrågan v 46

Helgfrågan som utgår från Mias bokhörna lyder idag: Har någon adventskalender? Ja, jag är faktiskt barnsligt förtjust i adventskalen...