söndag 7 april 2019

En smakebit på søndag - Svärdet i stenen


Jag gör "comeback" efter en månads bortvaro med att delta i söndagens smakebit som denna vecka utgår från Astrid Terese på bloggen Betraktninger.

Det var julkvällen, dagen före annandagsjakten. Man måste komma ihåg att detta var i det glada gamla England, i landet Gramarye, där de rosiga baronerna åt med fingrarna, och det serverades påfågel med alla fjädrarna uppspända eller vildsvinshuvuden med betarna instuckna efter tillagningen - där det inte fanns någon arbetslöshet därför att det fanns för få människor för att någon skulle få gå arbetslös - där det genljöd i skogarna av riddare som bankade varann på hjälmarna, och enhörningar stampade med silverhovar under vintermånen och frustade ut blå moln av ädel andedräkt i den frostiga luften. Sådana under var stora och trösterika. Men i det gamla England fanns det något som var ännu underbarare: vädret uppförde sig väl.

Utdraget kommer från T H Whites Svärdet i stenen, som jag varit sugen på att läsa ända sedan jag läste H som i hök för något år sedan. Den har stått i min bokhylla sedan 1986 *host*. Först när jag började läsa insåg jag att mitt ex är en samlingsutgåva, där alla fyra delarna ingår: Svärdet i stenen, Vindens och nattens drottning, Den missanpassade riddaren samt Ljuset i stormen. Jag har ännu bara kommit till första delen, sidan 130 av 650.

Boken är mitt val som månadens klassiker i 6 klassiker på 6 månader - del 3, som utgår från Vargnatts bokhylla



måndag 4 mars 2019

TBR mars

Ja, jag får till att börja med kämpa vidare med Erindring om kaerligheden, Iliaden - en cover och Iliaden. Jag hann inte läsa som jag hade önskat under februari :(

Månadens språk är kinesiska och då passar det ju bra att försöka klämma mina tre kinesiska böcker i 3x3. Dessvärre har en av böckerna, Tre systrar, försvunnit spårlöst. Jag har letat som en galning och börjar fundera på om den åkte med till biblioteket när jag lämnade där senast. Jag får kolla upp det. I nödfall byter jag ut den mot en annan kines, Lenins kyssar kanske, som ligger i bokhyllan och väntar.



Månadens bok för Tema Grekland blir Gud i Grekland av Inga och Jannis Ambatsis, en bok jag länge velat läsa eftersom jag är så fascinerad av det grekisk-ortodoxa över lag.



En hyllvärmare ska det också bli, jag har ännu inte valt vilken.

Ska jag våga hoppas på att äntligen få läst en av Maryse Condés böcker, som utgör en trea i 3x3?

Och i Tema Bibeln är det sannerligen dags för något av evangelierna.

Och så ljudböckerna:

Just nu är jag precis på slutet av Madame Bovary. Jag hann inte klart den i februari som planerat.



Månadens klassiker för 6 klassiker på 6 månader blir Vredens druvor.

'

Jag upptäckte till min glädje att Mo Yans Det röda fältet nu finns som ljudbok. Den ska jag lyssna på.



Krigens barn, andra delen i P A Fogelströms Barn-serie lyssnade jag inte på i februari som planerat, det blev en massa - nå ja, 6 i alla fall - danska böker istället. Jag gör ett nytt försök denna månad.


Jag brukar hinna lyssna på åtminstone sex böcker varje månad, men de här tre är lååånga rackare, så det vete sjutton om jag hinner fler. Vi får se!


TBR för februari gick inte så hejans bra. Erindring... har jag bara precis börjat på, Iliaden har jag bara läst två sånger ur och Iliaden - en cover är inte heller klar. Någon Condé blev det inte heller och - som sagt - ingen Fogelström. Men Ida Jessens två böcker klämde jag, liksom ytterligare fyra danska. Och så läste jag en diktsamling, Liknöjd fauna, och tre seriealbum av kvinnliga tecknare, som jag insett att jag har dålig koll på. En hyllvärmare klarades av och för Tema Bibeln läste jag Ester, Joel och Rut. Det blir som det blir och det är bra nog.

lördag 2 mars 2019

Hundhuvud


Hundhuvud är historien om hur Asger, romanens berättare, återvänder till Danmark efter flera års vistelse i Amsterdam, för att ta avsked av sin döende farmor. Hon är den enda som kan lära honom alla släktens historier från Danmark och hennes hemstad Bergen i Norge, och kanske också ge honom några ledtrådar om den skatt som farfadern Askild gömde någon gång under kriget men som aldrig återfanns.

Likt en sentida Blecktrumman eller Juloratoriet eller Hundra år av ensamhet är Hundhuvud en berättelse som vindlar sig fram genom släkt och geografi på jakt efter familjens kollektiva minnen, stora och små, sorgliga och dråpliga. Hundhuvud tar sin början i trettiotalet, där vi i släktens ena gren finner den färgstarke men inte helt sympatiske farfadern Askild (framstående smugglare och målare) och på den endra en änglalik mormoder på motorcykel. Via Askilds äldste son Niels med de stora öronen som tillbringar större delen av sin barndom i ett skåp under diskhon når vi fram till våra dagar och romanens nu. Där förbereder sig berättaren Asger inte bara inför sin farmors död utan också för att konfrontera sina egna skräckminnen från barndomen som tagit formen av ett stort, farligt hundhuvud.

Otroligt dråplig trots genomgående ganska hemska historier. Aldrig hade jag väl anat att den skulle vara så jäkla rolig, jag skrattade högt och fnissade om vart annat. En riktig burlesk. Jag hade inte hört talas om den tidigare utan letade fram den på Storytel eftersom månadens språk för februari var danska. Det är det som är så kul med Månadens språk, man hittar sådant man aldrig hade träffat på annars. Jag valde länge och väl mellan denna och ett par, tre andra som sista bok för månaden. Vilken jäkla tur att jag fann den. Den klart bästa av de sex danska jag läst denna månad. Rekommenderas!






tisdag 26 februari 2019

Veckans topplista v 9 - Bokrea

Jo, jag skulle ju inte beställa några böcker i år var det tänkt. Men så fick jag syn på Guldsand och då var det ju kört liksom. Nu har jag slängt iväg en beställning på Adlibris. Jag hade en rabattkupong på 100 kronor och dessutom var det 10% idag. Suck! Varför kan jag inte hålla fingrarna i styr när det gäller böcker?

Guldsand - som sagt - av Ibrahim al-Koni. Jag tyckte ju så mycket om Stenblödning så jag vill läsa mer.



Jag vill läsa mer afrikansk litteratur. Chinua Achebes Things Fall Apart står och väntar i bokhyllan och nu kompletterar jag med denna.



Jag har bara läst Färden genom mangroven förut, men tre andra titlar av Condé står i hyllan och ingår som en av 3:orna i 3x3. Och den här är ju så rasande fin.



Månadens språk i juli är kurdiska och jag har hunnit konstatera att inte en enda titel skriven på kurdiska finns på något av de bibliotek jag frekventerar. Därför var det ju passande att Jag kommer att döda någon dök upp på rean.



Jag var inte direkt över mig efter att ha läst På flodens botten, men jag har bestämt mig för att Kincaid är bra, så jag ger henne en chans till med denna.


Ja, och så blev det lite fåglar och insekter och några romaner till. Så kan det gå.

måndag 25 februari 2019

Klockan klämtar för dig


Boken utspelar sig under några få dagar under spanska inbördeskriget. Amerikanen Robert Jordan är utsänd för att spränga en bro i samarbete med en partisangrupp. Gruppen som Jordan förenas med är en brokig skara. Ledaren Pablo har sin heroiska tid bakom sig. Nu har han blivit elak, cynisk och uppgiven. Hans kvinna Pilar är en grandios och hetlevrad matrona, orädd för alla och ful i mun som en sjöman men varm som en glödbädd i hjärtat, på många vis är hon den egentliga ledaren. Här finns den vilt svärande Agustín, den tålmodige Fernando, bröderna Primitivo och Andrés, och Pablos bror Eladio. Och här finns Maria. 

Jag måste erkänna att jag tyckte att den var lite tråkig i början, men ganska snart var jag fast. Mycket bra. Och bra inläst av Martin Halland. Det får bli mer Hemingway vad det lider.

Det här var månadens val för 6 klassiker på 6 månader


söndag 24 februari 2019

En smakebit på søndag - Iliaden - en cover


Denna vecka utgår smakebiten åter från Astrid Terese på bloggen Betraktninger.

Iliaden på förortssvenska i Dimitrios Iordanoglous Iliaden - en cover.

- Ditt jävla fyllo! Din fega skamlösa fitta! När vågade du sist dra på dig uniformen med de andra soldaterna eller specialstyrkorna? Bara det gör dig livrädd. Bättre att sitta här, i högkvarteret, och sno andelar av dom som vågar säga ifrån, eller hur? Och så har du mage att kalla dig krigsherre? Det enda du dödar är ditt eget folk. Och du kommer undan med det för att du basar över ett gäng nollor. Hade det inte varit så, hade det här varit din sista förolämpning! Jag ska säga dig - walla, jag svär! Att en dag kommer grekerna längta efter Akilles - varenda en av dom. Och då kommer du inte att kunna göra ett skit. Hur mycket du än vill. När dom faller som bowlingkäglor för mördaren Hektor. Då kommer det svida i hjärtat. Att du inte på minsta sätt hedrade den bästa av greker.

Ett av mina teman för året är Grekland. I januari läste jag Kallifatides Slaget om Troja, denna månad är det alltså Iliaden - en cover. Samtidigt läser jag Iliaden, även om jag i ärlighetens namn inte hunnit särskilt långt. Här är motsvarande stycke i tolkning av Ingvar Björkeson.

"Hundögda fyllesvin där, i mod är du hjorkalvens like!
Vågade nånsin du väpnad dra ut i spetsen för hären,
delta i farliga bakhåll själv med achaiernas främsta?
Aldrig! Riskera ditt eget liv, det kom inte på fråga.
Självklart gör du en bättre affär med att stanna i lägret
och roffa åt dig byten från dem som säger emot dig.
Utplundra folket går bra när som du man styr över mesar
- annars hade din skymf, Atrid, nog blivit den sista!
Men du skall höra en sak som jag dyrt och heligt går ed på
vid denna stav som aldrig mer skjuter blad eller kvistar
efter att en gång skilts från sin stam i bergen, och aldrig
spirar av växtkraft i vårens tid sedan bronskniven runtom 
avskalat löv och bark; och nu bär achaiernas söner
samma stav i sin hand när på uppdrag av Zeus de förvaltar
lagen och fäller sin dom - så min ed har bindande verkan.
Den dagen nalkas, jag svär, då bittert alla achaier 
kommer att sakna Achillevs och du får maktlös bevittna,
djupt förgrämd, hur ditt folk i mängder stupar för Hektors,
krigardödarens hand, och vred skall du gnagas av ånger
över att skändligt ha kränkt achaiernas tappratste kämpe."

Celestine


Hon är skilsmässobarnet som har dröjt sig kvar i ungdomen. Utan egentlig riktning. När hon får jobb som lärare på en internatskola på den danska landsbygden eskalerar ensamheten, alienationen. Hon kan såklart inte umgås med eleverna för mycket, trots att de bara är några år yngre än hon, och i lärarkåren känner hon sig varken hemmastadd eller ens särskilt välkommen. Avståndet till pojkvännen Kim ökar på flera sätt. Går det att hitta sig själv i sin ensamhet? På skolan som inryms i ett slott berättas sagan om Celestine, en sextonårig flicka som sägs ha murats in i en vägg efter en olycklig kärlekshistoria. Hennes berättelse är både förhäxande och fantasieggande för vår huvudperson, snart är det hon som går runt i skolans korridorer om natten i vit särk.

Månadens språk är danska och den här lät ju spännande tyckte jag när jag fann den på biblan.

Den är väldigt speciell med ett säreget spåk och säregna metaforer. Drömsk, och det drömska brukar jag ju gå igång på, men den här är på tok för psykotisk för att tilltala mig. Tyvärr.


En smakebit på søndag - Svärdet i stenen

Jag gör "comeback" efter en månads bortvaro med att delta i söndagens smakebit som denna vecka utgår från Astrid Terese på blo...