tisdag 21 september 2021

Tisdagstrion - Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

 

Tisdagstrion utgår från Helena på Ugglan & Boken. Veckans tema är: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Oj, det är väääldigt många böcker jag ser fram emot att läsa. Bland annat har jag klickat hem och sparat ner en del titlar som är kortlistade för Bookerpriset, som jag ser väldigt mycket fram emot, men jag väljer väl tre som redan nu är inbokade för oktobers TBR.



Vinnaren av Women's Prize for Fiction 2021. Det var den bok på kortlistan som jag blev mest nyfiken på, riktigt nyfiken, och jag klickade hem den redan för ett par månader sedan; men inte har den blivit läst. Men nu djeflar!

Piranesi lives in the House. Perhaps he always has. In his notebooks, day after day, he makes a clear and careful record of its wonders: the labyrinth of halls, the thousands upon thousands of statues, the tides that thunder up staircases, the clouds that move in slow procession through the upper halls. On Tuesdays and Fridays Piranesi sees his friend, the Other. At other times he brings tributes of food to the Dead. But mostly, he is alone. Messages begin to appear, scratched out in chalk on the pavements. There is someone new in the House. But who are they and what do they want? Are they a friend or do they bring destruction and madness as the Other claims? Lost texts must be found; secrets must be uncovered. The world that Piranesi thought he knew is becoming strange.

Låter i allra högsta grad som något för mig, men jag förstår om den inte är för alla.


Su Tongs Mitt liv som härskare är en av de åtta i Årets världsböcker 2021. Jag har hittills bara läst fyra av dem, men är väldigt sugen på de återstående och hoppas att hinna med dem i år. I oktober är månadens språk dessutom kinesiska, så det passar ju bra att klämma den då. Översatt av Anna Gustafsson Chen, vilket borgar för hög kvalitet.

När Duanbai fjorton år gammal bestiger tronen minns han sin galne tjänares profetia: Olyckan ska drabba kungariket Xie. Barnsligt grym och oförmögen att regera får han snart se sin förgyllda värld läggas i aska. Tillsammans med den trofaste eunucken Svala tvingas han möta världen som vanlig man och blir så småningom ledare för Lindansarkungens resande cirkussällskap.



Den här har jag sett lite här och där bland bokbloggarna och den har fått fina recensioner. Och visst låter det som något för mig. Jag har planerat att lyssna på den. Hoppas att inläsningen gör den rättvisa.

Vad kan en fyrtioårig barnlös kvinna göra med sitt liv? Gå i historiska kvinnors fotspår: orädda upptäcktsresande, begåvade författare och passionerade konstnärer.

Mia Kankimäki säger upp sig från sitt jobb och hyr ut lägenheten för att resa till Tanzania och följa Karen Blixen; hon reser till Japan för att se hur den världsberömda konstnären Yayoi Kusama lever. I Florens söker hon bortglömda renässanskonstnärer på Uffizierna. Kankimäki inspireras av äldre tiders äventyrare, som Nellie Bly, amerikanskan som 1890 reste jorden runt på 72 dagar med bara en handväska. Om de här kvinnorna klarade sig i världen för hundra år sedan, varför inte hon?

Kvinnor jag tänker på om natten är dels reseberättelse, dels självbiografi, hejdlös kvinnohistoria och en bok för alla som någonsin velat resa till de platser de läst om.

söndag 19 september 2021

En smakebit på søndag - Comédia infantil

 

Smakebiten utgår från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Senare hade fru Muwulene flyttat in till staden och etablerat sig med sina ormar i garaget bakom domstolen. Det hände att ormarna rymde och ringlade in i de rum där det pågick domstolsförhandlingar. Panik utbröt och förhandlingarna avbröts medan fru Muwulene kröp runt och samlade ihop ormarna som oftast gömde sig i de mörka hörnen bakom åklagarnas och advokaternas tunga bord av det svarta, järnliknande träslag som bara finns i vårt land.


Mitt i natten ljuder skott inifrån teatern bredvid José Antonio Maria Vaz bageri. Efter att ha skyndat dit möts José av en tragedi på den upplysta scenen. Den kloka gatupojken Nelio, blott tio år gammal, ligger där skadad och döende. Han ber om att få bli uppburen på taket för att känna de friska fläktarna från Indiska Oceanen. Det tar tio nätter innan han dör.
Under de kommande nätterna får bagaren höra gatupojkens historia - något som ska komma att ändra honom för all framtid. Hur ryms det så mycket visdom i en sådan liten pojke? Och hur kan han ta sin stundande död med sådan ro?

En underbar bok. Jag är så glad att jag äntligen har läst den. Den belönades med Sveriges Radios romanpris 1996 och blev också nominerad till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris. 

lördag 18 september 2021

Veckans mening - vecka 37

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Hur skulle man kunna framställa en fulländad karta över någonting som är så vanvårdat som vår värld?

Mitt i natten ljuder skott inifrån teatern bredvid José Antonio Maria Vaz bageri. Efter att ha skyndat dit möts José av en tragedi på den upplysta scenen. Den kloka gatupojken Nelio, blott tio år gammal, ligger där skadad och döende. Han ber om att få bli uppburen på taket för att känna de friska fläktarna från Indiska Oceanen. Det tar tio nätter innan han dör.
Under de kommande nätterna får bagaren höra gatupojkens historia - något som ska komma att ändra honom för all framtid. Hur ryms det så mycket visdom i en sådan liten pojke? Och hur kan han ta sin stundande död med sådan ro?

Jag har inte läst Mankell förut. Antagligen har jag avfärdat honom som "deckarförfattare" under den tid jag inte läste deckare. Men han har ju skrivit så mycket annat. Att jag blev nyfiken på den här beror på att jag sett den på listor över 100 bästa svenska böcker och när jag skulle välja en bok som tilldelats Sveriges Radios romanpris för min utmaning Prisat, så fick det bli den här. Den har även nominerats till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Det är en fantastisk bok och jag är väldigt glad att jag har läst den.

fredag 17 september 2021

Fem en fredag - Ägodelar

Ja, då var det fredag igen! Min lilla vattkoppsunge och hennes två storebröder är överlämnade till fadern och jag har satt mig i min fåtölj för att ta igen mig lite. Jag har också varit sjuk i veckan (inte vattkoppor dock), så orken är inte den bästa, men jag har i alla fall städat marsvinsburen och hönshuset, gjort rent ankornas badbaljor och fyllt på rent vatten, släpat säckar med bokhashikompost och hönshusrens till "jordfabriken" och grävt upp lite potatis. Jo då, jag känner mig som en riktig bondmora!

Och här kommer elisamatildas frågor för veckan:

Vad äger du fler än en av som många vanligtvis bara har en av?

Jag har tre julgransfötter

Vad för vanlig sak finns inte i din ägo, men som många vanligtvis äger?

Jag har ingen tv

Vad för något skulle du aldrig låna ut till en granne?

Kan inte komma på något

Vad har du någon gång lånat av en granne?

En sådan där hålslag för läder - vad de nu kallas

Vilken ägodel har följt dig genom livet?

En liten porslinsfigur med två spanielvalpar. Jag var hos dagmamma något drygt år i början av mitt liv, innan vi flyttade till Stockholm och min lillebror föddes. Sedan var mamma hemma med oss. Jag lär ha varit väldigt förtjust i den här figuren och fick den i present när jag slutade. Jag har inte hjärta att slänga den efter 56 år.


The Mermaid of Black Conch

 

March 1976: St Constance, a tiny Caribbean village on the island of Black Conch, at the start of the rainy season. A fisherman sings to himself in his pirogue, waiting for a catch but attracts a sea-dweller he doesn't expect. Aycayia, a beautiful young woman cursed by jealous wives to live as a mermaid, has been swimming the Caribbean Sea for centuries. And she is entranced by this man David and his song.

Det vete sjutton hur jag hittade denna bok. Troligen kom den som tips på Goodreads - eller möjligen Storytel. Jag är så himla glad att jag hittade den. 

Det här är en helt fantastisk bok; storyn (jag älskar ju magisk realism och myter), miljön (jag är svag för det exotiska, det annorlunda) och språket. Den är dessutom väldigt fint inläst på karibiskt färgad engelska (som jag i och för sig inte kan bedöma kvaliteten på; åtminstone Ben Onwukwe är infödd britt).

Jag var en smula orolig över epitetet 'a love story' och det är faktiskt en kärlekshistoria, till och med med en del sex (vilket jag vanligen klarar mig bra utan; jag behöver inte läsa om varje gång folk skiter heller) men det är helt osmetigt och funkar fint även för en torr tant som jag. Men den är så mycket mer än en kärlekshistoria och skildrar inte bara David och Aycayia utan fler mer eller mindre udda existenser på ön och ger en viss inblick i dess koloniala historia.  

En sådan där bok som jag hade klickat hem för att ha i bokhyllan om jag bara hade funnit den som inbunden. Tyvärr verkar den bara finnas kvar som pocket. 

Belönades med dubbelt Costapris 2020, både för bästa roman och bäst av alla kategorier.

Med The Mermaid of Black Conch kan jag pricka av ytterligare en punkt i Kaosutmaningen, nämligen nr 1, 'Läs en bok där författaren är från Västindien/Karibien'. Monique Roffey är född på Trinidad.

torsdag 16 september 2021

Helgfrågan - vecka 37

 


Helgfrågan utgår från Mias bokhörna. Veckans fråga lyder:

Hur ska ett omslag se ut för att locka dig?

Jag är nog generellt svag för bling, växtlighet och djur - gärna fåglar och fjärilar. Och gärna relieftryck.

  

Blom-/växtslingor, djur och bling 

     

Mer naturtrogen växtlighet (texten på den första hade gärna fått vara i guld)


 

Lite mindre naturtrogen växtlighet 



Det här stilrena omslaget med sin stiliserade nässla är jag också väldigt förtjust i



Just Moby Dick finns det väldigt många fina omslag till


Hett i hyllan #43

 

Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som har stått en halv evighet i hyllan, men som kanske förtjänar att plockas fram, dammas av och äntligen läsas.


Jag blev en smula förvånad när jag fann denna i bokhyllan idag, jag hade ingen aning om att jag ägde den. Jag hittade den på Storytel, som e-bok, i mars, när månadens språk var finska och blev väldigt sugen på att läsa. Tyvärr hann jag inte då. Mitt ex är en utgallrad biblioteksbok och jag har ingen aning om när jag kan ha plockat med den hem.

Denna roman liknar ingen annan historia om krig och kärlek. Berättelsen om barnmorskan Skelöga i nordligaste Finland som handlöst faller för den tyskfinske SS-officeren Johann spränger alla gränser och belönades förra året med det prestigefyllda Runebergspriset. ”Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen”, sa prisjuryn i sin motivering. ”Men den nordliga naturen och språkets rikedom ger samtidigt romanen ett stänk av magisk realism. Katja Kettus Barnmorskan är lika skrämmande och starkt fascinerande på samma gång.” Katja Kettu skildrar en passion som övervinner både Gud och ideologier, hon skriver om kroppslighet och sexualitet, om att föda och att döda, om djuriskt och mänskligt i ett tyskt fångläger i norra Lappland och på en naturskön holme i Ishavet.  Hennes språk är som en urkraft, det pulserar, luktar och lyser – översatt av Janina Orlov, som tidigare har visat att hon förmår göra rättvisa åt egensinnig finska.

Boken har belönats med Runebergpriset och jag har läst mycket gott om den. Och Janina Orlov är ju en lysande översättare.

Tisdagstrion - Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

  Tisdagstrion utgår från Helena på Ugglan & Boken . Veckans tema är: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst Oj, det är väääldigt mång...