fredag 30 december 2022

Årets läsutmaningar 2023

 INGA!

Nej, faktiskt! I år blir det inga utmaningar. Jo, Kaosutmaningen kommer jag att anta. Den kräver ingen extra läsning. Och Jorden runt på 100 böcker fortsätter jag naturligtvis, men den är också rätt kravlös.

Det senaste har jag känt mig alltför låst när det dykt upp böcker jag vill läsa men inte hinner med på grund av utmaningarna, bland annat alla de böcker som nominerats till priser jag försöker följa. I hyllan ligger - förutom de vanliga hyllvärmarna, som står - högar med relativt nyinköpta böcker som jag är jättepepp på, men som jag inte haft möjlighet att ge mig i kast med. 

Jag tror jag att mitt läsande kommer att täcka tidigare utmaningar relativt väl ändå. Jag kommer att fortsätta att läsa klassiker, världslitteratur, Nobelpristagare, Augustnominerade, vinnare och nominerade till allsköns andra priser samt böcker om djur och natur och ja, naturvetenskap och fackböcker i stort. Lagerlöfs noveller fortsätter jag med, liksom ryssarna, och jag tänker också lyssna på de få Sherlock Holmes jag har olästa. Eventuellt klämmer jag kvarvarande Tove Jansson också. 

Och jag tror att jag kommer att klara av att hålla en bra spridning och ta mig an lite "tyngre" litteratur, även utan utmaningarna - det var mycket därför jag började med dem. Och blir det nu inte så, så får jag väl tänka om till nästa år. 

Antalet böcker i Good Reads Reading Challenge kommer jag att sänka ordentligt (2022 satte jag 156) för att ge utrymme för tegelstenar och mer krävande litteratur. Mera långsamhetens lov och Slow But Steady, liksom.

Jag ska försöka återuppta mina TBRer och när jag gör dem kan jag se till att det blir en bra spridning, utan att jag har låst upp mig ifall det skramlar in en hoper "nya" böcker som jag blir akut sugen på att läsa.

Förhoppningsvis lyckas jag klämma en hel del av de pocket- och utrangerade biblioteksböcker jag har i hyllan, för dem är det meningen att jag ska lämna vidare efter läsning och gudarna ska veta att jag behöver plats i bokhyllan. 


torsdag 22 december 2022

Veckans kulturfråga - vecka 51


Veckans kulturfråga utgår från Enligt O

Hur vill du fortsätta påståendet ”det blir ingen jul utan …”?

Jag får inte riktigt någon julkänsla längre. Det var i faktiskt rätt länge sedan. Lite hör det väl samman med mammaskapet, man är den som ska fixa allt (för att inte förstöra för barnen är jag den som sliter och den som betalar det mesta, utan att klanka på fadern) Men för att i alla fall komma i närheten: 

Brunkål: Jag har mina rötter i Skåne och Halland och är van vid att ha brunkål (från mammas sida) och långkål (från pappas) på julbordet. Julmässigt var det brunkålen som "vann". Jag älskar grönkål också, men det kan jag äta året runt, det har inte samma julkoppling för mig.

Julgransdoft: Ja, det är ju lite stökigt med de där barren, men att köpa kungsgran kommer inte på fråga. Jag älskar lukten av julgran. Och så är det viktigt med pumlorna; glas ska det vara. När jag var barn och stod vid granen och tittade in i julgranskulorna så åkte jag raka vägen in i sagan. Den förmågan har jag tyvärr förlorat, men granen, doften och kulorna är fortfarande viktiga.

Ljus: Massor av ljus, överallt, stearinljus i stakar och värmeljus i lyktor. 

Musik: Sakralt, carols och gamla folkjulvisor. Och för all del, en del mer modernt och profant också.

lördag 17 december 2022

Veckans mening - vecka 50

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord

Det går inte så hejans bra med min läsning för tillfället. Jag lyssnar förvisso rätt mycket, men det är alltid lättare att hitta bra meningar från en bok man läser. Idag tar jag till en nödlösning, nämligen två meningar ur en text av Stina Oscarson i dagens SvD. Jag är lite osäker på om den ligger öppen, men här är i alla fall en länk. 

Ja, hur skulle det gå, säger jag och tänker på författaren Lars Andersson och den åtta meter långa träbänken där det var ”förbjudet att sitta. För hur skulle det gå om alla elever skulle sätta sig där samtidigt?”.

Jag har inte hört talas om Lars Anderssons träbänk och tänker omedelbart att det där måste jag kolla upp. Och jag tänker på hur Stefan Einhorn i ett drabbat område i världen ställs in för möjligheten att rädda ett barn som måste till sjukhus för att överleva och hur han beskriver det i... i...? Kan det vara Medmänniskor? Och jag tänker på Björn Hedensjös De är vi, som jag faktiskt tagit mig i kragen och beställt ett eget ex av. En liten pärla!

Och naturligtvis tänker jag på influencern som hittade en skadad man utanför sin dörr och hennes agerande och sätt att hantera det - och jämför med Oscarsons. 

Och vidare tänker jag på 'influencers', hur provocerad jag blir av begreppet, hur jag undrar över hur någon enda människa kan intressera sig för de här personerna, hur det är möjligt att bli stormrik på  företeelsen. Men så inser jag att t ex Stina Wollter också är en influencer och hon är ju helt fantastisk. I själva verket följer jag flera influencers, människor som har ett budskap de brinner för att förmedla. Egentligen är det väl influencers som har kändisskapet och inkomster som prio, inte ett budskap, som väcker min motvilja. Och jädrar vad de provocerar mig! Varför? Ja, det kan man fundera på. 

torsdag 15 december 2022

Hett i hyllan #56

 

Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som har stått i hyllan i en halv evighet, men som kanske förtjänar att plockas fram, dammas av och äntligen läsas.

Den här har stått i hyllan (tillsammans med Georgica) ända sedan Claude Simon fick Nobelpriset. November 1985 har jag skrivit i boken. 

Han sägs vara svår och jag vill minnas att det rådde delade meningar om huruvida han verkligen borde fått priset. Här förleden såg jag dock en liten serie där olika författare presenterade varsin bok som verkligen betytt något för deras skrivande, och då var det en som tog upp Simon. Jag minns inte vad han hette, en manlig poet med son-namn vill jag minnas. Jag minns heller inte om det var just den här boken, men hur som helst blev jag lite sugen på att ge mig på Simon ändå. Han har varit farligt nära att sorteras ut vid ett flertal tillfällen. 

I maj 1940 rider Georges och hans dragonregemente ut till belgiska gränsen för att hejda det tyska anfallet. Kriget, det franska sammanbrottet och den tyska fångenskapen uppfyller hans tankar under den natt han långt senare tillbringar med den hemlighetsfulla Corinne. Sinnesintryck, bilder och minnen blandas till en väldig mosaik där tid och rum upphör och allting bildar en levande enhet. Ett mästerverk av en av de stora förnyarna i modern litteratur.

onsdag 14 december 2022

Veckans kulturfråga - vecka 50

 

Se där, nu drabbades jag av barnens förkylning för första gången under hösten och fick plötsligt lite tid att skriva inlägg. Tid och tid, förresten... jag orkar inte så mycket annat, trots att här är fruktansvärt mycket att göra. Hela huset är bara ett stort kaos. 

Veckans kulturfråga hos Enligt O lyder: Vilka tips på kulturella verk på jultema har du?


Snösystern
är en riktig favorit både hos mig och lilla Nassen. Vi har läst den tillsammans de senaste åren. Åh vad den är fin!

Jag brukar också alltid läsa Trollvinter och - på senare år - Snöstormen runt jul. Fast de har inte så mycket med julen att göra, bara med vintern. Men på något vis ger de julkänsla ändå. Snöstormen bör man lyssna på. Lassgårds inläsning är ren konst. Och precis som O är jag väldigt förtjust i Dash och Lilys utmaningsbok. Den har jag bara läst en gång, men nästa år, när jag inte har en massa utmaningar att klara av, ska jag baske mig läsa om den.

 

Viktor Rydbergs Tomten behöver man ju knappast tipsa om, men den hör till tycker jag.


Selma Lagerlöfs julnoveller är jag också väldigt förtjust i.


Baletten Nötknäpparen är helt fantastisk tycker jag. Särskilt förtjust är jag i råttorna med röda tåspetsskor. Jag har så länge tänkt att jag vill ta med barnen på den, men än har jag inte fått till det. Jag är ju alltid så trött. 


Jag är generellt förtjust i jul- och adventsmusik, i synnerhet sakralt, folk och carols. Jul i folkton har jag lyssnat mycket på genom åren. Vittskövlevisan från den är en favorit. Av det sakrala är jag kanske allra mest förtjust i Veni veni Emmanuel. Men ska jag välja en video att lägga ut så blir det Annie Lennox version av God Rest Ye Merry Gentlemen.


söndag 6 november 2022

En smakebit på søndag - Neandertalmänniskan

 

Smakebiten utgår från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Nu var det länge sedan jag var med. Tiden och orken har liksom inte räckt till. Men jag vill ju egentligen.

Men ett problem var att alla vanliga mänskliga DNA-preparat innehåller en blandning av kärn- och mtDNA (i e mitokondrie-DNA), så hundratals och tusentals kopior av vanligt mtDNA från cellernas mitokondrier skulle störa våra försök att upptäcka de få mtDNA-segmenten i kärn-DNAt. Här fick vi hjälp från biologin. Som nämndes i kapitel 1 ärvs mtDNA bara på mödernet, via äggcellen, och inte på fädernet. Det beror på att det inte finns några mitokondrier i spermiernas huvuden, som tränger in i äggcellen. För att få tag på kärn-DNA utan mtDNA behövde vi alltså isolera spermiehuvuden.
Jag talade med mina manliga doktorander, och en morgon drog vi oss undan en stund var för sig och producerade sperma åt Hans. 

Är man forskare så är man :)


Jag har ju hört Svante Pääbo på radion och läst en del populärvetenskapliga artiklar om hans forskning, men det var först nu, när han tilldelades Nobelpriset, som jag kom på tanken att leta efter böcker av honom. Och åh! Det är så fantastiskt spännande. Jag blir alldeles till mig i trasorna.


lördag 1 oktober 2022

TBR oktober

 

Ja, det verkar ju som jag faktiskt kommer iväg till Bali, trots allt. Sedan i juli, någon gång, har jag varit övertygad om att passet inte skulle komma i tid, men nu har det dykt upp, med tre dagars marginal. 

Det kan bli lite hur som helst under resan. Antingen läser jag som en tok, eller så kan jag inte alls fokusera, när jag nu äntligen får chansen. Hur som helst har jag packat ner en del böcker med ursprung i den delen av världen, och så några andra.


Böcker



Tomb of Sand, årets vinnare av Internationella Bookerpriset, tänkte jag läsa på resan ner. Geetanjali Shree är från Sri Lanka. Den ligger på 700 sidor, men den är luftig och sägs gå rätt lätt att läsa ändå. 



Eka Kuniawan kommer från Indonesien. Jag har faktiskt inte läst Skönhet är ett sår, men denna väntar i hyllan och får följa med.



Jag vet inte riktigt varför jag inte lyckats komma till skott med Luis Cardoso än. Han kommer från Östtimor.



The Night Tiger har stått i hyllan ett bra tag. Yangsze Choo kommer från Malaysia.



Hoda Barakat kommer från Libanon. 2019 vann hon International Prize for Arabic Fiction med denna bok. För Prisat.



Jag hann naturligtvis inte med Paradise i september, så den får också följa med till Bali. För Förkovran.



7:e, och sista, delen i Jernbaneeposet. Jag räknar med att lyssna på del 6 innan jag åker. Den här finns dock inte inläst. För Finish That Series.



Champinjontestamentet får jag ta tag i när jag kommer hem. För Månadens språk som i oktober är "baltiska". Muktupävela är från Lettland.



Jag ska försöka ta mig till bibblan och låna Här har du ditt liv, del 2 i 'Romanen om Olof'. För Finish That Series.



Ljudböcker


Lifsens rot är 6:e delen i Jernbaneeposet. För Finish That Series.



Månadens Tove Jansson blir denna. Jag räknar med att hinna denna också innan jag åker.



Fjärde delen i Sagan om is och eld, aka Game of Trones, känns som utmärkt reselektyr. 34 timmar ligger den på. För Finish That Series




Den här ligger på 32 timmar och kan väl också passa till en långresa, tänker jag. För Förkovran.



När jag kommer hem är det dags för del 2 i 'Helsingforssviten'. För Finish That Series.



Jag ska klämma något för Naturlig läsning också. Preliminärt blir det denna - jag har dock tre andra på lut, så kanske ändrar jag mig.

Veckans mening - vecka 39

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.

Ja, professor Ingvar går så långt att han säger att stenålderskosten var bättre än genomsnittskosten nu för tiden.

Redan de gamla grekerna...


Väckarklocka gavs ut 1941. 80 år sedan alltså. Jag skulle tro att kosten var bättre då än den är idag.

lördag 17 september 2022

Veckans mening - vecka 37

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ordVarje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.

Den här meningen fick mig att stanna upp helt enkelt för att jag tyckte att den var rätt osmaklig:

Samma tre kycklingar som för bara två timmar sedan stått och sprätt på sina egna ben, putsat sina fjädrar och kivats med de andra kycklingarna, maldes nu ned i våra munnar, i en såsblandning av kecap och saliv, för att snarast möjligt kunna stifta bekantskap med maskarna i våra magar.


Fotspår är tredje delen i Burukvartetten. Jag läser den för Månadens språk, men är ordentligt försenad. Det var i augusti som indonesiska var språket. Men skam den som ger sig!

torsdag 15 september 2022

Hett i hyllan #55

 

Hett i hyllan utgår från Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?


Den här finns på BBCs boklista, så när jag hittade ett utrangerat ex på biblioteket så snöt jag det. Men inte f-n har jag läst den för det.

Henry är en stilig, bohemisk bibliotekarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med en passion för storslagna pappersskulpturer och thaimat. De möts för första gången när Clare är 6 år och Henry är 36 och gifter sig när Clare är 22 år och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Plötsligt ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas framåt eller bakåt i tiden. Och Clare kan inget annat än att vänta på hans återkomst. Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de älskande trots alla smärtsamma avsked. Kampen mot Henrys sjukdom blir en kamp för att hålla fast tiden, livet självt.

Får mig att tänka på Octavia E Butlers Kindred

Någon som läst den? Är den värd att vara på BBC-listan?

tisdag 13 september 2022

Tisdagstrion - Fönster, dörrar, portar & portaler

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken. Veckans tema är: Fönster, dörrar, portar & portaler


Magda Szabos Dörren lär jag knappast vara ensam om. En fantastisk bok, läs den!



Fractured Destinies av palestiniern Rabai al-Madhoun finns på min läslista. Den vann International Prize for Arabic Fiction 2016. (Finns på Storytel som e-bok för den som har tillgång).



Det är kul med böcker från science fictions guldålder. Den här älskade jag i min ungdom - liksom en del andra av Clifford D Simak. 


lördag 10 september 2022

Veckans mening - vecka 36

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ordVarje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.

Hon parkerade precis var det behagade henne, hon samlade på sig parkeringsböter med en fart som skulle ha gjort en rysk diplomat grön av avundsjuka.


Utdraget är från Drakarna över Helsingfors, första delen i Helsingforssviten, som jag lyssnar på just nu. 

torsdag 8 september 2022

Hett i hyllan #54

 

Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som har stått olästa i hyllan i en halv evighet.


Året är 1643 och det råder turbulens och politiska omvälvningar i Europa. Nya vetenskapliga upptäckter säger att jorden inte är universums medelpunkt. I Frankrike vill man ta reda på hur det förhåller med den saken och skickar iväg den unge mannen Roberto della Griva till havs för att komma den fasta punktens hemlighet på spåren. Den fasta punkten är den punkt som bestämmer jordens längdgrader.

I Söderhavet förliser skeppet han färdas med och Roberto är den ende som överlever. Så får han se ett övergivet skepp som ligger ankrat. Ombord finner han exotiska växter och fåglar, mätinstrument och märkvärdiga redskap. Plötsligt upptäcker han att han inte är ensam ...

Jo men det här låter ju verkligen som något för mig, men med tanke på att jag försökte mig på Rosens namn två gånger, på den tid det begav sig, så undrar jag. Kanske var jag för ung? Filmen tyckte jag i alla fall var helt ok. Någon som läst den eller något annat av Eco. I hyllan står för övrigt även Focaults pendel

tisdag 6 september 2022

Tisdagstrion - Svart och vitt

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och veckans tema är  Svart & vitt

I min tröttma stod det helt stilla i skallen och jag rafsade raskt runt i bokhyllan där jag fann tre olästa böcker som kan passa in. Det kan vara bra att påminnas om vad man har som står där på vänt.



Fran må vara till åren kommen, men tänker inte ge sig utan en fajt. Hon njuter av vin, gillar att köra bil i hög fart och bor kvar i huset som alla tjatar om är hälsovådligt. Hennes ex Claude, en före detta läkare som skriver ut läkemedel till sig själv och är besatt av Maria Callas, hennes gamla bästa vän Jo, den flamboyante sonen Christopher och den allvarsamma dottern Poppet – alla hennes nära och kära söker lyckan, var och en på sitt sätt. Men vad kommer att bli deras hälsning till världen? Vem kommer att vinka, vem kommer att drunkna, när slutet är nära?



Det är femton år sedan Minette Swift dog – dagen då hon fyllde nitton år, den 11 april 1975. Det var ingen naturlig död, och ingen stilla död. Varje dag sedan dess har jag tänkt på Minette och hennes ångest de där sista minuterna, för jag var den som kunnat rädda henne, och jag gjorde det inte. Och det vet ingen.



Om det lilla livet i det stora och det stora i det mycket lilla. 
Om kärleken och dess obegripliga turer handlar denna berättelse, som utspelas på Ölands östra kust, en sommar för länge sen; betraktad med ett barns ögon, upplevd i ett barns hjärta.


Jag får spara att gå in och läsa era inlägg till i morgon, för nu bara måste jag soooova

måndag 5 september 2022

Bookerpriset - långlistan


Det är ju så kul med bokpriser! 2023 ska jag minimera antalet utmaningar, så att det finns utrymme för att läsa de nominerade - åtminstone de kortlistade - till de bokpriser jag tycker är roligast: Augustpriset, Women's Prize for Fiction, Bookerpriset och Internationella Bookerpriset. 

Av de tolv böcker som långlistats till Bookerpriset i år har jag läst fem. Det var de jag lyckats få tag på via Storytel och bibliotek. Ytterligare tre böcker är jag väldigt sugen på att läsa.

I morgon tillkännages kortlistan. Vi får se om någon av de böcker jag läst tar sig dit.


Det här är den bok jag läste först och den jag tyckte mest om. Därmed inte sagt att jag ser den som en Bookervinnare. Till formen en deckare, men i botten något helt annat. Början är helt sanslös och man undrar vart i herrans namn det hela ska ta vägen. Lite spännande upplägg, tyckte jag nog.



En kort bok, åt fantasyhållet. Jag var väl inte helt övertygad när jag lyssnade på den, och nu har jag faktiskt glömt den nästan helt och hållet.



Den här boken kan jag inte ge en rättvis bedömning - i den mån jag nu någonsin gör det. Ekonomi, affärmän, börsen... Något så makalöst tråkigt! Jag bara kunde inte hålla fokus, så när det väl handlade om människor så hade jag tappat bort vem som var vem. Nog kan han skriva karln, men som sagt, ekonomi är typ det tråkigaste jag vet. Det känns som om det var en knorr där på slutet som jag missade helt och hållet. (Var det samma par eller var det ett annat?)



Denna väldigt omtalade - och så vitt jag förstår omtyckta - bok är den enda som hittills är översatt till svenska. Det är Små ting som dessa som är nominerad. En berättelse som utgår från skandalen runt Magdalene Laundries, tvätterier som drevs av katolska kyrkan där "fallna kvinnor" i princip arbetade som slavar och for väldigt illa. Och visst, det var charmigt och rart och rörande och bra skrivet, men var det inte lite väl sentimentalt och smetigt?



Den här kan jag inte heller ge något rättvist omdöme. Fel tid, fel medium. Den är bra inläst, men i min tröttma hade jag svårt att hålla fokus när jag lyssnade. Onekligen välskriven. En kvinna med cancer, dåtid och nutid. Och cancern, som allt mer blir kvinnan själv.

De tre ytterligare som jag vill läsa är:


Jag gjorde ett quiz om vilken bok av de långlistade jag borde läsa och hamnade på denna. När jag läser vad den handlar om så känns det helt rätt.



En booktuber jag litar på var helt till sig i trasorna över denna bok. Låter helt klart som något för mig. 



... liksom denna. De brittiska booktubers jag följer har gillat den, den amerikanska (med bisittare) säger att den är 'dense' och uppger att folk tycker att den är lite tuff att ta sig igenom. (Ja där bekräftades mina fördomar om amerikaner!). 

Vi får se om jag klickar hem dem. Frågan är bara när jag ska hinna läsa. 

Eh... alltså... *host*  Jo jag har ju klickat hem dem.

TBR februari

  Sen, sen, sen... med det mesta. Nåväl! Nej, det gick inte bra med läsningen, ens i januari, och om det inte funkar att läsa ens min bästa ...