Bokslut februari

 

Ja, det var ju klokt - för en gångs skull - att inte lista några fysiska böcker i februaris TBR, för jag har nämligen inte lyckats läsa en enda bok - ja förutom att jag läste klart Nådastöt, andra delen i serien om kommissarie Gamache, som var planerad för januari. 

Med ljudböckerna gick det bättre, åtminstone i början. När jag hade fått backa och lyssna om typ 50 gånger på The Hundred Wells of Salaga, insåg jag att jag nog inte klarar att hålla fokus på engelska för tillfället, så jag bytte till Ixelles. Samma visa. Jag fick övergå till deckare i stället. Det är ungefär vad jag klarar i mitt nuvarande tillstånd. 

Jag lyssnade alltså inte på The Hundred Wells of Salaga, Ixelles och Den femte sanningen, som jag hade planerat. I stället lyssnade jag på två böcker för jobbet och två deckare:

 

Jodå, jag jobbar på att undvika den hotande utmattningen. Jag vill helst inte sjukskriva mig eftersom jag ställer till det så på jobbet om jag går nu. I stället har jag ordnat så att jag kan jobba hemifrån några dagar i veckan och så försöker jag få till det med regelbundna promenader i dagsljus (går inte så bra) och handarbetskurser (tvåändsstickningen är avklarad, nu är det dräktsömnad). Jag tror nämligen att det är viktigt att arbeta med händerna - det är väldigt meditativt att sitta och sticka, virka, brodera, handsy etc - och att skapa. Tyvärr är jag inte alls konstnärligt lagd, men med handarbete får man ju möjlighet att glädjas åt andras konstnärlighet i de mönster man använder.

TBR mars

 

Eftersom min utmattade hjärna uppenbarligen inte längre klarar något annat än att lyssna på deckare, så består hela mars TBR av just deckare. Egentligen hade jag - lite löst - planerat för en hel del på engelska, bland annat Kingsolvers Demon Copperhead, som jag är riktigt sugen på, men det är ju bara att gilla läget, liksom. 

Jag jobbar på att läka, helst utan att behöva sjukskriva mig, vi får se hur det går. Förhoppningsvis kan jag börja lyssna lite mer blandat nästa månad, även om jag ännu inte klarar att läsa - det vore väl lite väl mycket begärt. 

Jónasson har stått länge på läslistan. Den har jag faktiskt redan lyssnat klart på. Det får nog bli lite mer Hulda framöver, tänker jag, med det slutet.

Fjärde kommissarie Gamache är jag halvfärdig med. Lite Morden i Midsomer över de här. Osannolika mord och överdrivna karaktärer, men väldigt trivsamt. 

Tredje boken om Allis.

Det får väl bli en till Vera Bergström då...

Jag trodde väl aldrig att jag skulle läsa någon Marklund, men så blev jag sugen på Polcirkeln och den var ju bra så...

Indriðason har också stått länge på läslistan och det här är del 1 i serien om Erlendur Sveinsson.

Fjärde boken om Anna Magnusson.

Andra delen i serien om Teresa Battaglia. Jag lyssnade på första i fjol när italienska var månadens språk. 

Undrar om jag kan ha sett den här hos Vargnatt? Utspelar sig delvis i Dalarna, så då blir jag ju lite nyfiken. Och så gillar jag Roosmann som uppläsare. Snyggt omslag!

Jag har gillat allt jag läst av Marie Hermanson, men hennes deckare har jag ännu inte kommit till skott med, trots lång tid på läslistan. Omslaget är ju så himla snyggt!

Så där ja, det är tio böcker, vilket är vad jag brukar hinna med att lyssna på. Ja, förutsatt att de är normallånga, eller i alla fall att medelvärdet landar i tio normallånga böcker. 

Hrm... mycket kyrkor på isländska deckare...

Djävulsgreppet

En kvinna anländer till Florens där allt tycks henne främmande och överväldigande. Tegeltaken, kyrktornen, alla älskande par. Mannen hon har träffat. Hon tänker att hon själv kommer från en mycket karg trakt, har mycket att lära, och att han kan vara den som tinar den bottenfrusna jorden inom henne.

Det här är berättelsen om de två, om deras kroppar och sinnen. Om hennes grepp om honom, och hans allt hårdare grepp om henne. Djävulsgreppet.

Men alltså... vad är detta och vad är det jag inte förstått? Augustnominerad, på topplistorna och hyllad av typ alla, men jag tyckte att den var fullkomligt bedrövlig. Första halvan var mördande tråkig, jag förstår inte ens hur jag orkade lyssna vidare. Andra halvan var bara motbjudande. Ingenting är trovärdigt och jag förstår inte syftet med det hela. 

”… så snillrik, så rolig, så oförutsägbar. Så tät och atmosfärisk …” (Rebecka Kärde, Dagens Nyheter)

Rolig?!? Vad är det som är roligt? Det finns verkligen ingenting i den här boken som är roligt. 

Nu måste jag googla runt lite och se vad andra skrivit. Kanske kan det få mig att förstå något jag tidigare inte greppat.

TBR februari

 

Sen, sen, sen... med det mesta. Nåväl! Nej, det gick inte bra med läsningen, ens i januari, och om det inte funkar att läsa ens min bästa läsmånad, så är det liksom dags att ge upp. Hädanefter gäller min TBR bara ljudböcker. Hela bokhyllan är knökfull av böcker som jag längtar förtvivlat efter att läsa, men går det inte så går det inte. Jag försöker att inte ha några förväntningar alls på mig själv när det gäller böcker och e-böcker, blir det några lästa så är det ju trevligt. Försöker alltså. Det är en sorg, men jag jobbar på att kunna släppa det. 

Denna månad blir det fokus på Augustnomineringar. Det är flera stycken som jag varit riktigt sugen på att läsa. 

Men en del annat har jag också planerat:

Jag tyckte om Lundgrens första två, så jag är riktigt pepp på denna. 

Jag har läst, och tyckt mycket om, Turtschaninoffs serie Krönikor från Röda Klostret, och den här har jag hört mycket gott om. 

Ja, när man arbetar med demensutredning (bland annat) så är väl detta nästan ett måste. 

Lite dålig geografisk spridning denna månad, bara svenskt och finskt i övrigt, men denna utspelar sig i Ghana.

Based on true events, a story of courage, forgiveness, love, and freedom in precolonial Ghana, told through the eyes of two women born to vastly different fates.

Aminah lives an idyllic life until she is brutally separated from her home and forced on a journey that transforms her from a daydreamer into a resilient woman. Wurche, the willful daughter of a chief, is desperate to play an important role in her father's court. These two women's lives converge as infighting among Wurche's people threatens the region, during the height of the slave trade at the end of the nineteenth century.

Den här har jag haft listad förr, utan att komma till skott. Den ligger på 32 timmar och vi får väl se om jag hinner börja på den i alla fall.

Veckans kulturfråga - vecka 4

 

Veckans kulturfråga utgår från Enligt O.

Vilka är dina tegelstensfavoriter?

Ja, det där med tegelstenar är ju verkligen inte min grej, men några har jag för all del klämt i min dag.

Jo då! Och så här såg den ut när jag läste den första gångerna - om jag minns rätt. 483 sidor. Det kanske inte räcker? Man brukar väl räkna 500 och uppåt, eller?

648 sidor duger väl? När ska jag ta mig i kragen och läsa sista delen på 1200 sidor, eller vad det nu är, mån tro?

Dickens fick så gärna tegelstena sig, tycker jag. Kanske är ändå David Copperfield den jag gillat bäst hittills. 906 sidor. (Förresten vill jag läsa Kingsolvers Demon Copperhead, 608 sidor).

Tisdagstrion - Olika århundraden

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken. Veckans tema är: Böcker som utspelar sig under olika århundraden (ett århundrade i varje bok)

Som förra veckan är jag sen då jag har varit på kurs i tvåändsstickning. Det är så vansinnigt kul, både med stickningen och sällskapet, men jag är väldans trött. Jag tar och tittar in till er andra i morgon, för nu måste jag gå och nanna.

1500-tal

I 1500-talets England förälskar sig en fattig latinlärare i den excentriska Agnes. Hon vandrar runt på familjeägorna med en falk på axeln och är lika fruktad som eftertraktad för sina kunskaper om läkeväxter. Mötet leder till äktenskap, de flyttar till Stratford och får tre barn: dottern Susanna och tvillingarna Hamnet och Judith.   

Agnes går in i rollen som omsorgsfull mor och fru, samtidigt som hennes mans författar­karriär börjar ta fart och pesten härjar runt om i landet.  När hans tvillingsyster blir svårt sjuk är det den elvaåriga Hamnet som ger sig ut för att hämta hjälp. Men tragiskt nog är det istället han själv som dör. Fyra år senare skriver hans far tragedin Hamlet.

1700-tal

En roman om kärlek och vetenskap, kvinnor och läkare, förnuft och vantro. Drottningens chirurg bygger på historisk grund. Huvudpersonen Herman Schützer, son till den invandrade tyske fältskären Salomon Schützer, var verksam som förlossningsläkare i Stockholm i slutet av 1700-talet. Han var en stark anhängare till vetenskapens framåtskridande och ville i tidens skarpa strid mellan medicinare och kirurger sätta sitt märke. Han anlitades av hovet och förlöste drottning Lovisa Ulrikas son, som sedermera skulle bli Gustaf III.

1900-tal

Glasfåglarna är, genom sitt levande och djupt personliga språk, en stark och känsloladdad roman. Den berättar om TåPelles familj och i fokus står den trettonåriga Nancy.

En dag upptäcks en okänd väska gömd under vindstrappan. Nancy betraktar den med olust och skräck. Kan den ha någonting med inbrottet hos handlarn att göra? Är det möjligt att hennes älskade storasyster, Dora, är inblandad. Det var så allting började. Det var så hennes liv tog en ny riktning.

Nancy växer upp som yngst bland fem syskon i ett arbetarhem under trettiotalet. Hon är familjens iakttagare. Hon anar de skuggor i Doras liv som till sist blir tydliga, hon ser mammans kamp och pappans stora inåtvända sorg.

Veckans kulturfråga - 3

 

Kulturfrågan utgår från Enligt O

Vilka tunna böcker vill du lyfta fram?

Flera av de här böckerna har jag tjatat rätt mycket om genom åren, men det må så vara.

I april 1868 går ett mycket stort lastfartyg på grund utanför Reykjanes. Ombord på skeppet finner man en stor last tran, som en skänk från ovan till människorna som lever på den karga isländska kusten. Kalla kårar går längs ryggraden på de män som undersöker det förlista skeppet när det upptäcker att det fortfarande finns liv ombord. De hittar Abba, en ung flicka med Downs syndrom som hållits fången av besättningen. (128 sidor)

Snö handlar om 17-årige Yuko som lever i Japan i slutet av 1800-talet. Alla i hans familj är antingen präster eller krigare, men Yuko trotsar traditionen och bestämmer sig för att bli poet. Han fascineras av snön och skriver underbara haikudikter som försöker fånga dess vithet.

Till sin läromästare får han den gamle, blinde Soseki, Japans störste målare och före detta samuraj. Han berättar om sitt händelserika liv och om kärleken till lindanserskan Snö.

Om Yuko vill bli en fulländad poet måste han även lära sig att behärska målerikonsten, musiken och kalligrafin. Och inte minst kärlekens konst ... (109 sidor)

Vid en grumlig sjö i en ålderdomlig by i Karelen bor de sju systrarna. De lever i symbios med naturen och umgås med döda själar och kvarblivna ryssar i en kollektiv och drömlik värld. (134 sidor)

I fabeln Mannen som planterade träd, ursprungligen skriven 1953 på beställning av Reader's Digest under rubriken »Den märkvärdigaste människa jag någonsin mött», ägnar en ensam herde sitt liv åt att systematiskt plantera träd på Provences högslätter. Så kommer hela trakten att leva upp igen, med grönskande skogar, porlande bäckar och nya bosättare i de övergivna byarna. (47 sidor)

Momo, en liten tolvårig judisk pojke blir på 60-talet i Paris vän med den arabiske butiksinnhavaren på Rue Bleue. Men saker och ting är inte vad de förefaller vara, handlaren Monsieur Ibrahim är inte arab, gatan Rue Bleue är inte blå och pojken är kanske inte jude. (85 sidor)

Detta är breven som Oscar, tio år, har skrivit till Gud. Det är Mamie Rose, den rosa damen som hälsar på honom på barnsjukhuset, som hittat dem. I dem beskriver Oscar tolv dagar av sitt liv; det är tolv dagar fulla av humor och värme, tolv dagar med många roliga möten och hjärteknipande episoder. Kanske blir dessa tolv dagar de sista, men tack vare Mamie Rose och hennes vänskap blir de till en saga. (94 sidor)

Tisdagstrion - Systrar

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och veckans trio ska handla om systrar

I kväll har jag varit på kurs i tvåändsstickning på Wålstedts i Dala Floda. Vi drog över lite grand - den där uppläggningen var inte att leka med - och strax innan vi skulle åka uppdagades det att det skett en olycka på stora vägen och folk uppmanades att ta en annan väg, om möjligt, för att räddningsfordon skulle kunna komma fram ordentligt. Således tog jag och en annan kvinna, som också skulle lite längre, skogsvägen - bara för att fastna bakom en timmerbil som stod och lastade och inte brydde sig det bittersta om att vi fick vänta en halvtimma eller så. Vägen fram till timmerbilen var rätt ok, men när vi väl började köra, efter den, så var det ren is, glashalt och jag gled hit och dit så snart jag försökte öka hastigheten. Vi höll oss i 40. Och när jag var nästan hemma höll jag på att köra på ett rådjur. Jag har aldrig varit så nära förut, måste ha snuddat vid det. Pust! 

Nå väl, systrar var det, efter denna långa förklaring till varför jag är så sent ute.

Ishavspirater lyssnade jag klart på för någon dag sedan. 

Den fruktade piraten Vithuvud rövar bort barn och tvingar dem att hacka fram diamanter i en mörk och farlig gruva. Så fruktad är Vithuvud att ingen vågar söka efter barnen och alla vet att ingen överlever länge i hans gruva. Men den dag han tar Siris lillasyster, Miki, får han en motståndare han aldrig räknat med. Siri gör det som ingen annan vågar - ger sig ut på jakt efter Vithuvuds ö, trots att hon själv är livrädd. För hon vet hur rädd lillasyster Miki måste vara i piratens våld. Ensam i gruvans mörka gångar.

Två systrar har jag haft nersparad på Storytel en halv evighet eller så; en av de där böckerna längst bak i läslistan som jag fortfarande inte kommit till skott med. Jag borde återuppta det där "avbetandet".

En oktoberdag 2013 försvinner plötsligt två välartade tonårsflickor från sitt hem i Norge. Deras föräldrar pendlar mellan panik och förtvivlan. Vad kan ha hänt dem? Så kommer chockbeskedet: de har gått över gränsen till Syrien. Men deras far är inte typen som ger upp. Orädd ger han sig in i det krigshärjade landet på jakt efter sina döttrar.

Vilka är systrarna Ayan och Leila? Vad förde dem från en trygg tillvaro i ett litet norskt samhälle till kalifatet i Raqqa?

Shirley Jackson’s deliciously unsettling novel about a perverse, isolated, and possibly murderous family takes readers deep into a labyrinth of dark neurosis, macabre humor, and gothic atmosphere. Six years after four family members died suspiciously of arsenic poisoning, the three remaining Blackwoods - elder, agoraphobic sister Constance; wheelchair-bound Uncle Julian; and eighteen-year-old Mary Katherine, or, Merricat - live together in pleasant isolation. Merricat has developed an idiosyncratic system of rules and protective magic to guard the estate against intrusions from hostile villagers. But one day a stranger arrives...

Den här lyssnade jag på i slutet av 2021. Jag trodde att jag skulle få beta av en "skräckroman" i Kaosutmaningen, men den var ju inte läskig alls - inte ens för mig.

Veckans kulturfråga - vecka 2

Kulturfrågan utgår från Enligt O.

Vilken för dig ny favoritförfattare upptäckte du 2022?

I början av förra året läste jag Ellen Mattsons augustnominerade Den svarta månens år och blev helt fascinerad. Egentligen hade jag velat läsa om den direkt, men det var ju det där med alla utmaningarna... 

Redan innan hade jag hennes Snö nersparad i min Storytelhylla.

Jag vill verkligen läsa mer av henne - och läsa om Den svarta månens år. Sedan vet jag ju inte säkert att hon kommer att bli en favoritförfattare, när jag bara läst en bok, men där finns i alla fall potential tänker jag :)