fredag 30 december 2022

Årets läsutmaningar 2023

 INGA!

Nej, faktiskt! I år blir det inga utmaningar. Jo, Kaosutmaningen kommer jag att anta. Den kräver ingen extra läsning. Och Jorden runt på 100 böcker fortsätter jag naturligtvis, men den är också rätt kravlös.

Det senaste har jag känt mig alltför låst när det dykt upp böcker jag vill läsa men inte hinner med på grund av utmaningarna, bland annat alla de böcker som nominerats till priser jag försöker följa. I hyllan ligger - förutom de vanliga hyllvärmarna, som står - högar med relativt nyinköpta böcker som jag är jättepepp på, men som jag inte haft möjlighet att ge mig i kast med. 

Jag tror jag att mitt läsande kommer att täcka tidigare utmaningar relativt väl ändå. Jag kommer att fortsätta att läsa klassiker, världslitteratur, Nobelpristagare, Augustnominerade, vinnare och nominerade till allsköns andra priser samt böcker om djur och natur och ja, naturvetenskap och fackböcker i stort. Lagerlöfs noveller fortsätter jag med, liksom ryssarna, och jag tänker också lyssna på de få Sherlock Holmes jag har olästa. Eventuellt klämmer jag kvarvarande Tove Jansson också. 

Och jag tror att jag kommer att klara av att hålla en bra spridning och ta mig an lite "tyngre" litteratur, även utan utmaningarna - det var mycket därför jag började med dem. Och blir det nu inte så, så får jag väl tänka om till nästa år. 

Antalet böcker i Good Reads Reading Challenge kommer jag att sänka ordentligt (2022 satte jag 156) för att ge utrymme för tegelstenar och mer krävande litteratur. Mera långsamhetens lov och Slow But Steady, liksom.

Jag ska försöka återuppta mina TBRer och när jag gör dem kan jag se till att det blir en bra spridning, utan att jag har låst upp mig ifall det skramlar in en hoper "nya" böcker som jag blir akut sugen på att läsa.

Förhoppningsvis lyckas jag klämma en hel del av de pocket- och utrangerade biblioteksböcker jag har i hyllan, för dem är det meningen att jag ska lämna vidare efter läsning och gudarna ska veta att jag behöver plats i bokhyllan. 


torsdag 22 december 2022

Veckans kulturfråga - vecka 51


Veckans kulturfråga utgår från Enligt O

Hur vill du fortsätta påståendet ”det blir ingen jul utan …”?

Jag får inte riktigt någon julkänsla längre. Det var i faktiskt rätt länge sedan. Lite hör det väl samman med mammaskapet, man är den som ska fixa allt (för att inte förstöra för barnen är jag den som sliter och den som betalar det mesta, utan att klanka på fadern) Men för att i alla fall komma i närheten: 

Brunkål: Jag har mina rötter i Skåne och Halland och är van vid att ha brunkål (från mammas sida) och långkål (från pappas) på julbordet. Julmässigt var det brunkålen som "vann". Jag älskar grönkål också, men det kan jag äta året runt, det har inte samma julkoppling för mig.

Julgransdoft: Ja, det är ju lite stökigt med de där barren, men att köpa kungsgran kommer inte på fråga. Jag älskar lukten av julgran. Och så är det viktigt med pumlorna; glas ska det vara. När jag var barn och stod vid granen och tittade in i julgranskulorna så åkte jag raka vägen in i sagan. Den förmågan har jag tyvärr förlorat, men granen, doften och kulorna är fortfarande viktiga.

Ljus: Massor av ljus, överallt, stearinljus i stakar och värmeljus i lyktor. 

Musik: Sakralt, carols och gamla folkjulvisor. Och för all del, en del mer modernt och profant också.

lördag 17 december 2022

Veckans mening - vecka 50

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord

Det går inte så hejans bra med min läsning för tillfället. Jag lyssnar förvisso rätt mycket, men det är alltid lättare att hitta bra meningar från en bok man läser. Idag tar jag till en nödlösning, nämligen två meningar ur en text av Stina Oscarson i dagens SvD. Jag är lite osäker på om den ligger öppen, men här är i alla fall en länk. 

Ja, hur skulle det gå, säger jag och tänker på författaren Lars Andersson och den åtta meter långa träbänken där det var ”förbjudet att sitta. För hur skulle det gå om alla elever skulle sätta sig där samtidigt?”.

Jag har inte hört talas om Lars Anderssons träbänk och tänker omedelbart att det där måste jag kolla upp. Och jag tänker på hur Stefan Einhorn i ett drabbat område i världen ställs in för möjligheten att rädda ett barn som måste till sjukhus för att överleva och hur han beskriver det i... i...? Kan det vara Medmänniskor? Och jag tänker på Björn Hedensjös De är vi, som jag faktiskt tagit mig i kragen och beställt ett eget ex av. En liten pärla!

Och naturligtvis tänker jag på influencern som hittade en skadad man utanför sin dörr och hennes agerande och sätt att hantera det - och jämför med Oscarsons. 

Och vidare tänker jag på 'influencers', hur provocerad jag blir av begreppet, hur jag undrar över hur någon enda människa kan intressera sig för de här personerna, hur det är möjligt att bli stormrik på  företeelsen. Men så inser jag att t ex Stina Wollter också är en influencer och hon är ju helt fantastisk. I själva verket följer jag flera influencers, människor som har ett budskap de brinner för att förmedla. Egentligen är det väl influencers som har kändisskapet och inkomster som prio, inte ett budskap, som väcker min motvilja. Och jädrar vad de provocerar mig! Varför? Ja, det kan man fundera på. 

torsdag 15 december 2022

Hett i hyllan #56

 

Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som har stått i hyllan i en halv evighet, men som kanske förtjänar att plockas fram, dammas av och äntligen läsas.

Den här har stått i hyllan (tillsammans med Georgica) ända sedan Claude Simon fick Nobelpriset. November 1985 har jag skrivit i boken. 

Han sägs vara svår och jag vill minnas att det rådde delade meningar om huruvida han verkligen borde fått priset. Här förleden såg jag dock en liten serie där olika författare presenterade varsin bok som verkligen betytt något för deras skrivande, och då var det en som tog upp Simon. Jag minns inte vad han hette, en manlig poet med son-namn vill jag minnas. Jag minns heller inte om det var just den här boken, men hur som helst blev jag lite sugen på att ge mig på Simon ändå. Han har varit farligt nära att sorteras ut vid ett flertal tillfällen. 

I maj 1940 rider Georges och hans dragonregemente ut till belgiska gränsen för att hejda det tyska anfallet. Kriget, det franska sammanbrottet och den tyska fångenskapen uppfyller hans tankar under den natt han långt senare tillbringar med den hemlighetsfulla Corinne. Sinnesintryck, bilder och minnen blandas till en väldig mosaik där tid och rum upphör och allting bildar en levande enhet. Ett mästerverk av en av de stora förnyarna i modern litteratur.

onsdag 14 december 2022

Veckans kulturfråga - vecka 50

 

Se där, nu drabbades jag av barnens förkylning för första gången under hösten och fick plötsligt lite tid att skriva inlägg. Tid och tid, förresten... jag orkar inte så mycket annat, trots att här är fruktansvärt mycket att göra. Hela huset är bara ett stort kaos. 

Veckans kulturfråga hos Enligt O lyder: Vilka tips på kulturella verk på jultema har du?


Snösystern
är en riktig favorit både hos mig och lilla Nassen. Vi har läst den tillsammans de senaste åren. Åh vad den är fin!

Jag brukar också alltid läsa Trollvinter och - på senare år - Snöstormen runt jul. Fast de har inte så mycket med julen att göra, bara med vintern. Men på något vis ger de julkänsla ändå. Snöstormen bör man lyssna på. Lassgårds inläsning är ren konst. Och precis som O är jag väldigt förtjust i Dash och Lilys utmaningsbok. Den har jag bara läst en gång, men nästa år, när jag inte har en massa utmaningar att klara av, ska jag baske mig läsa om den.

 

Viktor Rydbergs Tomten behöver man ju knappast tipsa om, men den hör till tycker jag.


Selma Lagerlöfs julnoveller är jag också väldigt förtjust i.


Baletten Nötknäpparen är helt fantastisk tycker jag. Särskilt förtjust är jag i råttorna med röda tåspetsskor. Jag har så länge tänkt att jag vill ta med barnen på den, men än har jag inte fått till det. Jag är ju alltid så trött. 


Jag är generellt förtjust i jul- och adventsmusik, i synnerhet sakralt, folk och carols. Jul i folkton har jag lyssnat mycket på genom åren. Vittskövlevisan från den är en favorit. Av det sakrala är jag kanske allra mest förtjust i Veni veni Emmanuel. Men ska jag välja en video att lägga ut så blir det Annie Lennox version av God Rest Ye Merry Gentlemen.


Bokslut februari

  Här finns den ursprungliga planen för februari, men hur blev det då? Det har varit överjävligt på jobbet och jag har jobbat över i princi...