onsdag 29 september 2021

Veckans kulturfråga - vecka 39

 

Veckans kulturfråga utgår från Enligt O


Vilken författare skulle du helst träffa?


Det där med författarträffar har aldrig riktigt varit mig grej - jag träffar hellre böckerna, liksom - men förra vintern satt jag faktiskt och funderade på om det inte skulle funka att åka ner till Stockholm, Kulturhuset, när Ahmed Saadawi skulle bevista etablissemanget framåt våren. Jag tror att det blev inställt. Det var då covid kom.

Saadawi är irakisk författare, poet, journalist, konstnär och dokumentärfilmskapare. Jag älskade hans bok Frankenstein i Bagdad, som belönades med International Prize for Arabic Fiction 2014 och kortlistades för Internationella Bookerpriset 2018. Jag tror att det skulle vara väldigt intressant att träffa - eller åtminstone lyssna på - honom. 




fredag 24 september 2021

Fem en fredag - vecka 38

 Fem en fredag utgår från elisamatilda och veckans frågor lyder:

Vad gjorde du senast på en ö?
Det måste ha varit våren 2018 (2019?) då jag var på Rhodos med de två yngsta. Pool utanför dörren och all inclusivebuffé är deras idé om paradiset. Storebror är något mer sofistikerad när det gäller reseönskemål. Vi badade, åt, snorklade (på primitiv nivå), gick på stranden, läste, spelade spel och plockade mullbär.



När var du senast på en båt?
Jag tror att det var när vi hälsade på mamma/mormor i Skåne och jag tog färjan över till Helsingør med ungarna och sedan åkte vidare till Bakken. Det var en överraskningsresa, de visste inte alls vart vi skulle. Det blev väldigt lyckat. Bakken var suveränt, inga köer alls, de kunde åka så mycket de ville. 

När hamnade du senast ute på djupt vatten?
Bokstavligt naturligtvis på väg till Helsingør. Eller... jag bottnar för all del inte utanför ångbåtsbryggan där jag badade i somras, i älven. Bildligt när jag i våras blev placerad som ansvarig på en covidavdelning. Jag arbetar huvudsakligen med rehabilitering och annan icke akut vård och som geriatriker är jag inte helt van vid att ta hand om höggravida 18-åringar. Det funkade.

Var åker du för att andas frisk luft?
Jag bor på landet, så jag behöver inte åka någonstans. Vill jag ha ännu friskare luft åker jag till buan, till min fäbodstuga i Bastberget.



Hur värmer du upp dig efter en kall dag ute?
Myskläder i många lager, tunna yllesockor med termosockor utanpå, fleecefilt, brasa och te eller vin.

onsdag 22 september 2021

Veckans kulturfråga - vecka 38

 

Veckans kulturfråga kommer från Enligt O

Vem är din favorit bland författare från Norden?

Med risk för att vara väl tråkig och nationalistisk så måste jag svara Torgny Lindgren, som är en av mina favoritförfattare överhuvudtaget. Jag älskar hans språk, hans berättelser och hans inläsningar. 

Jag kan baske mig inte komma på någon författare som jag läst flera böcker av varken från Norge, Danmark eller Island, men jag är rätt svag för de isländska sagorna. 

Av finländska författare tycker jag mycket om både Sofi Oksanen och Sirpa Kähkönen. Jag vill definitivt läsa fler finländska författare - och fler av dem jag redan läst - det finns många bra.

 

Jag inser nu att jag generellt är dålig på att läsa flera romaner av en och samma författare.


tisdag 21 september 2021

Tisdagstrion - Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

 

Tisdagstrion utgår från Helena på Ugglan & Boken. Veckans tema är: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Oj, det är väääldigt många böcker jag ser fram emot att läsa. Bland annat har jag klickat hem och sparat ner en del titlar som är kortlistade för Bookerpriset, som jag ser väldigt mycket fram emot, men jag väljer väl tre som redan nu är inbokade för oktobers TBR.



Vinnaren av Women's Prize for Fiction 2021. Det var den bok på kortlistan som jag blev mest nyfiken på, riktigt nyfiken, och jag klickade hem den redan för ett par månader sedan; men inte har den blivit läst. Men nu djeflar!

Piranesi lives in the House. Perhaps he always has. In his notebooks, day after day, he makes a clear and careful record of its wonders: the labyrinth of halls, the thousands upon thousands of statues, the tides that thunder up staircases, the clouds that move in slow procession through the upper halls. On Tuesdays and Fridays Piranesi sees his friend, the Other. At other times he brings tributes of food to the Dead. But mostly, he is alone. Messages begin to appear, scratched out in chalk on the pavements. There is someone new in the House. But who are they and what do they want? Are they a friend or do they bring destruction and madness as the Other claims? Lost texts must be found; secrets must be uncovered. The world that Piranesi thought he knew is becoming strange.

Låter i allra högsta grad som något för mig, men jag förstår om den inte är för alla.


Su Tongs Mitt liv som härskare är en av de åtta i Årets världsböcker 2021. Jag har hittills bara läst fyra av dem, men är väldigt sugen på de återstående och hoppas att hinna med dem i år. I oktober är månadens språk dessutom kinesiska, så det passar ju bra att klämma den då. Översatt av Anna Gustafsson Chen, vilket borgar för hög kvalitet.

När Duanbai fjorton år gammal bestiger tronen minns han sin galne tjänares profetia: Olyckan ska drabba kungariket Xie. Barnsligt grym och oförmögen att regera får han snart se sin förgyllda värld läggas i aska. Tillsammans med den trofaste eunucken Svala tvingas han möta världen som vanlig man och blir så småningom ledare för Lindansarkungens resande cirkussällskap.



Den här har jag sett lite här och där bland bokbloggarna och den har fått fina recensioner. Och visst låter det som något för mig. Jag har planerat att lyssna på den. Hoppas att inläsningen gör den rättvisa.

Vad kan en fyrtioårig barnlös kvinna göra med sitt liv? Gå i historiska kvinnors fotspår: orädda upptäcktsresande, begåvade författare och passionerade konstnärer.

Mia Kankimäki säger upp sig från sitt jobb och hyr ut lägenheten för att resa till Tanzania och följa Karen Blixen; hon reser till Japan för att se hur den världsberömda konstnären Yayoi Kusama lever. I Florens söker hon bortglömda renässanskonstnärer på Uffizierna. Kankimäki inspireras av äldre tiders äventyrare, som Nellie Bly, amerikanskan som 1890 reste jorden runt på 72 dagar med bara en handväska. Om de här kvinnorna klarade sig i världen för hundra år sedan, varför inte hon?

Kvinnor jag tänker på om natten är dels reseberättelse, dels självbiografi, hejdlös kvinnohistoria och en bok för alla som någonsin velat resa till de platser de läst om.

söndag 19 september 2021

En smakebit på søndag - Comédia infantil

 

Smakebiten utgår från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Senare hade fru Muwulene flyttat in till staden och etablerat sig med sina ormar i garaget bakom domstolen. Det hände att ormarna rymde och ringlade in i de rum där det pågick domstolsförhandlingar. Panik utbröt och förhandlingarna avbröts medan fru Muwulene kröp runt och samlade ihop ormarna som oftast gömde sig i de mörka hörnen bakom åklagarnas och advokaternas tunga bord av det svarta, järnliknande träslag som bara finns i vårt land.


Mitt i natten ljuder skott inifrån teatern bredvid José Antonio Maria Vaz bageri. Efter att ha skyndat dit möts José av en tragedi på den upplysta scenen. Den kloka gatupojken Nelio, blott tio år gammal, ligger där skadad och döende. Han ber om att få bli uppburen på taket för att känna de friska fläktarna från Indiska Oceanen. Det tar tio nätter innan han dör.
Under de kommande nätterna får bagaren höra gatupojkens historia - något som ska komma att ändra honom för all framtid. Hur ryms det så mycket visdom i en sådan liten pojke? Och hur kan han ta sin stundande död med sådan ro?

En underbar bok. Jag är så glad att jag äntligen har läst den. Den belönades med Sveriges Radios romanpris 1996 och blev också nominerad till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris. 

lördag 18 september 2021

Veckans mening - vecka 37

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Hur skulle man kunna framställa en fulländad karta över någonting som är så vanvårdat som vår värld?

Mitt i natten ljuder skott inifrån teatern bredvid José Antonio Maria Vaz bageri. Efter att ha skyndat dit möts José av en tragedi på den upplysta scenen. Den kloka gatupojken Nelio, blott tio år gammal, ligger där skadad och döende. Han ber om att få bli uppburen på taket för att känna de friska fläktarna från Indiska Oceanen. Det tar tio nätter innan han dör.
Under de kommande nätterna får bagaren höra gatupojkens historia - något som ska komma att ändra honom för all framtid. Hur ryms det så mycket visdom i en sådan liten pojke? Och hur kan han ta sin stundande död med sådan ro?

Jag har inte läst Mankell förut. Antagligen har jag avfärdat honom som "deckarförfattare" under den tid jag inte läste deckare. Men han har ju skrivit så mycket annat. Att jag blev nyfiken på den här beror på att jag sett den på listor över 100 bästa svenska böcker och när jag skulle välja en bok som tilldelats Sveriges Radios romanpris för min utmaning Prisat, så fick det bli den här. Den har även nominerats till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Det är en fantastisk bok och jag är väldigt glad att jag har läst den.

fredag 17 september 2021

Fem en fredag - Ägodelar

Ja, då var det fredag igen! Min lilla vattkoppsunge och hennes två storebröder är överlämnade till fadern och jag har satt mig i min fåtölj för att ta igen mig lite. Jag har också varit sjuk i veckan (inte vattkoppor dock), så orken är inte den bästa, men jag har i alla fall städat marsvinsburen och hönshuset, gjort rent ankornas badbaljor och fyllt på rent vatten, släpat säckar med bokhashikompost och hönshusrens till "jordfabriken" och grävt upp lite potatis. Jo då, jag känner mig som en riktig bondmora!

Och här kommer elisamatildas frågor för veckan:

Vad äger du fler än en av som många vanligtvis bara har en av?

Jag har tre julgransfötter

Vad för vanlig sak finns inte i din ägo, men som många vanligtvis äger?

Jag har ingen tv

Vad för något skulle du aldrig låna ut till en granne?

Kan inte komma på något

Vad har du någon gång lånat av en granne?

En sådan där hålslag för läder - vad de nu kallas

Vilken ägodel har följt dig genom livet?

En liten porslinsfigur med två spanielvalpar. Jag var hos dagmamma något drygt år i början av mitt liv, innan vi flyttade till Stockholm och min lillebror föddes. Sedan var mamma hemma med oss. Jag lär ha varit väldigt förtjust i den här figuren och fick den i present när jag slutade. Jag har inte hjärta att slänga den efter 56 år.


The Mermaid of Black Conch

 

March 1976: St Constance, a tiny Caribbean village on the island of Black Conch, at the start of the rainy season. A fisherman sings to himself in his pirogue, waiting for a catch but attracts a sea-dweller he doesn't expect. Aycayia, a beautiful young woman cursed by jealous wives to live as a mermaid, has been swimming the Caribbean Sea for centuries. And she is entranced by this man David and his song.

Det vete sjutton hur jag hittade denna bok. Troligen kom den som tips på Goodreads - eller möjligen Storytel. Jag är så himla glad att jag hittade den. 

Det här är en helt fantastisk bok; storyn (jag älskar ju magisk realism och myter), miljön (jag är svag för det exotiska, det annorlunda) och språket. Den är dessutom väldigt fint inläst på karibiskt färgad engelska (som jag i och för sig inte kan bedöma kvaliteten på; åtminstone Ben Onwukwe är infödd britt).

Jag var en smula orolig över epitetet 'a love story' och det är faktiskt en kärlekshistoria, till och med med en del sex (vilket jag vanligen klarar mig bra utan; jag behöver inte läsa om varje gång folk skiter heller) men det är helt osmetigt och funkar fint även för en torr tant som jag. Men den är så mycket mer än en kärlekshistoria och skildrar inte bara David och Aycayia utan fler mer eller mindre udda existenser på ön och ger en viss inblick i dess koloniala historia.  

En sådan där bok som jag hade klickat hem för att ha i bokhyllan om jag bara hade funnit den som inbunden. Tyvärr verkar den bara finnas kvar som pocket. 

Belönades med dubbelt Costapris 2020, både för bästa roman och bäst av alla kategorier.

Med The Mermaid of Black Conch kan jag pricka av ytterligare en punkt i Kaosutmaningen, nämligen nr 1, 'Läs en bok där författaren är från Västindien/Karibien'. Monique Roffey är född på Trinidad.

torsdag 16 september 2021

Helgfrågan - vecka 37

 


Helgfrågan utgår från Mias bokhörna. Veckans fråga lyder:

Hur ska ett omslag se ut för att locka dig?

Jag är nog generellt svag för bling, växtlighet och djur - gärna fåglar och fjärilar. Och gärna relieftryck.

  

Blom-/växtslingor, djur och bling 

     

Mer naturtrogen växtlighet (texten på den första hade gärna fått vara i guld)


 

Lite mindre naturtrogen växtlighet 



Det här stilrena omslaget med sin stiliserade nässla är jag också väldigt förtjust i



Just Moby Dick finns det väldigt många fina omslag till


Hett i hyllan #43

 

Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som har stått en halv evighet i hyllan, men som kanske förtjänar att plockas fram, dammas av och äntligen läsas.


Jag blev en smula förvånad när jag fann denna i bokhyllan idag, jag hade ingen aning om att jag ägde den. Jag hittade den på Storytel, som e-bok, i mars, när månadens språk var finska och blev väldigt sugen på att läsa. Tyvärr hann jag inte då. Mitt ex är en utgallrad biblioteksbok och jag har ingen aning om när jag kan ha plockat med den hem.

Denna roman liknar ingen annan historia om krig och kärlek. Berättelsen om barnmorskan Skelöga i nordligaste Finland som handlöst faller för den tyskfinske SS-officeren Johann spränger alla gränser och belönades förra året med det prestigefyllda Runebergspriset. ”Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen”, sa prisjuryn i sin motivering. ”Men den nordliga naturen och språkets rikedom ger samtidigt romanen ett stänk av magisk realism. Katja Kettus Barnmorskan är lika skrämmande och starkt fascinerande på samma gång.” Katja Kettu skildrar en passion som övervinner både Gud och ideologier, hon skriver om kroppslighet och sexualitet, om att föda och att döda, om djuriskt och mänskligt i ett tyskt fångläger i norra Lappland och på en naturskön holme i Ishavet.  Hennes språk är som en urkraft, det pulserar, luktar och lyser – översatt av Janina Orlov, som tidigare har visat att hon förmår göra rättvisa åt egensinnig finska.

Boken har belönats med Runebergpriset och jag har läst mycket gott om den. Och Janina Orlov är ju en lysande översättare.

Fallna kvinnor

 

Fallna kvinnor handlar om kvinnor som alla tittade snett på, föraktade eller kastade lystna blickar efter. Trots fattigdom och nöd hävdade Socialstyrelsen att skörlevnad främst berodde på »psykisk störning« och »allmän social mindervärdighet«. Socialstyrelsen menade 1925 att de inlåsta kvinnorna kunde sorteras i elva »psykologiska typer«, där demimonder stod högst och berglärkor lägst. Demimonder hade ofta älskare på Östermalm medan berglärkor höll till i skogsbackar och runt hamnar.

Vilka var dessa kvinnor? Hur såg deras liv ut? Och varför hamnade de på Landskrona? Tack vare ett stort researcharbete av Eva F Dahlgren har de intagna själva fått komma till tals. Ett stycke kvinnohistoria, en skildring av ett skamfyllt och grymt försök att försöka fostra kvinnorna i Landskrona till dugliga samhällsmedborgare. Med Fallna kvinnor ger Eva F Dahlgren dessa kvinnor upprättelse. 

För några år sedan läste jag Dahlgrens Farfar var rasbiolog. Tanken var att jag skulle fortsätta med denna och den efterföljande Vad hände med barnen, och jag sparade ner dem på Storytel. Det var precis i början av mitt Storytelabonnemang, då jag var fokuserad på facklitteratur, men med tiden gled jag mer över på skönlitteratur och de kom att hamna längst ner i listan. Egentligen var Vad hände med barnen en av de tre sista, men jag valde att lyssna på denna först, för att få dem i ordning, i mitt projekt Längst bak i läslistan - och jag tänker faktiskt hänföra den dit.

Fallna kvinnor är högeligen intressant, men naturligtvis väldigt upprörande. Dahlgren väljer att följa två kvinnor mer på djupet, utöver den övergripande skildringen, vilket gör att kvinnornas livsöden kryper närmre inpå en. 

Det här är en sådan bok som borde ingå i skolundervisningen. Vi måste ha klart för oss var vi kommer ifrån, hur det såg ut här i Sverige för inte alltför länge sedan, att det vi har inte är oss gratis givet, att andra har gått före och banat väg och att vi faktiskt kan förlora det vi har om vi blir för styva i korken och förutsätter att ett gott liv är något självklart, något som vi förtjänar enkom för att vi är födda här, något vi inte ska behöva betala för, på något enda vis, eller anstränga oss för att få behålla.

Som kuriosa måste jag få nämna att jag var i Borstahusen, som ligger i norra Landskrona, samma dag som jag började lyssna på boken. Jag kände då inte till citadellet i Landskrona, än mindre att det fungerat som tvångsarbetsanstalt för kvinnor. 



onsdag 15 september 2021

Kampen om järntronen

 

Äventyr och hjältedåd, vänskap, kärlek och förräderi i en magisk medeltida värld. Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden, och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed. Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring järntronen. Intrigerna leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder. Men det största hotet mot kung Robert är draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av honom och hans fyrtiotusen krigare ska åter en ättling av drakens blod härska över de sju konungarikena. Men kampen om järntronen har bara börjat … Den första boken i Sagan om is och eld.

Nej, jag har inte sett Game of Thrones. Jag skulle förmodligen gilla den, jag älskar ju sagor. Men dels har jag ingen tv, dels har jag ingen ro att sitta och titta på serier. Jag har haft Kampen om järntronen nersparad ganska länge, men har inte kommit till skott. Den ligger på modiga 33 timmar. Men så ville äldste sonen så gärna att jag skulle se till att läsa den, så att han hade någon att prata med om serien. Han har läst hela ett par, tre gånger tror jag. 

Jo men visst, det här är ju jättebra. Lite blir det väl så att man jämför all fantasy med Sagan om ringen, och då är det ju inget som har en chans, men det här är bra, det är det, och jag ska absolut fortsätta med serien - fast inte just nu. Och lite kär blir jag allt i Tyrion Lannister som i serien ser ut så här:



Ja, jag ska erkänna att jag googlade bilder från tv-serien för jag blev så nyfiken på hur de såg ut där.

Tror ni att äldste har velat diskutera Game of Thrones en enda gång sedan jag lyssnade klart? Näpp! Ungskrälle!

Veckans kulturfråga - Starka kvinnor

 

Jag har länge tänkt att jag skulle vilja hänga på i Veckans kulturfråga som utgår från Enligt O, men de få gånger jag har kommit ihåg det i tid, så har jag funnit frågan omöjlig att besvara. Men nu så...

Vilka kulturella verk av, med och om starka kvinnor vill du lyfta fram?

Ja, den här frågan visade sig vara lite svår den också, för nästan alla verk jag först kom att tänka på är skapade av män, även om de nu handlar om starka kvinnor. Och mycket annat än böcker har jag inte lyckats klura ut - sannolikt beroende på att jag inte har någon tv, i princip inte går på bio längre (här ges mest amerikanska storfilmer som jag inte är det bittersta intresserad av) och det var länge sedan jag kom mig till Stockholm för att se teater och dans - som för övrigt oftast har män som upphov.


Lagerlöf var väl en i allra högsta grad stark kvinna och jag tyckte om Anna-Karin Palms biografi över henne. 



Är det ok att ta med mytologiska starka kvinnor? Efter två och ett halvt millennium ger Miller "häxan" Kirke upprättelse. Jag älskade den här boken, men så är jag ju svag för grekisk mytologi och sagor generellt.


Jag är svag för dansaren och koreografen Virpi Pahkinen och har sett henne på Dansens hus - även om det var ett bra tag sedan. Jag vet inte om detta verk handlar om en stark kvinna direkt, men det ger i alla fall intryck av en stark kvinna.



Den första frosten

 


Allis kan inte glömma det flämtande ljudet av hur hans lungor töms på luft. Så fort hon blundar på kvällen ser hon hans kropp, inklämd under bilens rostiga underrede på verkstaden i Kiruna. Hon hör det ödesdigra ljudet från domkraften innan allt faller: Det förvridna ansiktet. Blodet som droppar när ambulanspersonalen bär ut honom.

I ett försök att komma undan det plågsamma minnet tar Allis sin tillflykt till en ensligt belägen stuga i de norrländska fjällen, där hon ser fram emot att få vara ensam och återhämta sig. Men det finns en annan stuga i trakten. Där bor Jonas, som försöker läka såren efter sitt spruckna förhållande. Och samtidigt har en man vid namn Raumo lämnat Helsingfors för att fjällvandra i Sverige.
När dessa tre livsöden stegvis vävs ihop och fjällsommaren går mot sitt slut befinner sig Allis i en långt farligare situation än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Ja, med min faiblesse för allt som har med norr och Norrland att göra så måste jag naturligtvis ge mig i kast med Kiruna-trilogin. Och det gör jag helt rätt i. Ingen deckare i vanlig bemärkelse, "psykologisk thriller" kallas den, men av någon anledning så tycker jag inte att den här typen av litteratur passar in under benämningen "thriller" - my wrong, säkert. Det är en bok av samma slag som Stina Jacksons. Tja, kanske är spänningsroman - vilket jag antar är den svenska översättningen på thriller - den rätta termen för genren.

Spännande, rätt hemsk och på sätt och vis rörande. Jag gillade den.

tisdag 14 september 2021

Resa i Sharialand

 

I Saudiarabien är det nästan omöjligt för en kvinna att röra sig utanför hemmet utan en manlig förmyndare. Journalisten Tina Thunander reste utan sällskap, sjal och den lagstadgade dräkt för kvinnor som kallas abaya till islams supermakt för att undersöka hur kvinnorna lever och försöka förstå deras islam. Det är ett unikt och inträngande reportage från ett land där kvinnor måste täcka sina kroppar och ansikten med motiveringen att de inte ska skapa begär hos männen.

Jag tyckte att den här boken lät väldigt intressant, dessutom blev den nominerad till Augustpriset 2010 och jag försöker ju klämma en del Augustnominerade, därför blev jag riktigt nöjd när den lottades fram som e-bok till De fyra årstiderna - sommar

Men nää, jag tyckte inte alls om den. Den är rörig och osammanhängande och Thunander saknar helt den respekt jag tycker krävs om man reser runt i ett land för att försöka förstå dess kultur och sedan skriva en reportagebok. Hon är raljerande och nedlåtande och jag upplever henne ungefär lika osympatisk som jag upplever saudiernas kvinnosyn. Usch!

Tisdagstrion - Kroppen

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och veckans tema är Kroppen.



Av Karin Erlandssons serie Legenden om Ögonstenen har jag bara läst första delen, Pärlfiskaren. Den läste jag med lilla Astrid. Men jag har tänkt att jag ska fortsätta med de följande delarna. 


Jag har läst tre titlar av Aleksijevitj, varav Kriget har inget kvinnligt ansikte är en. Jag blev väldigt förvånad över hur lättillgänglig hon är. Och bra! Zinkpojkar står i hyllan och väntar. Den borde jag ge mig i kast med lite snart.


Omslaget till Hundhuvud är ett av de fulaste jag har sett i hela mitt liv, men det är en helt underbar bok som jag verkligen rekommenderar.

När jag gjorde min trio var jag helt inställd på att temat var kroppsdelar, därför valde jag bort ett par titlar med kropp, för det är ju ingen kroppsdel. Det grämer mig lite, men nu får det vara som det är. Kanske någon annan tar med Elsie Johansson och Stina Wollter.

måndag 13 september 2021

Tobaksvägen

 

Detta är berättelsen om medlemmarna i familjen Lester. De tillhör det lägsta vita proletariatet i staten Georgia i USA. Familjefadern Jeeter har varken pengar eller vilja att skaffa sig regelbunden bärgning. Han orkar inte ta hand om den jord han skulle kunna odla och till staden och fabrikerna vill han inte resa. Men han talar ständigt om att han ska skaffa sig dragdjur och plog för att börja bruka jorden igen, men ingenting blir gjort. I stället lever Jeeter och hans hustru, tre barn och den gamla farmodern på svältgränsen och de är inte ens främmande för att stjäla maten för dagen. Elände, brand, stöld och mord är några av ingredienserna i denna skakande sociala samtidsroman.

Baksidestexten är en sanning med modifikation. Egentligen är det frågan om två hemmavarande barn, då den 11-åriga flickan har blivit bortgift med en äldre granne (!). Ett flertal mer eller mindre vuxna barn har räddat sig iväg till staden. Den 16-åriga hemmavarande pojken blir för övrigt bortgift med en kvinna på 40+ under bokens gång. Och mord är det väl inte riktigt frågan om, utan vållande till annans död. "Skakande sociala samtidsroman" får boken att låta som något som den inte är. Tobaksvägen är ganska dråplig, mitt i eländet och det bakomliggande allvaret. Vredens druvor - som gavs ut fem år senare, 1939 - skulle man kunna beteckna så, men knappast den här, även om den beskriver samma eländiga liv bland de fattiga under ungefär samma tid. 

Karaktärerna i boken är totalt oförmögna att ta vara på sig själva - de är lite som personerna man ser i Lyxfällan - och att anpassa sig efter tidens gång och rådande omständigheter. Jeeter Lester får mig att tänka på boken Vem snodde osten. Han är en av de där råttorna (eller var det möss?) som bara vägrar inse att det inte kommer någon mer ost, som kommer att vänta på den där osten tills han faller död ner. Det går inte att odla bomull på de där jordarna längre, de är totalt utsugna. Inte ens om någon skulle låna honom pengar till guano och bomullsfrön och låna honom en åsna, så kommer han kunna försörja sig på jorden. Alla har förstått det - utom Jeeter.

Nja, jag tyckte nog att boken var väl tjatig och jag hade rätt svårt att ta mig igenom den. Dessutom fattar jag inte varför engelskans farm alltid översätts med farm. Gård eller bondgård heter det väl på svenska. Och farma, som det tjatas om boken igenom, är det ett ord? Odla heter det väl. 

Boken var den pocketbok som lottades fram till De fyra årstiderna - sommar

söndag 12 september 2021

En smakebit på søndag

 

En smakebit på søndag utgår från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!


He would shoot her if need be; that would be the end of it. He'd shot big game before. He'd shot a big lion in South Africa, once. The head had been stuffed and mounted and was now above his desk in his den at home. He'd shot a buffalo in Yukon, a female too; he'd even shot a grizzly bear, once, up in the Rockies. He would shoot the bitch, no messing, bring her in. No beers at the jetty; he'd take her straight, by truck, to the other end of the island, to the port at English Town, where she would be tagged and photographed and packed on ice and taken to the larger island. There, she would be airlifted back to Florida  This time he knew what he was up against; a big bad motherfucker of a mermaid. 




Jag har hunnit halvvägs och är helt kär. Boken tilldelades Costa Book Award 2020. 

lördag 11 september 2021

Veckans mening - vecka 36

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Rådgivande är Olov Kindberg som tidigare har föreslagit att lagen* ska döpas om till Lagen om behandling av farliga samhällsparasiter.

* Lösdrivarlagen

Lösdrivare var man om man inte hade någon försörjning, eller om man var prostituerad. Det ansågs inte som ett brott, i egentlig mening, då påföljden var tvångsarbete, som ansågs vara en behandling och inte ett straff.

Det mest stötande i betraktandet av prostituerade, tycker jag, är att man genom tiderna har ansett att män måste få utlopp för sin sexualitet, det är deras självklara rättighet (varför nödvändigtvis tillsammans med någon annan, kan man undra; det är ju inte direkt så att man är förvägrad orgasm bara för att man inte har en partner), samtidigt som de kvinnor som på grund av fattigdom, sjukdom och/eller hot och våld tvingats tillfredsställa deras behov anses vara brottsliga eller "farliga samhällsparasiter".

1963, året då jag föddes, dömdes fortfarande kvinnor till spinnhuset för prostitution. 



fredag 10 september 2021

De fyra årstiderna - höst

 

Jo men det funkade ju faktiskt med de tre böcker jag lottade fram för sommarläsning - även om Tobaksvägen drog in en bit i september - så jag fortsätter nu med hösten.

De framslumpade böckerna blir:

Ljudbok:

Tändstickan vill jag minnas att jag sparade ner efter att ha sett hos Vargnatt. Jag tror emellertid att det var innan hon hade läst den, och vad hon sedan tyckte minns jag inte. 

"Hur många gånger jag huggit in och slitit ut det böjda knivbladet ur hennes kropp vet jag inte, men jag är helt säker på att hon får precis vad hon förtjänar ..."

Ett barns kvarlevor flyter till ytan i stenbrottet utanför Örbyhus och skapar oroliga ringar på vattnet. Grundskolerektorn bryter ihop, gängledaren rustar för krig och på torget drar en främmande lyxbil blickarna till sig.

Konstnären Lo Karlberg blir gränslöst nyfiken på sanningshalten i bybornas skvaller samtidigt som någon otåligt iakttar dem alla ...

En spänningsroman om relationer, ryktets makt, krockande världar och inre mörker.


e-bok:


Någon som håller till här (Alguien que anda por ahí, 1977) är en novellsamling av Julio Cortázar, som den högerextrema militärregimen i Argentina (1976–1983) förbjöd. Noveller som Andra gången och Apokalypsen i Solentiname, handlar om vardagen med en terrorregim, där mystiska försvinnanden och våld var vardag. Men som alltid hos Cortázar ställs gränsen mellan fantasi och verklighet på sin spets. Chopins spöke dyker t.ex. upp i titelnovellen som revolutionär torped.

En novellsamling känns helt ok. Med denna får jag dessutom pricka av Argentina i utmaningen Jorden runt på 100 böcker, som det gått rätt segt med i år. 

Pocket


I sin flerfaldigt prisbelönta roman Att tro på mister Pip väver Lloyd Jones samman en stark, vacker och hypnotiserande berättelse som visar hur böcker kan förändra våra liv på de mest överraskande sätt.På en kopparrik tropisk ö, sönderslagen av krig och övergiven av nästan alla, finns en enda vit man kvar: den excentriske mr Watts. Han är föremål för öbornas nyfikenhet och hån, men då det inte finns någon annan som kan undervisa barnen på ön städar mr Watts upp i det förfallna skolhuset och börjar läsa för eleverna ur Charles Dickens Lysande utsikter.Så inleds denna sällsynta, originella berättelse om den otroliga styrka som fantasin kan erbjuda när den en gång väckts till liv. Medan skotten och bomberna ekar i bergen är trettonåriga Matilda och hennes kamrater fängslade av den föräldralöse Pips äventyr i den avlägsna staden London, en stad vars konturer snart kommer att bli mer verkliga än deras eget skadskjutna landskap. Men på en krigshärjad plats där även barnen tvingas använda sin uppfinningsrikedom för att överleva dagen kan fantasin också vara något provocerande och farligt.

Lloyd Jones är från Nya Zeeland, som jag därmed skulle kunna bocka av i Jorden runt på 100 böcker. Boken nominerades till Bookerpriset 2007.


Jo men det här känns väl som en rätt trevlig och lagom blandning böcker tycker jag. Buss på't!

Veckans mening - vecka 41

  Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord : En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna ...