tisdag 31 december 2019

Ulysses


Den 16 juni 1904 är en dag som har gått till litteraturhistorien. Det är den dag då annonsförsäljaren Leopold Bloom äter en smörgås, går planlöst genom Dublin och tänker på sin otrogna hustru. Det är den dag då den unge poeten Stephen Dedalus samtalar, skryter, super och grubblar över sin döda mor. Dagen slutar i en natt där Molly Bloom i en vindlande, sinnlig monolog vakendrömmer om make och älskare. Det är en dag utan sensationer, men ändå en sensationell dag, gestaltad i ett språkligt fyrverkeri som fick prosan att te sig ny och oändligt möjlig.

Jo, jag har faktiskt lyssnat färdigt på 38 timmar Ulysses. Men att lyssna (eller läsa) färdigt är ju inte riktigt samma sak som att ta en bok till sig. Jag kan inte påstå att jag verkligen tagit Ulysses till mig. Boken är till stora delar fritt irrande tankar och ingen särskild handling driver den framåt. Ibland tappade jag fokus, och boken pågick lite i bakgrunden. Många gånger spolade jag tillbaka, halvtimmesvis; ibland säkert mer.

Det jag emellertid kan säga efter denna lyssning är: Jag är djupt fascinerad. På flera plan. Egentligen skulle jag vilja beställa hem både Thomas Warburtons och Erik Anderssons översättningar samt originalet och sätta mig ner och läsa om allt direkt. Och jämföra.

Handlingen - eller bristen därpå - är väldigt speciell, och inte minst frispråkig, och måste ha varit det i väldigt hög grad på den tiden den skrevs (käre värld!). Högt och lågt irrar, ringlar, slingrar sig berättelsen fram på ett vardagligt, lekfullt språk, fullt av ordvitsar och alliterationer. Och tankar och dialoger känns väldigt äkta och inte alls så tillrättalagda som de brukar vara i skrift - och som folk i allmänhet tror att de är; tror att de själva talar och tänker. Vilket fantastiskt arbete att lyckas översätta detta! Jag lyssnade på Erikssons översättning och har inget att jämföra med, men nog lät det enastående bra. Och Reine Brynolfssons inläsning är magnifik. Herre min gud vilket jobb han måste lagt ner!

Och sista delen, som jag efter googlande lärt mig kallas Mollys monolog är... jag finner inte ord.
Boken är verkligen fantastisk - men man ska inte lyssna på den medan man gör annat; den kräver att man fokuserar. Och den är värd tid och fokus.

Käre värld vad jag har lust att beställa de tre böckerna på studs, men nu är det köpstopp som gäller ett år framåt. Men kanske kan det bli ett tema för 2021; att slow but steady läsa och jämföra, och så komplettera med Dag ut och dag in med en dag i Dublin - Erikssons bok om översättningarbetet, som står i hyllan men som jag inte fått läst.

En risk med James Joyce Ulysses är att läsningen framställs som de intellektuellas motsvarighet till Vansbrosimmet. En prestation som endast de vältränade och uthålliga klarar av. Väl i målgången kan man torka av sig Dublinfloden Liffeys vatten och i bastun skrävla om hur man tog sig igenom de jobbigaste passagerna. skriver Jan Gradvall i sin recension i Expressen. Läs den!

Jag känner mig inte som jag har klarat av något Vansbrosim. Jag känner mig bara glad, upplyft och sugen.

Nyårsfesten


Alla är inbjudna. Alla är misstänkta. Det är slutet av december och det nya året ska snart ringas in. I en lyxig jaktstuga i de skotska högländerna samlas nio vänner som känt varandra sedan universitetstiden. De ska dricka champagne, äta god mat och njuta av varandras sällskap. Det ska bli det bästa nyåret någonsin. Men just som ett snöoväder rasar in över Skottland hittas en i sällskapet mördad. Och samtidigt ryktas det att en seriemördare går lös i vildmarken. Har han slagit till igen? Eller finns den skyldiga inom stugans trygga väggar?

En deckare i den gamla stilen - ingen slakt, ingen utstuderad tortyr, inga sanslösa groteska inslag; ett mord rätt och slätt - som inte känns det bittersta gammaldags, tvärt om. Jag gillade verkligen den här. Fast jag tycker att epilogen (om den kallades epilog minns jag dock inte) kunde uteslutas och lämna mer åt läsaren att fundera över; det hade varit snyggare. 

måndag 30 december 2019

Authors & Characters - Peter


Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser och dagens namn är Maria. Så här skriver Lyran på sin blogg: Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Péter Esterházy


Ungersk författare, född 1950 i Budapest. Avled i bukspottkörtelcancer 2016. Hans sista bok, Bukspottkörteldagbok, skildrar sjukdomstiden. Den låter väldigt intressant och jag skulle gärna vilja läsa den, men eftersom 2020 är ett år då jag ska fokusera på hyllvärmare, så tänker jag satsa på Markusversionen, som står i hyllan. Jag har alltså inte läst honom än.



Lord Peter Wimsey


Jag vet att jag har läst just den här boken - jag känner väl igen omslaget - för länge, länge sedan. Jag minns ingenting av den, men vill väldigt gärna läsa Sayers igen. Jag gillar ju den där gamla stilen på deckare.


söndag 29 december 2019

En smakebit på søndag - Tsarens kurir


Idag utgår smakebiten från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Tartarerna har startat krig under Feofar Khan och ryssen Ivan Ogarev. Tsarens bror är i fara men telegraflinjen är bruten. För att varsko brodern skickar tsaren sin kurir Mikael Strogoff, som reser inkognito som handelsmannen Nikolas Korpanoff. Av en slump får han sällskap på resan av en ung livländska och de uppger sig vara syskon. Med jämna mellanrum träffar de på två korrespondenter, utsända för att bevaka kriget, en britt och en fransman. Här har de råkat ut för en storm högt uppe i Uralbergen. (telega = ett slags vagn; iemschick = kusk)

- Nikolas Korpanoff, handlande från Irkutsk, svarade Mikael Strogoff. Men säg mig, vad är det för äventyr, så ledsamt för den ene, så roligt för den andre som hänt er?
- Ni må bli domare, her Korpanoff, svarade Alcide Jolivet. Tänk er att vår postiljon har farit sin kos med framdelen av sitt avgrundsåkdon och lämnat oss i sticket här på bakdelen! Den sämsta hälvten (sic!) av en telega i stället för båda. Ingen vägvisare, inga hästar! Är det inte förfärligt lustigt?
- Inte lustigt allt! svarade engelsmannen.
- Jo visst, värda kollega. Ni kan verkligen inte ta saker och ting från den glada sidan!
- Och vill ni vara så god och säga mig huru vi ska kunna fortsätta vår resa? frågade Harry Blount.
- Ingenting är enklare, svarade Alcide Jolivet. Ni spänner er för det som finns kvar av åkdonet, jag tager tömmarna, jag kallar er "min lilla duva", alldeles som en äkta iemschik, och ni travar som en äkta posthäst!


Tsarens kurir skrevs 1876. Det är den sista bok jag har kvar i utmaningen 6 klassiker på 6 månader

Nyårstaggen - hur gick det?

Ett besök inne hos Sara påminde mig om att jag faktiskt gjorde Nyårstaggen precis i början av 2019. Den hade jag totalt glömt bort. Så hur gick det då? Jo, här ser ni en som lovar mer än hon håller *host*

1. En klassiker jag lovar att läsa
Buddenbrooks av Nobelpristagaren Thomas Mann. Tuff sak på 30 timmar. Jo då, faktiskt!

2. En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta
Avsluta vet jag inte, men läsa ikapp i alla fall: The No 1 Ladies' Detective Agency. Jag hoppas verkligen att Alexander McCall Smith skriver på. Jag älskar Mma Ramotswe. Jo, jag läste tre Mma Ramotswe i 3x3

3. En bokserie jag lovar att påbörja
Jag ska läsa P A Fogelströms Barnserie har jag tänkt: Vävarnas barn, Krigens barn och Vitabergens barn. Jajamensan!

4. En författare (som jag inte läst tidigare) jag lovar att läsa något av
Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj ska jag läsa några titlar av är det tänkt. Ja men visst!

5. En bok jag lovar att läsa om
Ja, det blir ju Tove Janssons Trollvinter - varje vinter. Same procedure as every year! (det går ju bra det här...)

6. En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska
Utforska vet jag inte... skräck är ju inte min grej - jag är på tok för harig - men jag ska försöka mig på Kvinnan i svart av Susan Hill. Det blir dock inte när jag är ensam uppe i buan, det är då säkert. På sommaren en vecka när jag har barnen kan väl bli bra :) Eh... njae :(

7. Ett seriealbum jag lovar att läsa
Hrm... jag läser liksom inte seriealbum längre, även om jag gillar Tintin, Lucky Luke, Spirou, Asterix och Linda & Valentin t ex. Supernova, del 8 i Amulett-serien, räknas den? Meh, jag som gillar Amulett så; att jag inte tagit mig i kragen och läst den!

8. En novell jag lovar att läsa
Jag ska läsa någon av Alice Munros novellsamlingar är det tänkt. Check!

9. En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa
Något av Sofia Rapp Johansson, endera Tills skulderbladen blivit vingar eller Golgata. Om grava, mångåriga sexuella övergrepp på ett litet, litet barn. Hrm... alltså, nej!

10. En länge ägd oläst bok jag lovar att läsa
Utan ett enda ord av Heinrich Böll. Jag har säkert haft den i 30 år. Ja! :)

11. En debut jag lovar att läsa
Jag vill gärna läsa Ina Rosvalls Harungen. Jag har skaffat den i alla fall; står numera i hyllan.

12. En bok eller bokserie (som jag tidigare gett upp/dömt ut) jag lovar att ge en ny chans
Nytt försök med The Wind in the Willows av Kenneth Grahame. Vet inte varför jag aldrig får till det. Jajjamensan!

13. Tagga några andra!
Jag gör som Vargnatt och taggar den som känner sig manad. Ja, det var hos Vargnatt jag hittade den.

8/12 Inte jättebra, nej. En fördel om man försöker komma ihåg vad man lovat att läsa.

lördag 28 december 2019

Veckans mening - vecka 52


Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. 


Han hade lärt att vägleda sig efter vissa nästan omärkliga kännetecken - isnålarnas riktning, trädgrenarnas olika ställning, lukten från horisontens yttersta gränser, skogarnas örter, obestämbara ljud som flöt genom luften, fåglars flykt i den töckniga atmosfären, tusen detaljer som är lika många märken för den som kan upptäcka dem. 


fredag 27 december 2019

Tema Shakespeare


Årets andra tema är Shakespeare.

När jag för Tema Grekland under 2019 läst en hel del grekiska tragedier insåg jag att det är riktigt trevligt och inte alls svårt att läsa dramatik. Ja, egentligen har jag väl konstaterat det förut, jag har till exempel läst så väl Hamlet som Antigone tidigare, utan att det tog emot det minsta. Kanske behövde jag bli påmind bara. Det finns flera Shakespeare-pjäser som jag länge velat läsa och jag tror att det börjar bli dags nu. Jag kommer att lista dem nedan allt eftersom jag läser.

Romeo och Julia
Stormen
Hamlet
Trettondagsafton
Macbeth

Helgfrågan - vecka 52


Dags för helgfråga. Denna vecka undrar Mia:

Vad läser ni?
Just nu läser jag lite allt möjligt, samtidigt. Det gäller att bli klar med årets utmaningar :)

Sapfos Dikter och fragment. Inget måste men jag vill läsa den, och den passar i Tema Grekland.

Το βιβλίο των γάτων (Katternas bok) av Nikos Dimou. Jag är klar med dikterna sedan i somras, men i de senare upplagorna är ett par brev tillagda, och dem har jag kvar. Ingår i Förkovran.

Nya testamentet. Just nu håller jag på med Lukasevangeliet. Det går sådär med min läsning av Bibeln - som varit ett av årets teman - men lite är bättre än inget. Jag kanske kan sätta upp evangelierna under punkt 21 i Kaosutmaningen: Läs en bok med ett religiöst budskap/en religiös handling. Det är den sista jag har kvar av de 35.

Och så har jag precis börjat på Tsarens kurir av Jules Verne, som är sista boken i utmaningen 6 klassiker på 6 månader, som Vargnatt kört i två år, men nu avslutar.

Sannolikt inget som får det att vattnas i munnen på er ;)


Har du fått några julklappar?
Av min lilla Nasse har jag fått små ugglor, som hon köpt på julmarknaden i grannbyn.


Och så köpte jag fyra böcker åt mig själv i julklapp


Av lilla mamsen brukar jag få en peng

Vad huset förmår


2019 valde jag två teman för året (Grekland och Bibeln) och det fortsätter jag med även under 2020.

Nu har jag så hysteriskt mycket olästa böcker i mina hyllor att jag måste ta tag i det hela. Jag kan inte bara köpa, köpa, köpa och knöka hyllorna fulla, för att sedan företrädesvis läsa det jag lånat på bibblan eller lyssna på ljudböcker, så bästa fröken Scylla:

1. Köpstopp för böcker 2020!
2. Ta tag i hyllvärmarna!

Ena temat för 2020 är alltså Vad huset förmår - hyllvärmare (och lite nytt). Jag kommer att lista dem nedan allt eftersom.

Klätterbaronen - Italo Calvino
Romeo och Julia - William Shakespeare
Onåd - J M Coetzee
Rosor skador - Jenny Tunedal
Jag är Adua - Igiaba Scego

Hennes nya namn - Elena Ferrante
Våldets vändkrets - Natacha Appanah
Barnen från Frostmofjället - Laura Fitinghoff*
Stormen - William Shakespeare
Tropiska fiskar - Doreen Baingana*

Glöm mig - Alex Schulman*
Litet land - Gaël Faye*
Vägmärken - Dag Hammarskjöld
Is - Ulla-Lena Lundberg*
Hamlet - William Shakespeare

Coconut - Kopano Matlwa*
Den azurblå stäppen - Michail Sjolochov*
Skogens salt - Nguên Huy Thiêp
Babian - Naja Marie Aidt*
Under frangipaniträdet - Mia Couto*

Överstinnan - Rosa Liksom*
De svarta stenarna - Guus Kuijer
Markus-versionen - Péter Esterházy*


* Mindre än 1 år i hyllan


torsdag 26 december 2019

Där rinner en älv genom Saivomuotka by


Den här har jag spanat efter länge. Inget av mina bibliotek har haft den när jag kollat, men så plötsligt stod den där, på boksnurran för nyinkommet. Och jag kastade mig över den, förstås.

En släktkrönika om en familj, men också om betydelsen av en plats och om ett Sverige i förändring. Från att det 1895 föds en lill-unge till att klara och älska, Maija, och att Israel Raattamaa får ta över ett pörte vid Muonioälven, fram till 2010-talet när släkten är utspridd. Genom berättelsen flyter älven, konstant och rörlig på samma gång, precis som de generationer av människor som lever utmed vattnet eller flyttar och kommer tillbaka.

Ja ni vet, jag och Norrland. Jag liksom bara måste läsa den, trots brist på tid, mitt i julstök och med en stark önskan om att hinna klart med mina utmaningar innan året är slut. Ja, och nu är den alltså utläst, så här på annandagen.

Det är en väldigt fin bok, vacker rent av. Jag tycker mycket om den insprängda meänkielin (antar jag att det är) som ofta, men inte alltid, följs av en svensk översättning. Jag kan typ tio ord på finska (nej, det är inte finska, men mer finska än svenska i alla fall) och förstår inte ett smack, men jag tycker om det.

... väsy väsy västäräkki, nuku kun mie en on kulttan... vaivu maalle valkealle... nuku nuku nurmilintu...

...trött så trött är sädesärlan, sov fastän jag ej har guld... vila dig på goda jorden... sov ja sov du lilla myrspov...

Jag hittade hela vaggsången här när jag googlade. Jag kan faktiskt inte få fram att nurmilintu betyder just myrspov, men jag tyckte att det var särdeles sött, lilla myrspov. Det finns, fann jag, ett stickmönster till en sjal som heter Nurmilintu. Vill man sticka den så finns mönstret här. Det är nästan så att jag blir sugen, bara för att.

Jo, långt norrut är det

Och från pärlbandet som är Maijas barn börjar det dras som spindeltrådar av barnbarn som hon tyst och bara sällan smeker över huvudet.

Och här har vi en av spindeltrådarna, Pia Mariana Raattamaa Visén


Naturlig läsning


Efter moget övervägande - eller kanske inte särskilt moget alls - har jag beslutat mig för att hänga på Fannys journal i utmaningen Naturlig läsning. Visserligen lär jag ha att göra med mina andra tre utmaningar och två teman, men eftersom ämnet verkligen intresserar mig och väldigt många böcker på min att-läsa-lista passar in här, så tänkte jag: äh, vad fan!

Kolla in sidan och häng på, vettja!

Böckerna jag läser kommer jag att lista nedan, allt eftersom.

  Havsboken - Morten A. Strøksnes

  Your Guide to Forest Bathing - M Amos Clifford

  Winterdance : The Fine Madness of Running the Iditarod - Gary Poulsen

  Blå - Maja Lunde

  The Moth Snowstorm - Michael McCarthy

  Forty Years in the Wilderness - Dolly Faulkner

  The Otters' Tale - Simon Cooper

  The Seabird's Cry: The Lives and Loves of the Planet's Great Ocean Voyagers 
   - Adam Nicolson

  Bin och människor - Lotte Möller

  The Earth Moved - Amy Stewart

Hett i hyllan #28


Hett i hyllan utgår från Monika som skriver så här: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?


Leonie Swanns Glennkill : En fårdeckare har stått i hyllan i ett par, tre år skulle jag tro.

Glennkill är varmhjärtad och rolig, spännande och ironisk,djupsinnig och full av överraskningar! En morgon ligger fåraherden George Glenn livlös i det irländska gräset, med en spade som sticker upp ur bröstet. Georges får är förfärade: vem kan ha dödat den gamle herden? Och varför? Miss Maple, det klokaste fåret i hjorden, börjar intressera sig för fallet. Lyckligtvis har George läst högt för fåren, så hon är inte helt oförberedd på kriminologiska problem. Trots flera missförstånd så kommer hon med sin fårlogik människovärlden alltmer på spåren och förföljer outröttligt mördaren. Mellan äng och bykyrka, branta klippor och fårvagnar väntar oanade äventyr på miss Maple och hennes hjord - tills de slutligen lyckas bringa ljus i mörkret och klara upp det gåtfulla mordet på sin fåraherde...

Låter ju hur charmigt som helst. Varför har jag inte kommit mig för med denna, mån tro? Kan mycket väl vara en feelgood i min smak.


Förkovran 2020


Vad är rimligt att läsa under ett år om man mer ser till att förkovra sig, att skaffa sig något slags litterär bildning, snarare än ren lustläsning? När det gäller den här typen av litteratur behöver man ofta - men inte alltid - anstränga sig lite mer, kämpa sig upp för en initial uppförsbacke, innan man når det där lustbetonade. I vårt samhälle tycker jag att vi generellt blir allt mindre benägna att göra det, streta i uppförsbacke för att sedermera nå något tillfredsställande. Det ska gå lätt, snabbt, vara högt tempo, lättillgängligt, spännande och ge omedelbar behovstillfredsställelse. Snabba cash istället för envetet gnetande. Snabba kolhydrater, istället för böcker med lågt glykemiskt index.

Jag fortsätter även 2020 med min egen utmaning. Eftersom Vargnatt nu avslutar sin 6 klassiker på 6 månader, så har jag fyllt på Förkovran med fler klassiker och Nobelpristagare - och när det gäller de senare så har jag valt författare jag tidigare inte läst. Totalt sett blir det ungefär lika många böcker som förra året. Eftersom ett av årets två teman gäller hyllvärmare och jag har beslutat om köpstopp för böcker under hela året, så har jag företrädesvis valt böcker som står i hyllan.

Som tidigare år kan det bli så att jag byter ut några av titlarna under årets gång. Några av klassikerna är till exempel rätt "tunga" och jag kanske inte ror i land med dem och får jag svårt att hinna läsa, så kanske en del titlar byts ut mot ljudböcker. Så här ser årets lista ut:


Senaste årets Nobelpristagare (ja, nu blir det ju senaste två åren)
Styr din plog över de dödas ben 
Daghus natthus
Löparna

Målvaktens skräck vid straffspark 
Kort brev till långt farväl
Långsam hemkomst


Tidigare Nobelpristagare
Ett hus åt mr Biswas - V S Naipaul (Trinidad & Tobago / Storbritannien, 2001)
Den azurblå stäppen - Michail Sjolochov (Sovjetunionen, 1965)
Weekend i Guatemala - Miguel Angel Asturias (Guatemala, 1967)
Silja - F E Sillanpää  (Finland, 1939)
Kristin Lavransdotter - Sigrid Undset (Norge, 1928)
  Brudkronan
  Husfrun
  Korset
Onåd - J M Coetzee (Sydafrika, 2003)
Hjärtdjur - Hertha Müller (Rumänien / Tyskland, 2009)
Aké - Barndomsåren - Wole Soyinka (Nigeria, 1986)


Klassiker
Lysande utsikter - Charles Dickens
Anna Karenina - Leo Tolstoj
Don Quijote - Miguel de Cervantes Saavedra
Anne Franks dagbok - Anne Frank
Kapten Grants barn - Jules Verne
Sherlock Holmes (12 berättelser) - Sir Arthur Conan Doyle
Iliaden - Homeros
Världarnas krig - H G Wells


Svenska klassiker
Godnatt jord - Ivar Lo-Johansson
Hertha - Fredrika Bremer
Boken om San Michele - Axel Munthe
Vägmärken - Dag Hammarskjöld
Clownen Jac - Hjalmar Bergman
Ormen - Stig Dagerman
Rosen på Tistelön - Emilie Flygare-Carlén
Barnen från Frostmofjället - Laura Fitinghoff


Senaste årets Augustnominerade
Bin och människor - Lotte Möller
Jag vill sätta världen i rörelse - Anna-Karin Palm
W - Steve Sem-Sandberg


Tidigare års Augustnominerade
Mary - Aris Fioretos
Rosor skador - Jenny Tunedal
Aftonland - Therese Bohman


Senaste årets nominerade till Nordiska rådets litteraturpris
Människan är den vackraste staden - Sami Said


Tidigare nominerade till Nordiska rådets litteraturpris
Is - Ulla-Lena Lundberg


Lyrik
En spelmans visor - Dan Andersson


Drama
Ett dockhem - Henrik Ibsen


onsdag 25 december 2019

3x3 2020


I år blir det faktiskt 3x3x3, eftersom det är tredje året jag gör utmaningen. Första gången vill jag minnas att jag - och ett antal andra - hängde på Ugglan & Boken, men sedan var det visst bara jag som ville fortsätta, så då körde jag ensam. Jag misstänker att jag blir ensam om den i år också, men om någon skulle vilja hänga på så är det ju kul. Alltså: 3 böcker inom 3 helt valfria teman, som kan vara lite vad som helst: land, språk, författare, genre, ämne...

Ugglan & Boken tar upp utmaningen i år igen, kolla gärna på hennes tre trissar :)


Finland
Överstinnan - Rosa Liksom
Brudar i svart - Sirpa Kähkönen
Norma - Sofi Oksanen

Vladimir Sorokin
Is
Tellurien
I det heliga Rysslands tjänst

Främmande språk
Efter solen - Jonas Eika (danska)
Når landet mørknar - Tore Kvæven (norska)
Schloss Gripsholm - Kurt Tucholsky (tyska)


Under året läste jag Rosa Liksoms Kupé nr 6 som en av böckerna i min utmaning Förkovran (tidigare nominerad till Nordiska rådets litteraturpris) och när månadens språk var finska läste jag Sirpa Kähkönens Granitmannen och Sofi Oksanens När duvorna försvann - och senare även Utrensning. Jag insåg att jag verkligen ville läsa mer av dessa tre författare och därför har jag valt Finland som en av mina 3:or, med böcker av just dessa tre.

Jag blev fullkomligen däckad av Vladimir Sorokins Snöstormen, i inläsning av Rolf Lassgård - som nu, tack och lov, finns som ljudbok - och sedan dess har jag velat läsa mer av Sorokin.

Att läsa norska och danska är faktiskt bara en vanesak och det är synd och skam att vi nordbor inte läser varandras språk i större utsträckning. Jonas Eikas novellsamling Efter solen vann Nordiska rådets litteraturpris i år, därför har jag valt den. Tore Kvævens Når landet mørknar hade Astrid Terese med i En smakebit på søndag, och jag blev då såpass nyfiken på den att jag har införskaffat ett ex. Tyska är jag väl inte världsabäst på direkt, men jag har i alla fall läst tre böcker tidigare - om än för rätt länge sedan. Scholoss Gripsholm har stått i hyllan i en halv evighet och jag tror att den kan vara rätt lättläst och ganska söt.

Månadens språk 2020


Helena på Ugglan & Boken, som förgyllt de senaste två åren med sin utmaning Månadens språk, tänker inte fortsätta med den 2020. Eftersom jag har tyckt att utmaningen varit så otroligt givande, jag har fått läst en massa fantastiska böcker som jag aldrig annars hade hittat, tänker jag fortsätta med en egen variant.

Då många författare i tidigare kolonier skriver på det forna herrespråket, t ex skrivs ju en hel del afrikansk och indisk litteratur på engelska, så faller många spännande länder och områden bort om man bara tar hänsyn till språket. Därför har jag gjort en utmaning som är en kombination av språk och område. Engelska får alltså vara med, trots att det är så dominerande som litteraturspråk - men bara från vissa områden.

Rent praktiskt har jag tagit 33 språk/områden och kört i en slumpgenerator för att få fram tolv stycken. Därefter har jag kört en gång till för att fördela dem över årets månader. Och så här ser listan ut:

Januari - Italienska
  Klätterbaronen - Italo Calvino
  Historien om en anständig familj - Rosa Ventrella
  Jag är Adua - Igiaba Scego
  Hennes nya namn - Elena Ferrante

Februari - "Östafrikanska" (för länder se länken; scrolla ner en bit)
  Våldets vändkrets - Natacha Appanah
  Tropiska fiskar - Doreen Baingana

Mars - Japanska
  Kafka on the Shore - Haruki Murakami

April - Vietnamesiska
  En syrsas memoarer - Tô Hoài
  Skogens salt - Nguyên Huy Thiêp

Maj - Nederländska
  Anne Franks dagbok - Anne Frank
  De svarta stenarna - Guus Kuijer

Juni - Ungerska
  Markus-versionen - Péter Esterházy

Juli - Indonesiska
Augusti - Bulgariska
September - Turkiska
Oktober - Portugisiska
November - Franska
December - Grekiska


Vill någon hänga på så är det förstås kul.

tisdag 24 december 2019

God jul!



Nu när det har lugnat ner sig här hemma och gästerna farit hem till sitt, vill jag passa på att önska en god jul. Jag gillar verkligen den här videon, med sin blandning av kristet och hedniskt.

I morgon ska jag börja lägga ut nästa års utmaningar - hoppas jag. Men nu ska jag äntligen få sitta ner och läsa en stund. Det har blivit dåligt med det senaste tiden, med allt julstök.

måndag 23 december 2019

Authors & Characters - Maria


Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser och dagens namn är Maria. Så här skriver Lyran på sin blogg: Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Harrys Helga Maria

Så stod det i ett korsord jag löste för något tiotal år sedan. Min mormor hette Helga Maria och morfar hette Harry. Då visste jag inte att Moa egentligen hette Helga Maria hon med, även om det inte var så svårt att lista ut att det var henne det rörde sig om, där i korsordet.


Jag antar att Moa Martinsson är allom bekant och inte behöver någon närmare presentation. Vill man läsa lite om henne kan man klicka in hos Moa Martinssons litterära sällskap.

Själv har jag läst Kvinnor och äppelträd samt Mor gifter sig-trilogin. Något mer ska jag väl försöka klämma framöver.


När jag gick i 3:an så läste fröken Marias lilla åsna för oss om mornarna under december. Hon släckte ner i klassrummet, tände adventsljusstaken och läste, och jag tyckte att alltsammans, bok och stämning, var helt fantastiskt. Som jag njöt.


Boken handlar om den lilla åsnan som bär den havande Maria på vandringen till Betlehem. Jag har läst den för alla ungarna, en i sänder, och de har tyckt mycket om den. Som vuxen kan jag kanske tycka att den är lite smetig, men den där ursprungliga kärleken till boken sitter liksom kvar. Uppföljningen heter Åsnan och barnet.

Marias lilla åsna finns översatt till 12 olika språk och har givits ut i flera upplagor, så här ser den senaste ut:



Författaren, Gunhild Sehlin, föddes 1911 i Eksjö. Hon var verksam som lärare fram till 1966, då hon hon reste till Jordanien där hon drev ett hem för utvecklingsstörda barn i över 20 år. Hon har skrivit ett flertal barnböcker. Hon dog 1996.


Livet utan masker


I Livet utan masker berättar Maryse Condé med uppfriskande klarhet och stor självkännedom om sitt liv och den makalösa resa hon gjort från Karibien till Frankrike, till västafrikanska länder såsom Guinea, Ghana, Elfenbenskusten och Senegal, under politiskt turbulenta år, och så småningom till USA.

Jaha ja, nu känner jag mig så där hopplöst gnällig och trist, men...

Den här boken är så jäkla illa översatt att jag gav upp efter 50 sidor. Den ingår i utmaningen 3x3, där min avsikt var att läsa tre böcker av Maryse Condé under året, men jag beslutade mig helt sonika för att läsa en annan tredje bok istället, Celanire.

Men så läste jag en artikel där boken togs upp som en av de viktigare under 2010-talet, och beslutade mig för att ge den en ny chans. (Jag skrev om artikeln här)

Översättningen är bedrövlig och på många ställen påminner den mer om en googleöversättning än ett yrkesmannaverk. Lite konstigt, för det är samma person som översatt de tidigare böckerna jag läst av Condé, och jag har inget minne av något konstigt i dem. Framförallt är det en massa syftningsfel, det går inte att översätta rakt av, man måste skriva om.

Medan jag lyssnade kunde jag inte låta bli att sluka Thérèses mor med blicken, som följde med dem för att ta hand om deras tre små barn. 

Medan vi forslades i fullproppade bussar som var nära att ge upp andan körde glänsande Mercedes med vimplar förbi oss som transporterade utstyrda kvinnor täckta med smycken och män som skrytsamt rökte havannacigarrer märkta med deras initialer.

I taket satt en enorm vit porslinskula som var strimmad av lila och röda vener, som liknade en ögonglob...
Vener?

Hur kan man komma undan med något sådant? En del ordval är också väldigt underliga, vener i meningen ovan, till exempel, och...

Dagen innan vi skulle fara tillbaka till Accra var jag nödbedd att följa med Amy och Maya till L'OEil...
Nödbedd?

Och jag blir galen på afrikansk-amerikansk, som förekommer stup i kvarten. Men vad fan, afroamerikansk säger man väl.

Irritationslappar. Och då satte jag ändå inga de första 40 sidorna

Condés språk är också väldigt annorlunda i denna bok. Det känns mer som om hon sitter rakt upp och ner och berättar, än författar - om ni förstår vad jag menar. Ibland går det framåt i en febrig fart, så man knappt hinner med i svängarna.

"Utan masker" är så sant som det är sagt. Inga förskönande omskrivningar här inte, och sanningen är att Maryse Condé inte framstår som någon särdeles sympatisk person. I synnerhet har jag svårt att fördra hur hon, helt medvetet, låter sina barn fara illa när hon förälskar sig i den ena idioten efter den andra och hur lätt hon har för att helt sonika "göra sig av med dem" när de inte passar i hennes planer (inte alltid, men alltför ofta). Jo, hon märker att barnen mår dåligt när hon forslar dem kors och tvärs över Afrika, alla kissar till exempel i sängen, och hon försöker få tag på en barnpsykiater. Men hallå!? Funderat på att ändra ditt eget beteende? Tror du att en psykiater ska kunna trolla bort det du utsätter barnen för?

Hon blir med barn till höger och vänster, trots att hon inte vill, och hävdar att det inte fanns p-piller att tillgå, men i en annan mening talas det om kondomer, så helt omöjligt att skydda sig torde det knappast ha varit.

Och det är mycket: voj, voj, stackars mig, oj vilken otur jag har hela tiden. Rätt mycket självförvållat, skulle jag vilja säga. Är man ensamstående med fyra barn kanske man inte ska satsa på att försöka försörja sig i en håla i Afrika och välja karlar helt urskiljningslöst, utan hålla sig i Frankrike där man kan använda sitt modersmål, har möjlighet till både arbete och studier och dessutom rätt till visst understöd. Om inte annat så för barnens skull.

Jo, jag förstår att det finns en hel del kulturella skillnader här. I många kulturer använder man inte preventivmedel, trots att det finns att tillgå, utan accepterar de barn som händelsevis kommer, trots att man inte ens kan försörja sig själv. Och är barnen "i vägen" så lämpar man över dem på släktingar, och fortsätter köra sitt eget race. Kanske är det ett klass- och i-landsfenomen, detta att så noggrant planera när och hur man får sina barn och att sedan fokusera på deras bästa så länge de bor hemma.

Sammanfattningsvis:
Boken är intressant, men jag är inte imponerad av hur den är skriven/berättad.
Jag är inte imponerad av översättningen. (Ok, det var en eufemism)
Jag är inte imponerad av Condé som person.

Nu är jag klar med min utmaning 3x3.

söndag 22 december 2019

Ett rum med utsikt


Lucy Honeychurch och hennes kusin Charlotte Bartlett är på besök i Florens, men får till sin besvikelse inte de rum med utsikt som de blivit lovade. De får byta med den påstridigt vänlige mr Emerson och hans son George. Ett byte och ett möte som får stora konsekvenser. George påverkar Lucys liv på ett sätt hon inte kan ana, och väl hemma i England står hon inför en rad svåra val och omprövningar.

Berättelsen om hur den känsliga och tänkande Lucy Honeychurch lär sig att tänka med hjärtat, och väljer bort det som är passande för den äkta kärleken, blev E M Forsters genombrott som författare. 

Jo, jag såg ju filmen då när den gick på bio. Daniel Day Lewis var väldigt bra som den gräslige fästmannen Cecil och Helena Bonham Carter var fin som Lucy Honeychurch. Jag minns inte Maggie Smith som kusin Charlotte, bara att hon var med. 

Boken stämde väl överens med filmen - eller tvärt om kanske man ska säga; att filmen följer boken väl. Kärlekshistorier är ju annars inte min grej, men den här tycker jag om, både som bok och som film. Den var riktigt trevlig att lyssna på. 

Det här var sista boken jag hade kvar under rubriken 'Klassiker' i min utmaning Förkovran.


En smakebit på søndag - Det rinner en älv genom Saivomuotka by


Denna vecka utgår smakebiten från Mari på Flukten fra virkeligheten. Dela med dig en snutt av det du läser just nu, inga spoilers!

Det sjunger i isen så högt att det hörs ända in till dem i köket. Snösmältan och älvvattnet pressar på underifrån. Plötsligt hörs ett rop utifrån:
"Isen går!"
Israel kan inte höra vem som ropar men barnen tumlar ut, vantar och sjalar. På med laddorna! Han ser mot Maija som ordnar med elden. Som om hon inte hört.
"Kom, Maija! Tule! Vi går och ser när isen går."
"Gå du", säger Maija utan att titta upp.
"Nej, Maija! Kom..."
Matilda tittar in genom köksdörren.
"Isen går på älven. Kom."
Maija tittar upp och tar en sjal över axlarna. De går ner mot älven i den skottade lilla gången genom snön, förbi höladan och dasset. Barnens rop hörs och sången, mullret från älven, smällarna då isen skjuts upp och brister i stora flak. De står längs älvbanken och tittar och deras hjärtan spränger och dunkar. Vattnet forsar, skummar, spränger fram. Och ljudet skär in i dem med en glädje.


Ja ni vet, jag och Norrland.

lördag 21 december 2019

Skugga-Baldur


I april 1868 gick ett mycket stort lastfartyg på grund utanför Reykjanes. Ombord på skeppet finner man en stor last tran, som en skänk från ovan till människorna som lever på den karga isländska kusten. Kalla kårar går längs ryggraden på de män som undersöker det förlista skeppet när det upptäcker att det fortfarande finns liv ombord. De hittar Abba, en ung flicka med Downs syndrom som hållits fången av besättningen. 

För Månadens språk som är isländska har jag läst om Sjóns fantastiska bok Skugga-Baldur : En folksaga. Första gången jag läste den skrev jag om den här. Den är endast 128 sidor lång. Mycket litteratur i litet format. 

Sjón har skrivit en kort och kärnfull roman, som både är grym och vacker. På några få sidor lyckas han skapa stark spänning och skildra såväl kärlek som ondska och hämnd. Om och om igen får händelser nya betydelser allteftersom detaljer kommer upp till ytan. Precis som det i verkliga livet dröjer innan man ser sanningen bakom ytan. Och likt Sjóns tidigare romaner har berättelsen många skikt och är rik på innehåll mellan raderna. Det är en sparsmakad men magisk saga...

Först nu när jag suttit och googlat efter baksidestexten har jag fått klart för mig att en skuggabaldur är ett mytologiskt väsen i isländsk folktro, en korsning mellan en räv och en katt, farlig för både människor och djur. Åh, jag vill verkligen lära mig isländska, i alla fall att läsa.


För Skugga-Baldur tilldelades Sjón Nordiska rådets litteraturpris 2005.

Missa den inte!


Veckans mening - vecka 51


'Veckans mening' utgår från Robert på Mina skrivna ord. Så här skriver han: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.

Och jag, jag hänger på.

Rundqvist kom med snäppan och ville slå åder, men jagades bort, och när han inte fick sin vilja fram, bad han att åtminstone få läsa något över den sjuke, för han kunde en läsning över vattusiktiga får, men han fick inte alls befatta sig med prästen och ingen annan heller av karltroppen.

Den sjuke är alltså prästen och sjuk är han inte i egentlig mening, utan överförfriskad så till den milda grad att han är medvetslös.



fredag 20 december 2019

Hemsöborna


"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen". Så inleds skärgårdsromanen Hemsöborna (1887) vilken har blivit en av den svenska litteraturhistoriens mest lästa böcker. "Yrvädret" är fastlänningen Carlsson som kommer till ön Hemsö för att hjälpa änkan Flod och hennes son med lantbruket.

Jag var inte överdrivet förtjust i Röda rummet - även om jag måste tillstå att jag tycker bättre om den nu, när jag tänker tillbaka på den, än jag gjorde när jag läste - men den här tyckte jag var riktigt, riktigt bra. Fantastiska miljöskildringar och fina personporträtt, dramatik och en hel del dråpligheter. Helgjuten är det ord som dyker upp som beskrivning av den här lilla (140 sidor) men ändå stora romanen. Även om man är en person som inte läser klassiker och verkligen inte har tänkt sig att läsa Strindberg, så tror jag att man kan ha stor glädje av den här boken. Jag ska faktiskt sätta upp den på listan med böcker jag rekommenderar åt min 16-åring - även om han nu ännu inte tagit sig an en enda av dem. En vacker dag händer det! Han är den typen. PANG! säger det, och så sätter han igång i ett rasande tempo.

Det här var den sista boken jag hade kvar under rubriken 'Svenska klassiker' i min utmaning Förkovran.

Trollvinter


Jag vet inte hur många gånger jag läst eller lyssnat på Trollvinter. Över 20 i alla fall. Första gången jag mötte boken var när mamma läste den för mig och min bror medan vi bodde i Ramsdalen i Vendelsö, och där bodde jag från 5 - om jag minns rätt - till 7 års ålder, alltså 1968 till 1970. Jag har inte läst den varje år sedan dess, men sannolikt hälften i alla fall.

Detta år valde jag en inläsning av Tove själv. Tidigare har jag hört den med Birgitta Ulfsson under många år och på senare tid med Mark Levengood.

Jag blev ganska förvånad över att Toves finlandssvenska var så "utsuddad". Det lät som rikssvenska - lite gammaldags radiorikssvenska - med finlandssvenska inslag. Tove bodde väl en tid i Stockholm, vill jag minnas från Bildhuggarens dotter - det var evigheter sedan jag läste den! Kanske det är förklaringen. Och om det är en svensk produktion, kanske Tove anpassade sig efter det, mer eller mindre medvetet.

Jo, nu har jag googlat och det stämmer, Tove läste vid Konstfack. Hennes mor var också svenska och hon tillbringade somrarna som barn i Stockholms skärgård, vilket jag däremot helt glömt bort.

Även om det nu var kul att få höra Tove själv läsa, så tycker jag att bristen på finlandssvenska var till men för upplevelsen av boken. Nästa år får det endera bli läsning på vanligt vis eller Mark Levengood. Birgitta Ulfssons inläsning verkar inte helt lätt att få fatt på längre. Annars gillade jag den.

torsdag 19 december 2019

Helgfrågan - vecka 51


Ja, då drar det ihop sig till helg igen och det är dags för Mias helgfråga. Så här lyder den denna vecka:

Vilken utmaning tänker ni anta?
Ja, jag kan inte påstå att jag antar någon utmaning, för de utmaningar jag planerar är sådana som alla andra har givit upp, plus en som är min egen. Som förra året kommer jag också ha två teman för året.

3x3 tror jag att Ugglan & Boken ursprungligen körde. Jag hann vara med ett år, sedan slutade hon - och alla andra. Detta år tror jag att jag varit ensam om den. Hur som helst, jag kör den igen 2020. Tre böcker inom tre valfria teman.

Månadens språk har också anordnats av Ugglan & Boken, och den tycker jag har varit fantastiskt givande. Jag har fått läst så mycket spännande böcker som jag annars aldrig hade upptäckt. Helena kommer inte att fortsätta med utmaningen 2020, så jag har själv ordnat en lista på tolv språk/språkområden som jag kommer att köra nästa år.

Förkovran är min egen utmaning, som jag kommer att köra för tredje året. Den gäller böcker jag vill läsa för att förkovra mig en smula litterärt; klassiker och böcker/författare som erhållit litterära priser. Eftersom Vargnatt inte kommer att fortsätta med 6 klassiker på 6 månader, så har jag utökat denna lite.

Jag kommer också - precis som detta år - ha två teman: Vad huset bjuder - det vill säga hyllvärmare (och en del nyinköpt). Jag måste ta mig i kragen och läsa det jag köpt på mig. Jag har beslutat om köpstopp, när det gäller böcker, 2020 (Basta, frk Scylla!). Det andra temat är Shakespeare. Jag upptäckte under året att det går lätt och smidigt att läsa dramatik och Shakespeare är ju kul.

Jag kommer att lägga upp mina utmaningar efter jul. Om någon vill hänga på så är det naturligtvis kul.


Bonusfråga: Vilken maträtt är ett måste på julbordet?
Min mamma kommer ursprungligen från Skåne och pappa är göteborgare med rötter i Halland, därför har det funnits både brunkål och grönkål (långkål) på julbordet hemma. Jag vill fortfarande gärna ha båda, men framförallt brunkålen är viktig för mig. Grönkålen är vansinnigt god, men det är brunkålen som är JUL. Till skinka då, förstås. Julmusten är också viktig. Jag dricker aldrig annars läsk till maten, men julmust vill jag ha.



Översten får inga brev


Varje fredag i femton år har översten troget stått på kajen och inväntat postbåten. Han väntar på ett mycket viktigt brev - ett besked om sin pension. Men brevet kommer aldrig. Översten, f d revolutionär, lever tillsammans med sin hustru och en stridstupp i en avsides belägen by i Sydamerika. Tuppen har han fått av sin son och den är makarnas enda inkomstkälla - förutsatt att den vinner i de återkommande tuppfäktningarna. Hustrun önskar inget hellre än att han säljer tuppen, som kostar att underhålla. Men översten lever på hoppet - en dag kommer tuppen att vinna!

En tämligen tragisk berättelse. Översten och hans fru svälter, medan tuppen får mat. Han måste ju vara i fin form för att kunna vinna. Jag kan inte riktigt avgöra huruvida väntan på pension och hoppet om att tuppen ska vinna är den enda faktiska möjligheten översten har för att trygga sin försörjning - eller om han har fastnat i ett mönster som hindrar honom från att göra något åt sin situation.

Inte det bästa jag läst av García Marquez. Jag vet inte om jag förstod den riktigt.


Jag själv verkar ha fastnat i ett mönster där jag hakar upp mig på översättningar. Så även i denna bok.

Stärkt av kopparsolen anslog hon tre eftermiddagar till sin mödosamma kamning. "Nu börjar högmässan", sa översten den kvällen då hon redde ut de långa blåa länkarna med en tandfattig kam. 
"de långa blåa länkarna"? "blåa"?

Lägrad i tre månader kring det gigantiska ceibaträdet i Neerlandia väntade en revolutionär bataljon, till stor del bestående av unga pojkar som hade rymt från skolan.
"Lägrad"?

Så snart hustrun hade gett honom insprutningen satte sig don Sabas med armbågarna mot skrivbordet och ansiktet mellan händerna.
"insprutningen"? Sprutan säger man väl. Man ger någon en spruta, inte en insprutning. Sedan kan man ju tycka vad man vill om detta sätt att uttrycka sig i svenskan. 'Insprutning' vore kanske mer logiskt, men man säger inte så. Då får man använda 'injektion' i så fall.

Översten drog fram ur klädskåpet en rulle sedlar som han lade till dem han drog upp ur fickorna, räknade det hela och stoppade in det i klädskåpet.
Men vad är det för ordföljd? Gah, jag önskar att jag hade mina grammatikböcker till hands, men dem har jag burit ut i uthuset. I stället har jag försökt googla för att se om skavandet i mig har fog. Det var inte lätt. Det här är det enda jag jag hittade vad gäller ordföljd och partikelverb. (Klicka upp den så syns det).


Den går dock inte att applicera på meningen ovan om man inte skriver om den: Översten (fundament) drog fram (finit verb) en rulle sedlar (objekt) ur klädskåpet (adverbial)... sedan får man skriva om resten av meningen för att inte få syftningsfel. Jag antar att det är det som översättaren har försökt undvika genom att tråckla till det så här. I och för sig berömvärt och mer än man kan säga om översättaren till Livet utan masker, som översätter rakt av och ger högaktningsfullt fan i alla syftningsfel hon producerar. Gah! 

Men så hittade jag en text som anger att partikeln i allmänhet (undantag finns) hamnar strax före objektet. Och då blir det faktiskt som jag vill ha det, om man nu inte skriver om meningen enligt ovan, vilket jag tycker hade varit att föredra: Översten drog ur klädskåpet fram (partikel) en rulle sedlar (objekt) som han... 

Jag saknar svenskan. Jag saknar Nordiska språk. Jag har tappat så mycket.

Hett i hyllan #27


'Hett i hyllan' utgår från Monika som skriver så här: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?



Den här har inte stått i hyllan i decennier som många av de andra böckerna jag lagt upp i 'Hett i hyllan'. Jag tror att jag köpte den förra hösten.

Polisinspektör Auguste Jovert har just gått i pension när han får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter. Han slänger brevet och möter samtidigt sin nya granne, Tadashi Omura, en juridikprofessor från Japan. De två herrarna börjar umgås och berättar historier om sina liv för varandra. Men efter en tid upplever Auguste Jovert samtalen som både olustiga och skrämmande.

Varför köpte jag den, börjar jag nu undra. Inte riktigt min typ av bok. Sannolikt på grund av kopplingen till Japan. Undrar om jag någonsin kommer att läsa den. Eller kanske. För nu började jag läsa några sidor och blev riktigt nyfiken. Men för tillfället har jag inte tid.

onsdag 18 december 2019

24 goda gärningar


Emma förlorar sin man på julafton. Två år senare har hon fortfarande svårt att finna mening i tillvaron. Det dåliga samvetet gnager i henne, fanns det något hon kunde ha gjort för att rädda honom?

På väg hem en kväll stöter hon ihop med en äldre man som har irrat bort sig i snöstormen. Hon bestämmer sig för att försäkra sig om att han kommer hem välbehållen. Den kvällen föds en idé hos Emma. Hon ska utföra 24 goda gärningar. En för varje dag fram till julafton.

Jag har sådant behov av lite feelgood ibland och jag tyckte att den här lät trevlig. Det är ju juletider och jag tycker om julen. Men nej, det som vanligen benämns feelgood funkar inte på mig. Jag blir bara irriterad.

VARNING FÖR SPOILERS NEDAN!

Arrogant man i flådig bil beter sig nedlåtande och otrevligt mot den unga änkan. Mannen visar sig vara en trevlig typ i ärvd bil. Åh vad jag blir förvånad!

Huvudpersonen blir kär i den egentligen trevlige mannen. Åh vad jag blir förvånad!

Den trevlige mannen hade visst ingen flickvän, det var ett missförstånd. Åh vad jag blir förvånad!

Den egentligen trevlige mannen och huvudpersonen blir ett par. Åh, vad jag blir förvånad!

Och så slänger vi in lite genus och femisnism: Shopaholicväninnan - och då menar jag shopaholic - shop-shop-shoppar inte alls för sin välbetalde mans pengar, utan för sina egna, för hon har minsann haft ett eget framgångsrikt företag.

Och så lite HBTQ-awareness: den åldriga grannfruns stora kärlek, som hon gav upp i sin ungdom, var en kvinna. Halleda!

Det är som alla amerikanska polisserier som uppfyller (uppfyllde i alla fall, jag ser inte på tv längre, och definitivt inte på amerikanska serier) "negerkvoten" genom att ha en svart man (ja, man) som chef. Chefen syns ibland bakom glasrutorna till sitt kontor och har två repliker. Vi är minsann så medvetna om rasfrågor och har en svart man med i serien, och chef är han också! Applåder tack!

Ursäkta, men jag kräks!

Jag får hålla mig till Mma Ramotswe när jag behöver något lättsamt, feelgoodigt.

Mistlar och mord


Som undertiteln lyder: Fyra julmysterier av P D James.

Julens tolv ledtrådar: Adam Dalgliesh är på väg till sin faster för att fira jul när han blir stoppad av en kvinna som berättar att hennes farbror, ägaren till Harkerville Hall, har tagit livet av sig; han måste ringa polisen! Ringer han polisen? Är det självmord? Gissa! :) Lite Sherlock Holmes-stuk på ledtrådarna här tycker jag.

Mistelmorden: "En av riskerna med att vara deckarförfattare, och dessutom en säljande sådan, är den stående frågan: Och har ni någon gång varit inblandad i en verklig mordutredning?" Jo, ta mig tusan, har inte författaren - eller i alla fall berättarjaget - varit inblandad i en mordhistoria. Vad hände egentligen hos mormor, då för länge sedan?

Ett mycket vanligt mord: Hu då! Den här var riktigt otäck - fast på ett lågmält sätt; varken sprutande blod, lemlästning eller tortyr. Inget julmys här inte!

Boxdalearvet: Adam Dalgliesh hjälper en domkyrkoprost som inte vill ta emot arvet från gammelfaster Allie om hon kommit över sina pengar på olagligt sätt. Nå, har hon?


Jo men visst! Det här är trevligt. Jag gillar faktiskt den här äldre typen av deckare bättre än de moderna - även om jag nu läser sådana också ibland.

Knappt fyra timmar låg ljudboken på.


TBR augusti

Jag är dessvärre inne i de senaste tre årens största lässvacka. Redan i juni gick det väldigt dåligt med läsningen och i juli har det gått d...