Veckans mening - vecka 44

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Oddly enough, there's no name in the DSM* for the compulsion to diagnose people.

* DSM är det diagnossystem som används i USA. I Sverige används det inom psykiatrin. I övrigt använder vi ICD.

Bewilderment handlar om far och son, en son som uppvisar en hel del neuropsykiatriska drag men som inte passar in i någon av diagnoserna. Pappan är väldigt lyhörd för sin sons behov, som dock krockar med samhällets förväntningar. Pappa måste arbeta, sonen måste gå i skolan. 

Kanske är citatet en känga mot vården, som vill kategorisera sonen in i en diagnos och medicinera honom, men själv ser jag det snarast som en samhällsproblem. Är du lönsam lille vän? Den som inte passar i mallen och kan arbeta 40 timmar i veckan, utan friktion, från avslutad skolgång till pension vill vi gärna ge en diagnos. Det är faktiskt enda sättet att "slippa undan". Men vi är alla olika och måste få vara det, det är liksom en del av evolutionen. Den som är the fittest just nu, i vår tid och vårt samhälle, har inte varit the fittest genom hela människans evolution och kommer inte heller förbli the fittest. 

Jag, som arbetar i vården, har faktiskt ganska stora problem åt andra hållet. Patienter som söker och söker och söker för allehanda symtom och som bara inte kan acceptera att de inte är sjuka, att jag inte ger dem någon diagnos, att jag inte ger dem ett piller som tar bort alla symtom de upplever. När jag tittar i deras journal kan de ha tre vårdkontakter i veckan, med sin vårdcentral och olika specialistkliniker, månad ut och månad in, år ut och år in. Och de uttrycker förtvivlan över att "ingen lyssnar", "ingen bryr sig om" att de "inte får någon hjälp". Hypervigilans kallas det, att man är orimligt uppmärksam på allt det som känns i kroppen och tolkar normala sensationer som ett tecken på sjukdom. De här personerna konsumerar otroliga mängder vård och är väldigt svåra att nå fram till för mig som läkare och jag ska erkänna att jag ibland blir gaaalen på dem; uppgiven, maktlös. 

Men någon gång, någonstans, är det hypervigilanten som var eller kommer att vara the fittest. Den som uppmärksammar det vi andra sorterar bort; kanariefågeln i gruvan som räddar oss alla. 

Hypervigilans finns inte med i ICD - som inte bara omfattar sjukdomsdiagnoser utan även symtomdiagnoser.